“Kommer långt med fyra ackord”

När Paulo De Oliveira hittade till grundskolan öppnade sig en värld av pedagogiska utmaningar han hade saknat under sin tid som gitarrlärare i kommunala musikskolan.
– Det är ingen elev som frivilligt sökt sig till grundskolan, det är ju ett måste och det utmanar med olika elever som inte är stöpta i samma form.

Ny tjänst: förstelärare i musik

Sedan drygt en termin kan han titulera sig förstelärare i musik på Bergaskolan, som har en lång tradition av att betona de praktisk-estetiska ämnena. I tjänsten ingår att stötta kollegor och driva det pedagogiska arbetet framåt, både på skolan och i ett nätverk av musiklärare i stan.
– Man är ofta lite ensam som musiklärare, men jag har tur som har två kollegor här, säger Paulo De Oliveira.

Ett fokus för honom under hösten har varit att utveckla det digitala stödmaterialet i musikämnet.
– Problemet i en undervisningssituation, upplever jag, är att det finns lite dötid för eleverna medan jag instruerar de olika instrumenten. Det har varit svårt att komma igång utan min individuella hjälp. Därför började jag filma mig själv, där jag instruerar. Min ambition är att eleverna ska kunna titta på filmerna i klassrummet medan jag hjälper andra, så att de redan är igång när jag väl kommer till dem.

Tidskrävande arbete

Att producera videoklippen har varit ett tidskrävande arbete, men Paulo De Oliveira menar att de fyller ett tomrum. Många av instruktionsfilmerna på youtube försöker efterlikna originallåtar så mycket som möjligt, och är därmed i regel för avancerade, menar han.
– Ofta blir det för svårt. Jag vill att eleverna ska få en genomgång på mitt sätt, för det är ju det jag kommer att ge dem sedan, i realtid.

Samtidigt försöker han möta eleven där just hen befinner sig; ska klassen lära sig att spela en låt tillsammans så har han tre olika varianter och svårighetsgrader för varje instrument.
– De kommer ju inte in i klassrummet som oskrivna blad, utan jag försöker nivåanpassa det vi gör. Det jobbar jag jättemycket med, så att de känner att de alltid hänger med men vill gå vidare och lära sig mer – det gäller att man alltid strävar emot att spänna bågen lite till. Du kommer långt med fyra ackord. Alla blir bättre av att öva, och det är jättekul när den poletten trillar ner och det blir tydligt för eleverna, säger Paulo De Oliveira.

– Kan du ge exempel på hur du som musiklärare kan nivåanpassa undervisningen men samtidigt utmana eleven?

– Till en början rytmiserar man kanske på ett väldigt enkelt sätt när man spelar ackord, för att sedan göra det svårare och svårare och spela mer likt originalet. Till slut kanske man lägger till ett litet intro, lite melodispel. Och spelar en mer avancerad kompfigur, gör ett svårare fill på trummorna eller spelar en rörligare basgång. Eller åt andra hållet, att man förenklar så att alla hänger med, kanske skippar vissa ackord. En jätteviktig egenskap som lärare är att man inte är låst utan kan dra fram ett ess ur rockärmen och göra det lite svårare eller ta ett steg tillbaka.

Försöker fånga upp musikintresse

Efter drygt tjugo år som musiklärare på Bergaskolan har han upplevt att intresset för att till exempel spela i band minskat något hos eleverna. Möjligen produceras det mer musik på andra sätt, kanske med en dator som verktyg. Klart är att många i alla fall har en känslomässigt stark relation till musik, om inte annat som lyssnare. Ett intresse Paulo De Oliveira försöker fånga upp i undervisningssituationen.
– I början får de önska låtar de skulle vilja spela. Även om allt inte funkar att spela i en kontext där vi är trettio personer kan vi ändå göra en analys av det. Att inte kunna spela något har också ett värde, jag kan berätta varför det inte går och så analyserar vi det. Jag menar att musik har ett egenvärde, ett uttrycksmedel. Sedan är det ett utmärkt samarbetsämne där man lär sig att jobba tillsammans.