”Lektionerna ska vara en äventyrsresa”

– Vad är det roligaste med ditt jobb?

– Det är mötet med eleverna, att lära känna dem, inte bara gällande deras kunskapsutveckling men även den sociala biten. Jag vet hur viktig den sociala biten är för eleverna i skolan, jag vill inte att mina elever ”bara” kommer till skolan, jag vill att de ska känna sig sedda, hörda, trygga och för varje dag bli lite mer uppbyggda och utrustade för det vuxna livet.

Ibland går jag ut på rasten även om jag inte har rastvakt, för att kunna få lite frisk luft men även kanske hinna med lite ”kvalitetstid” med någon elev. Prata om det där som man annars inte hinner med, hinna ställa frågorna som annars glöms bort, men framför allt, ge eleverna en chans att komma fram till mig och bara umgås. Kommer ihåg en situation då jag vikarierade på högstadiet. Jag satt i korridoren och plötsligt kom det fram en högstadieelev, hen tittade på mig och sa helt plötsligt; – Jonas, du ger en hopp! Jag tror det är viktigt att dessa stunder får plats i vardagen, att det finns utrymme för just sådana kommentarer ”du ger en hopp”, som annars aldrig kommer upp till ytan.

Situationer som ovan, är vad jag tycker är roligast i mitt arbete, för jag vet hur viktiga de är för eleverna. Det kan vara skillnaden mellan att det gått bra eller inte bra när de blir vuxna.

– Vad är det svåraste med ditt jobb?

– Det är balansen, tid och energi mot allt det jag ska hinna med. Många gånger hinner jag helt enkelt inte med att göra det jag skulle vilja. Jag kan ha planerat och förberett en lektion i flera timmar men när lektionen väl ska genomföras har det kanske varit ett stort bråk på rasten och många elever är upprörda, det har då varit omöjligt att genomföra en ordinarie lektion.

Elevernas sociala samspel står i direkt samband till vilket klimat det råder i klassrummet samt skolgården, detta påverkar arbetsron som är grunden för att eleverna ska kunna få det grundläggande behovet tillgodosett. Möjligheten att lyssna, bli hörd och ställa frågor.

– Hur gör du för att engagera och göra eleverna delaktiga i klassrummet?

– Jag tycker det är viktigt att eleverna känner sig prioriterade, att jag står i klassrummet och är deras lärare, det är ett val jag har gjort. Nästan varje vecka får jag fortfarande frågan om varför jag är lärare och inte arbetar som forskare. Som forskare tjänar jag mer pengar, enligt eleverna. Kanske är det också ett högre statusyrke hos en del elever. När jag förklarar för dem hur jag tänker och vad som är viktigt i ens liv samt vilka fina människor de är, då tänds en gnista i deras ögon.

Jag tror också mycket på att man ska kunna skratta med sina elever, ha roligt. Många gånger kan jag börja lektionen med att påminna dem om vilka fina människor de är, att livet är både motgångar och framgångar, uppförsbacke och nedförsbacke. Att få dem att lyfta blicken mot horisonten och ta ut en kurs, ett mål, dit, dit ska vi, tillsammans. Jag vill att eleverna ska känna engagemang och spänning, att lektionerna ska vara en äventyrsresa där jag som lärare får måla upp en bild, en film, om hur fantastisk världen är, men vi gör resan tillsammans. Allt detta knådas ihop med olika pedagogiska verktyg, anpassat så långt det går till varje individ och mynnar ut i en lektion.

– Vem vill du skicka vidare till?

– Den som jag skulle vilja skicka över till heter Patrick Radolovic. Han arbetar som fritidspedagog på Sofielundsskolan. Patrick är en sådan människa som kan vara helt avgörande för en klass där relationsbyggande är extra viktigt bland eleverna. Han är en ledare i klassen som får eleverna att nå det extra i sin förmåga samt uppbyggande av karaktären. Jag har haft turen att få ha delat klass med honom och det är jag väldigt tacksam över. Jag önskar Patrick all lycka i framtiden och grattis i förtur till de elever som har turen att få honom i sin klass.

Mina frågor till Patrick:

– Vad tycker du är roligast på jobbet?

– Vilken är den största utmaningen i skolan idag tycker du?

– Vad skulle du vilja säga till elever i svenska skolan idag?