Språk, möten, lek och trygghet på förskoleavdelningen Apelsinen

Apelsinen är en introduktionsavdelning för nyanlända barn, (eller för barn som endast pratar lite eller ingen svenska alls) i åldern 3-5. På avdelningen går cirka 20 barn. Några har flytt krig och våld medan andra är barn till föräldrar som studerar i landet på ett eller två år. För Petra och hennes kollegor innebär det olika möten och varierad barngrupp med olika behov att tillgodose.

– Barn som har flytt och inte kommer i kontakt med svenska samhället har alltid funnits, och finns överallt, säger Petra. Hur bemöter vi dem utifrån deras behov? Det är frågor som vi måste ställa oss. Både vad gäller språket, hur de mår och hur vi kan underlätta för dem?

Ett år på Apelsinen

Tanken är att barnen ska vara på Apelsinen ett år, därefter ska de slussas vidare till en annan avdelning eller förskola. En del av barnen får plats genom vanliga förskolekön men de flesta får plats genom ett samarbete med Migrationsverket och Flyktinghälsan.

– Just nu har vi flera familjer, drabbade av kriget i Syrien, som inte har varit här mer än en månad. Det kan också vara så att vi får barn som har levt gömda. Barn som är födda i landet men på grund av isolering inte har kommit i kontakt med det svenska språket. Barn har dock en fantastisk förmåga att läka om de får vara barn i en tillåtande miljö, knyta an och möta likasinnade, menar Petra.

Trygghet och anknytning

Trygghet och anknytning är två ledord i Petras arbete. Ett litet barn knyter an snabbare om hon eller han är trygg. Att skapa trygghet är därför en prioritering både när det gäller språket och socialt.

– Det är lätt att se om ett barn är ledset. Det är inte lika lätt att tolka utåtagerande barn, de som sluter sig eller de som inte leker, säger Petra.

Lekarbete som stödinsats

Förskolan erbjuder lekarbete som stödinsats för barn som av olika skäl t.ex. inte förmår leka, har låg självkänsla eller mår psykiskt dåligt. Under en period á 30 minuter i veckan ges barnet möjlighet att leka ostört tillsammans med en utbildad lekarbetspedagog. Varje träff har en tydlig struktur och i lekarbetet får barn träna på och utveckla sina förmågor i bl.a. turtagning, koncentration, anknytning och språket. Komponenter som krävs för att bli lekkompetent. Lekarbetet utgår från barnet, det är barnets initiativ som styr och till hjälp finns lekmaterial och en intresserad och bekräftande pedagog,

– En del barn leker med allt på en gång medan andra observerar och tittar. Det viktigaste är att barnet ska bli tryggt och till slut bjuda in den vuxne i leken, berättar Petra.

Tydlig struktur och tät föräldrakontakt

En dag på Apelsinen har en väldigt tydlig struktur men inom den strukturen är det ganska fritt. Personalen ser gärna att barnen har hög närvaro för att kontinuerligt kunna vara med och träna dagens alla rutinsituationer. En tät föräldrakontakt är likaså av hög prioritering.

– Föräldrarna lämnar sina barn hos oss utan att kunna språket. Det ställer krav på oss att ge dem möjlighet att förstå vad som händer. När barnen kommer på morgonen tar vi emot dem i entrén.

Våga bjuda på sig själv

Kroppsspråket en viktig del i kommunikationen. Likaså används bilder för att visa på vad ett barn behöver ha med sig till förskolan eller vad dagen ska innehålla. En stor dos humor, prestigelöshet, kunna skratta i svåra situationer och våga bjuda på sig själv i förhållande till barnen, föräldrarna och varandra är därför viktigt för att skapa den anknytning och trygghet som Apelsinen står för.

– Vi pratar dessutom jättemycket med barnen. I varje aktivitet är det viktigt att detaljbeskriva i flera led, t.ex. ”Här är lera, grön lera som den här.

Daglig samling

Personalen på Apelsinen strävar även efter att vara där barnen är och och att delta i leken.

– Vi tror på anknytningens betydelse och för att tydliggöra den måste man vara närvarande.

Varje dag har hela avdelningen gemensam samling med alla barnen då man pratar om vem som är här för dagen. Varje barn har sin egen docka som symboliserar barnet. Dockorna har sin egen ficka på väggen där barnen sätter sin docka när samlingen är över. Om någon är borta pratar man om det. Eftersom barnen har koll på vem dockan tillhör blir det ett samtalsämne som under samlingen bidrar till språkträning.

Sjunga och räkna på olika språk

Pedagogerna använder sig av musik och sång för att nå språkmedvetenhet genom t.ex. namnsånger och svenska barnvisor. Dels i syfte att träna språket men också för att föra över en kulturskatt. Likaså försöker de att sjunga sånger på barnens språk i den mån de kan. Under samlingen räknar barnen på både svenska och på de språk som finns i gruppen.

– Det här gör att barnen känner sig stärkta i att kunna något som vi inte kan. De kan räkna på sitt språk och försöker lära oss. Det är viktigt att visa att våra barn är viktiga och sitter på kunskap. Det gör att de blir sedda och känner sig betydelsefulla. Det kan också visa på att olikheter är bra och en viktig tillgång, berättar Petra.

Positiva utmaningar

Petra ser det positiva i att ständigt utmanas. Hon menar att det hela tiden händer nya saker på förskolan som bekräftar hur viktigt det är att vara fördomsfri.

– Jag lär mig så mycket hela tiden, om mig själv, om människan och världen och det är så häftigt att lära sig, säger hon. För att arbeta här behöver man vara genuint intresserad av människan och individen. Man måste vara närvarande, tydlig, förändringsbenägen och kunna anpassa sig efter här och nu.

Text och foto: Marina Walker