Publicerat:

”Utan arbetslagsledarna hade jag aldrig klarat mig”

Att ta sig an rollen som rektor för första gången kan vara en nog så stor utmaning. Lägg då till besparingar och att behöva flytta personal och även avsluta anställningar. Martina Bauers första tid som biträdande rektor på Söderkullaskolan var allt annat än en smekmånad.

Martina Bauer blev biträdande rektor på Söderkullaskolan i början av läsåret. Hon fick ansvaret för F-3 och också för dess fritidshem. Ganska snabbt insåg hon att samarbetet mellan lärare och fritidshemspersonal behövde bli bättre.
– Det fanns ingen gemensam tid. Lärare och fritidshemspersonalen träffades aldrig och då är det svårt att hitta samarbeten. Jag tror att vi behöver bli bättre på att använda oss av den potential och kraft vi har genom att fritidspersonalen är inne i klassrummen, säger hon.
I samma veva behövde skolan spara pengar och flera anställda vikarier på fritids fick inte sina kontrakt förlängda. Något som skakade om och påverkade verksamheten.
– Jag pratade hela tiden och försökte förklara tydligt; varför fattar jag detta beslutet? Det är klart att det inte är uppskattat men det är lättare att förstå om man får en bakgrund till beslutet, berättar Martina Bauer.

Förtydligade roller

En lösning för att samla personalgruppen och skapa en gemensam vision var att börja anordna husmöte där personalen fick träffas. Martina Bauer bestämde också att det alltid skulle vara minst två vuxna i klassrummet som tillsammans har ansvaret för alla eleverna – fritidshemspersonalen skulle inte vara elevassistenter. Det gällde också att lyssna in personalens önskemål och att skapa en förståelse för varandras arbetsuppgifter.
– Till exempel hade fritidspersonalen planeringstid utspridd under hela veckan och lärarna kunde aldrig vara säkra på när de skulle vara ensamma i klassrummet. Nu har vi samlat planeringstiden till tisdagen för att möta lärarnas önskemål. Det har också gjort att lärarna möter fritidspersonalens behov. Till exempel när det var kris på grund av sjukdom så gick lärarna in och var på fritids för att stötta personalen, berättar Martina Bauer.
Det finns fler exempel på hur förståelsen för varandras uppdrag har blivit bättre. Ett sådant är hur en lärare och en ur fritidspersonalen själva tog initiativ till att tillsammans utveckla rastverksamheten.
– Det hade inte hänt i höstas. Nu känns det som att vi har landat och är på väg mot ett gemensamt mål och att vi börjar få ett tydligt syfte med vår verksamhet, säger Martina Bauer.

Egen ledningsgrupp

Till sin hjälp har hon också instiftat något som kallas för BRLG, biträdande rektors ledningsgrupp. Där träffar hon arbetslagsledarna och går igenom vad som är på gång och saker som är tunga eller svåra.
– Utan arbetslagsledarna hade jag aldrig klarat mig. Jag önskar att jag hade haft tid att vara ute mer på golvet. Det är svårt att hinna se alla de små utmaningarna i vardagen. Men arbetslagsledarna blir en naturlig koppling ut i verksamheten.

Det var en tuff start för Martina Bauer – men nu har det, som hon själv beskriver det, landat. Själv tror hon att det har gått så bra på grund av att hon har varit noga med att alltid förklara varför beslut fattas.
– Jag har fått höra från personalen att även om de inte alltid håller med så är det bra att få veta direkt vad som gäller och varför det är så. Jag är väldigt rak och tydlig som ledare – men också snäll. Det jag tror på tror jag på stenhårt, säger hon.
Text och foto: Johanna Ravhed