Vägen till normkritik – en brokig väg med många frågor

Denna hösten har jag fått förmånen att delta i utbildningen Inkludering på riktigt, för att bli processtödjare i våra verksamheter och leda processer kring normkritik.

Man tror att man vet, att man har koll, att man motverkar normer. Men ack så fel man kan ha. Först behöver man lära sig en hel del begrepp, komplicerade sådana, som vi alla ändå tolkar olika beroende på vad vi har med oss i vårt bagage och i vår värdegrund. Den som vi får under vår uppväxt. Sedan behöver man diskutera alla de här begreppen, kön, genus, etnicitet, inkludering, normer, intersektionalitet och så vidare, med andra för att då bli lite mer förvirrad. Huvudet går på högvarv, det finns knappt tid nog att tänka, eller säga högt. Ofta finns det inte heller något svar.

När man för ett antal år sedan börjar prata kring genus, och skulle göra en satsning, i den kommun jag arbetade då, var det ”genusglasögonen” skulle på. Tänker att det var ett tafatt försök för att få oss att tänka normkritiskt men man hade inte kommit så långt i det resonemanget då. Vi fick träffa en föreläsare och hon skulle helt enkelt berätta för oss hur vi skulle göra. Det enda jag kan minnas när jag tänker på det nu är att vi skulle blanda bilar och dockor i samma lådor. Det var att arbeta mot genusnormen. Jag fastnade bara i att det var knasigt för att jag som matematiker ville använda lådorna för sortering och kategorisering. Och visst hade vi kunnat sortera just dockor och bilar i samma låda utifrån någon likhet. Men det hade jag inte alls i tankarna då. Efter en av träffarna i processtödjarutbildningen skulle jag säga att vi fick oss en släng av toleranspedagogik då. Vi skulle tolerera att det var ändå okej att vissa pojkar hade rosa tröjor, eller något annat sådär oerhört löjligt. Om man får skriva så.

Genom att titta på olika filmer, fördjupa oss i forskning och diskutera begrepp, ska vi få verktyg att föra processerna vidare bland kollegiet och medarbetarna på våra skolor och förskolor. Jag tänker att det är en helt fantastiskt satsning som Malmö Stad gör på jämställdhet – att vi alla är lika men unika.

Börja med att titta er i spegeln, hur bra är jag egentligen på att ifrågasätta normen. Ifrågasätter jag varför någon väljer att ge sina barn vegetariskt? Ja det har hänt. Men aldrig har jag ifrågasatt varför man väljer att ge sina barn kött.  Eller kanske det är tvärtom, att du blivit kategoriserad efter hur du ser ut, hur du pratar, vad du heter i efternamn. Har du någon gång blivit ifrågasatt på en fest varför du inte vill dricka ett glas vin?

Efter att nu ha varit på tre av fem tillfällen känner jag mig mer förberedd på reflektioner och diskussioner ute på förskolorna. Och som våra helt fantastiska kursledare Marika Johansson och Elizabeth Flores poängterat många gånger – kursen har två perspektiv – ett för att stärka oss och ge oss teorier, begrepp och utöka vår kunskap. Och ett för att ge oss verktyg att använda i arbetet på våra enheter. Komplext, lärorikt och en riktig kullerbytta!