Vägen till en bättre sexualundervisning

En sex- och samlevnadsundervisning på grundsärskolan som inte bara utgår från problemformuleringar utan lika mycket handlar om till exempel social interaktion och som är anpassad efter elevens behov. Så såg behoven ut när Marty Repka, socialpedagog på Sockerbruksskolan, för snart två år sedan började skissa på en förbättrad och mer relevant undervisning på området.

Pedagogiska konferenser

Ett önskemål hos pedagogerna var praktiska tips för att bedriva sex- och samlevnadsundervisning. Sedan dess har lärarna mötts, utbytt tankar och erfarenheter och filat på problemlösning på flera pedagogiska konferenser. Arbetslagen har själva lagt upp lektioner i sex- och samlevnad.

– En fråga som kunde diskuteras var hur de skulle göra om en elev började ta på sig själv på ett sätt som kunde vara integritetsskadande för eleven. Ledningen här på skolan har varit väldigt stöttande och låtit oss jobba med detta som en del av värdegrundsarbetet, säger Marty Repka.

Individanpassa undervisningen

Det här läsåret har skolan fått anslag från Specialpedagogiska skolmyndigheten för att ta fram praktiska metoder för att fortsätta utveckla sex- och samlevnadsundervisningen. Från pedagogernas sida handlar det mycket om att individanpassa undervisningen och i stunden hitta hjälpmedel som fungerar.

Ett av målen med projektet är att ta fram material som ska stödja klasserna att ha en mer kontinuerlig sex- och samlevnadsundervisning, inte bara gå in med det som en specialinsats.

– Jag saknade en övergripande struktur för sex- och samlevnadsundervisningen som inte bara utgår från att det finns problem som ska lösas utan även handlar om till exempel social interaktion, gränssättning och självständighet. Det kan till exempel handla om personlig hygien och sätta detta i ett socialt sammanhang; hur nära får jag vara och vilka aktiviteter får jag göra i ett gemensamt rum? Våra elever är ofta ojämna i sin utveckling både fysiskt och kognitivt, så det är ett spännande och utmanande arbete, säger Marty Repka.

”Hamnar mellan stolarna”

I projektgruppen för den kollegiala fortbildningen på området ingick förutom Marty Repka även Lisa Bodin, utvecklingssamordnare och handledare, Michaela Sava, psykolog, och Ingela Högborg, skolsköterska.

– När det tas fram styrdokument hamnar vår elever tyvärr mellan stolarna, och det gäller även sex- och samlevnadsundervisningen. Vi vill förbättra och öka likvärdigheten, säger Marty Repka.

Utöver undervisningen arbetar skolan med livslånga strategier för sina elever; kunskaper och färdigheter de behöver för att kunna leva så självständiga liv som möjligt. Kraven på skolans pedagoger är stora.

– Det här kräver en oerhörd flexibilitet och anpassningsförmåga hos pedagogerna – funkar inte det ena får man snabbt testa något annat, säger Lisa Bodin, utvecklingssamordnare och handledare.

Stöd från ledningen

Både Lisa Bodin och Marty Repka lyfter fram det viktiga stödet från skolledningen, rektor Marie Lindskoug och biträdande rektor Sevi Karoussi, som möjliggjort projektet. För att lärdomarna kring sex- och samlevnadsundervisningen ska leva vidare även efter att projektet avslutats bygger de just nu upp en kunskapsbank, slutsatser som eventuellt också kommer att tryckas upp.

– Bristen på kontinuitet är ett problem i och med att vi har stor omsättning på personal. Men i och med att dokumentationen finns kvar kommer vi ju inte behöva uppfinna hjulet på nytt, säger Marty Repka.

FAKTA:

Sockerbruksskolan är en grundsärskola med elever inom autismspektrum på en tidig utvecklingsnivå och med stora funktionsvariationer. Här går 30 elever, från årskurs ett till nio. Varje klass rymmer tre eller fyra elever. Skolan arbetar mycket med individuell undervisning, ibland har varje elev en eller ibland två pedagoger vid sin sida. Elevernas intellektuella funktionsvariation kan yttra sig i svårigheter i sociala relationer, med kommunikation och i ett utåtagerande beteende.