En pinne i brasan

För få lärare utbildas och ofta i fel ämnen och för fel åldersgrupp. Inte många rätt alltså. Är lite för otålig och skeptisk för att sitta och vänta på en skolkommission, ev högre lärarlöner, ev bättre arbetsmiljö, ev mer motiverade elever, eventuellt en massa annat.

Gymnasieskola är det jag kan bäst. I likhet med många andra rektorer är jag fullständigt hjärntvättad med “lärare har för mycket administration, lärare får inte ägna sig åt undervisning, lärare får inte tid för för- och efterarbete, lärare hinner inte samarbeta, lärare är fångna i all formativ bedömning, i onödiga möten, i nationella prov, i accountability”.

Det fattar ju jag också, det håller inte i längden, risken är att dugliga medarbetare slutar och att inget annat än outbildade finns att tillgå. Så vad gör vi då inom ramen för den budget vi har att hantera? Redan nu tycker antagligen någon att det här är tramsigt, varför bry sig om budget i det här läget? För min del vill jag gärna se att förslag, hur tokiga de än är, skall vara genomförbara.

Tänkte alltså komma med ett förslag. Det kommer säkerligen att sågas av lärarna, det är ingen som önskar sig mer undervisning precis. Det förstår jag mer än väl. Mitt försvar är att mycket annat kan skalas bort. Jag utgår från den skola jag arbetar på. Vi har ca 100 heltidsanställda lärare. Hos oss undervisar lärare mellan 480 och 580 timmar/läsår beroende på:

• Antal unika elever
• Antal grupper (starter)
• Gruppstorlek
• Många olika kurser
• Flera nya kurser
• Antal nationella prov
• Antal arbetslag
• Hantering av utrustning
• Storlek på tjänst (lärare med få procent (ca 1-25%) bedöms kunna ha en högre undervisningsmängd)
• Övriga uppdrag

Det kan kanske tyckas vara ett ganska stort spann men det beror på att vi har många elever som har enskild undervisning (ESMU), vilket gör att de lärarna behöver mindre tid till för- och efterarbete. (Det här är vi inte riktigt överens om skall väl tilläggas)

Om, (huka er nu) alla lärare hos oss skulle undervisa 80 timmar (en kurs) mer än idag skulle det innebära att vår skola skulle behöva färre lärare motsvarande 8000 timmar. I runda slängar innebär det motsvarande 18 lärartjänster. För de pengarna skulle man kunna anställa ca 24 lärarassistenter. Vi har 12 arbetslag vilket skulle innebära att varje arbetslag skulle få ungefär två lärarassistenter vardera. (Hos oss består de flesta arbetslag av tre klasser.)

De assistenterna skulle kunna ta hand om närvaro/frånvaro, kontakt med hemmet, vara närvarande i klassrummet när det behövs, plocka ut enskilda eller grupper av elever när det behövs, rätta vissa prov, fixa statistik, plocka fram material inför lektioner, boka externa aktörer, följa med på externa besök, fixa teknisk support, ev vikariera, ha daglig kontakt med elevvård och specialpedagogik osv. Ni kan säkert komma på mer själva. Min tanke är att de skulle arbetsledas av arbetslagen som bäst vet var insatserna behövs.

Men, säger vän av ordning, då blir det väl 20 lärare över hos er? Just det, och vi står inför en gigantisk lärarbrist och har en massa mycket kapabla människor vars talang och utbildning går ut på att de skall undervisa elever och inte syssla med så mycket annat.

På det här sättet tänker jag att man frigör tid för lärarna att arbeta med det som de är bäst på; undervisning med allt vad det inkluderar. Många lärare uttrycker önskemål om att kunna arbeta mer digitalt, planera tillsammans med andra, prata om sin praktik, koppla den till forskning, pröva nya arbetssätt, arbeta med världen utanför skolan. Kanske skulle det här förslaget kunna ge den tiden.

Ja, inte vet jag, men något måste göras. inte bara på grund av lärarbristen utan också för att skapa en hållbar arbetsmiljö. Inser att det här inte löser några strukturproblem utan är mest ett sätt att försöka göra något konstruktivt i brist på större systemskiften. (Om någon av er som arbetar på Latinskolan läser det här så är det inget vi kommer att genomföra i augusti:))