Rätten att ha en röst som gör skillnad

Flicka blåser på en maskrosboll.
Ibland misstänker jag att jag har en tendens att förenkla komplexa sammanhang. Det händer inte ofta, men det kan nog hända. Till exempel har jag valt att definiera kvalitet i pedagogisk verksamhet på ett tydligt, och kanske förenklat sätt. Eller vad tycker ni?

Om verksamheten leder till att barn, unga såväl som äldre, får komma till tals och bli synliga, om deras röster, tankar och åsikter blir tydliga och får spela roll det vill säga göra skillnad – ja då tänker jag att det är en kvalitativ verksamhet. Jag hävdar att när barn och unga blir tagna på allvar och får ta itu med riktiga utmaningar så lär de. Inte för att syftet i första hand är att de ska lära sig, utan för att deras åsikter, synpunkter, tankar och idéer är eftertraktade. Följden blir att de lär och utvecklar viktiga förmågor.

Jag hävdar att pedagogisk verksamhet i förskola, skola och universitet i mycket större utsträckning skulle kunna utgå från att de som lär får arbeta med riktiga, aktuella utmaningar där deras idéer, lösningar och tankar tas till vara och får göra skillnad. Ett tydligt och aktuellt exempel är det som just nu, läs juni 2020, ställs ut i stadshusets foajé. Där visar ett antal förskolor och en skola hur deras barn och elever har arbetat med att visa hur en stad skulle kunna se ut. Jag tycker absolut att utställningen är värd ett besök. Den är värd att besökaren stannar upp en stund och funderar över hur en möjlig stad skulle kunna se ut och på vilket sätt barnens tankar skulle kunna inspirera och kanske till och med förverkligas. Utställningen kan inte missas och besökaren möter detta:
Kvinna står framför skylt med texten: En utställning där barns tankar om staden är synliga
För att få en glimt av hur barn tänker och vad de lägger vikt vid när det gäller vår stad och inte minst hur vi förflyttar oss i vår stad rekommenderar jag också att ni kan ta del av den film som är ett resultat av att sju förskolor har låtit barn filma stads- och trafikmiljöer. Filmen kan man se här:

Denna film är för närvarande inte tillgänglig eftersom den inte är tillgänglighetsanpassad med textning och/eller syntolkning. Redaktionen arbetar kontinuerligt med att tillgängliggöra så mycket material som möjligt och hoppas på er förståelse. Har du frågor, kontakta pedagogmalmo@malmo.se

Frågan är klart vad barn och elever lär sig när de får arbeta så här. Går de inte miste om värdefulla och nödvändiga kunskaper som läraren känner till och undervisar om? Frågan leder till en större fråga, nämligen vad vi egentligen ska ha förskolor och skolor till. Vi bör absolut inte ta den frågan för given. Jag tror att vi svarar annorlunda på frågan efter att ha lyssnat på följande inspirerande föreläsning.

Du visar för närvarande ett platshållarinnehåll från Pedagog Malmö. För att komma åt det faktiska innehållet, klicka på knappen nedan. Observera att detta kommer att dela data med tredjepartsleverantörer.

Mer information

Plötsligt blir barnens fokus på att få en daggmask att överleva, se filmen ovan, väldigt relevant för att tänka hur en framtida stad och trafikmiljö ska se ut. Barnen kan klart aldrig konkurrera med experter som med hjälp av AI kan utforma perfekta och hållbara städer. Barnen kan däremot se till att planeringen styrs av kärlek till allt liv, något som ingen AI kan hjälpa oss med.

Visst svindlar tanken att det som barn och elever gör på förskolor och skolor inte i första hand handlar om att prestera och vara duktiga enligt en norm som låter sig betygsättas, utan om att tillföra det mänskliga i alla de beslut som fattas om vår tid och framtid. Helt enkelt att deras röster behövs och får göra skillnad.

Så är det då förenklat och kanske helt utopiskt att tänka tankar enligt ovan när det gäller att mäta kvalitet kopplat till pedagogisk verksamhet? Det skulle ju innebära att vi tittar på pedagogisk verksamhet i första hand för att se på vilket sätt de lärande får komma till tals om viktiga frågor. Jag är osäker, men kan inte låta bli att glädjas åt att Gatu-och fastighetskontoret i Malmö har bestämt sig för att lyssna in barns och ungas tankar. Det är de som har finansierat filmen som nämns ovan och det är de som bjuder in till dialog utifrån det som barn och unga arbetar med och som handlar om staden.

Jag tänker att det då är nödvändigt att vi som arbetar med det pedagogiska innehållet inte ser dylika arbeten som isolerade projekt, utan som naturliga delar av det pedagogiska arbetet. För att göra det möjligt tror jag att vi delvis måste omdefiniera vad kvalitet i verksamheten är och ur det kan mätas. Om detta vill jag återkomma.

Till dess tror jag tror att jag vill fortsätta att förenkla. Ibland.