Digitala verktyg för internationellt  kunskapsdelande

Två pedagoger från Klagshamn jobbskuggade förra året i Finland och fick mycket att fundera på efter besöket, bland annat hur den finska skolan påminner mycket om hur den svenska var för 30 – 40 år sedan.

Patrik Rosenkvist och Nina Lundh Welther från Strandskolan i Klagshamn beskriver mötet med den finska skolan som en kulturkrock.
– Vi är grannländer och ändå ligger vi långt ifrån varandra i synen på lärande, pedagogik, digitalisering och mycket annat, berättar Nina Lundh Welther, lärare i svenska, engelska och SO.

– Om man ska uttrycka sig försiktigt så känns det lite förlegat, säger Patrik Rosenkvist, lärare i SO och slöjd. De två pedagogerna fick med sig känslan att den svenska skolan är bättre än sitt rykte.
– Det betyder inte att de är sämre, bara att vi jobbar från helt olika utgångspunkter och med helt olika förutsättningar, säger Nina Lundh Welther. Hon menar att de finska barnen kanske klarar sig bättre i PISA-mätningar, medan de svenska barnen är säkrare på samarbeten, digitala verktyg, innovation.

Båda pedagogerna menar att just skillnaderna mellan skolkulturerna har gjort resorna oerhört givande:
– Det har blivit både reflektion och metareflektion, jag läser vår egen läroplan med nya ögon, säger Nina Lundh Welther och berättar att det nu är dags att sprida erfarenheterna vidare till kollegerna.
– Vi har fått perspektiv på vår egen undervisning, på vad vi kan lära oss av dem och tvärtom, påpekar Patrik Rosenkvist.

Både före och efter

Båda pedagogerna medger att de hade förutfattade meningar inför resan. De kände till Finlands rykte som framgångsrik i skolvärlden. De trodde att med tanke på alla teknologiföretag och datainnovationer som har kommit från Finland skulle landets skolor även ligga i framkant när det gäller digitalisering.

– Den skolan jag besökte hade 15 Ipads på 500 elever. Längre hade de inte kommit med digitalisering, säger Nina Lundh Welther och påpekar att det finns inga skrivningar i den finska läroplanen om digitalisering.
– För teknikämnet och slöjden har de resurser som är makalösa; skolan jag var på har 3D-skrivare, laseretsning, mängder med olika material att arbeta med. Men datorerna lyser med sin frånvaro, minns Patrik Rosenkvist och beskriver en skola med datasalar som ser ut som det gjorde i Sverige för 15 år sedan.
Nina Lundh Welther reagerade i sin tur på hur mycket den finska skolan påminner om hur det var i Sverige på 70- och 80-talen.
– Innantillärning, skrivböcker, studiehallar. Det var som en tidsresa till min egen skolgång komplett med katederundervisning.

Digital kontakt

De samarbeten som uppstår med Erasmus-projektet ICT to enhance learning and internationalization kommer ändå att föras på digital väg. Genom verktyget E-twinning håller pedagogerna kontakten med varandra mellan länderna och bidrar därmed till varandras kollegiala lärande. Kollegerna från Uleåborg kommer under hösten att besöka Klagshamn. För Nina Lundh Welther och Patrik Rosenkvist väntar nu skuggning i ett par andra länder; han ska till Lissabon och hon till Odense.
– Det ska bli hemskt spännande att jämföra den danska läroplanen med de svenska och finska motsvarigheterna.

Text och bild: Per Armbäck

BAKGRUND:

Under två år skickar Malmö stad 95 pedagoger, förvaltningschefer, rektorer, skolsköterskor och elevassistenter från 11 grundskolor på jobbskuggning/auskultation. De flesta är iväg ungefär en vecka, men i två fall kommer lärare att besöka Dublin i sex respektive åtta veckor, vilket innebär att de inte bara ska iaktta, utan genomföra undervisning där. Då heter det undervisningsuppdrag.
De länder som är med i projektetet är Danmark, Finland, Irland, Italien, Portugal och Spanien. ICT to enhance learning and internationalization görs inom ramen för EU:s Erasmus-projekt och startade utifrån Digital Schools of Europe, DSoE, och har tillkommit på initiativ av Pedagogisk Inspiration Malmö.