”Alltid roligt och givande”

– Om du var i samma ålder nu som när du började din lärarkarriär skulle du välja läraryrket igen? Varför/Varför inte?

– Väldigt svårt att svara på. Man är ju väldigt påverkad av sin omgivning när man är i början av en karriär. Vet inte hur jag skulle tänka om jag var 20 i dag. Vet inte heller hur jag skulle se in i en framtida karriär som lärare som då skulle avslutas nångång kring 2060. Det är hisnande perspektiv. Jag kan däremot ärligt säga att jag inte avrått någon som frågat om de borde bli lärare. Snarare har jag alltid påstått att det är ett viktigt och stimulerande yrkesval. Har arbetat på 22 olika skolor i fem olika skolformer och alltid tyckt att det varit roligt och givande.

– Finns det något inom vuxenutbildningen som du tycker är extra bra och som kunde/borde tillämpas på gymnasienivån? 

– Vuxenutbildningen har en tradition av att planera kurser och terminer och att ha en god framförhållning. Undervisningen blir tydligare och splittras inte sönder av andra verksamheter. I gymnasieskolan har man ibland en tendens att se ungdomar som barn och ger dem ansvar och uppgifter därefter. Det passar en del, men många blir frustrerade och känner sig omotiverade. I vuxenutbildningen ses alla som vuxna med specifika erfarenheter som ofta går att använda i undervisningen. Om det görs bra så vävs egna erfarenheter in i utmanande uppgifter som stöds av ämnets teoretiska utgångspunkter. Något som gymnasiet borde sträva efter.

– Hur ser du på begreppet ”professionalism” i din roll som lärare?

– Det är min yrkesroll som innebär att jag har ett uppdrag att utföra för uppdragsgivare och arbetsgivare, men som också bör vara en integrerad del av mig själv. En roll som innebär att jag inte skall tänka mest på vad som är bra för mig själv utan vad som är bra för elever och samhälle. Jag skall också sträva efter att skapa förtroende för yrkeskåren och den kunskap och de färdigheter vi skall förmedla. Tycker också att det är viktigt att ha en viss integritet som gör mig närvarande och engagerad utan att bli för personlig.