”Eleverna ska äga sin kunskap”

– Kritik. Hur ska man förhålla sig till det som Vux-lärare?

– Hm, knepig fråga. Det kommer alltid finnas elever som är kritiska till olika beslut jag fattar som lärare, inte minst vilka betyg jag sätter på elevens kunskap. Kritiska människor möter man ju överallt. Jag kan ju bara gå till mig själv för att se denna sida i vissa lägen…
Det är lätt för våra studenter att håsa upp sig och bli stressade över ett dåligt betyg eller en uppgift som de inte ser nyttan med och så vidare. Då gäller tydlighet och att visa exempel om och om igen. Ett F kan tas personligt varpå eleven blir arg på mig som lärare och person. Detta tror jag inte jag är ensam om att uppleva ibland.

Här gäller det att snabbt ta ett samtal om vad kunskap är, vilken insats som krävs och även ett samtal kring sådant som jag inte betygsätter (som närvaro, uppförande m m). För min del är nyckeln att lägga mycket krut på att eleverna ska äga sin egen kunskap och ha kontinuerliga samtal om vad de kan och vad de behöver lära sig. Att de själva sätter ord på sin egen kunskap. Jag har igen det sedan, när det är dags att sätta betyg.

– Minns du något du har gjort på jobbet som du har varit nöjd med?

– Ja, det finns många saker egentligen som jag har varit nöjd med, kanske är det därför jag har stannat inom Komvux så pass länge som jag har. Det är klart att det finns projekt, nytänk och häftiga samarbeten som har lett till lyckade resultat och så vidare. Men det som slår det på något sätt är ändå den återkommande känslan av glädje och tacksamhet är när jag ser gamla elever som har lyckats hitta sina egna vägar och nu lever sina egna drömmar om ett liv i fred. Förra veckan gjorde en gammal elev sig påmind genom ett pling från LinkedIn där hon berättade om sin karriär som sjukhusfysiker och strålskyddsingenjör. Och att jag hade varit en av hennes förebilder på hennes långa, trassliga resa dit. Det är klart att jag känner mig nöjd när jag lyckas nå fram, vara en förebild och kunna vara en liten pusselbit i andra människors liv.

– Varför blev du lärare?

– Här tror jag att jag svarar med det bekanta bananskalet till hjälp. Sedan att jag har stannat kvar på utbildningen och i yrket, handlar mer om att jag dagligen inom vuxenutbildningen möts av så många härliga, spännande, sorgliga, svårslagna och häpnadsväckande berättelser om och av människor från hela världen.

– Vem vill du skicka vidare till?

– Jag vill skicka vidare till Sara Ängshede på Lorensborgsskolan. Mina frågor:

– Hur ser du på translanguaging?

– Hur skulle en Malmöelevs drömskola se ut tycker du?

– Har du något minne från din egen skoltid som i dag skulle te sig mycket märkligt?