“Är ingen happening” – så blev författarprojektet en del av skolan

Läs mer om projektet Värnans världar här!

Lena Stagmo är inte bara biträdande rektor för fritidshemmet och skolans SU-grupper, utan också projektledare för skolans läsprojekt som sjösattes förra året. Under tre år har skolan arbetat med organisation och struktur. Lena Stagmo beskriver förändringsarbetet som svårt men belönande och som att många medarbetares kompetenser verkligen kommer till sin fulla rätt i dag när arbetsorganisationen fungerar och är tydlig.

– Våra fortbildningar för skolutveckling fokuserar under två år på teori och praktik kring språkutveckling i allmänhet och läsning i synnerhet. All personal, från förskoleklass till högstadiet, deltar i ämnes- och stadieblandade lärgrupper. Detta perspektiv tror vi är viktigt och gör att den röda tråden F-9 blir stark.  Det har skapat en vi-känsla där verksamhetsplanen och dess mål är känd av alla.

Datadrivet och systematiskt

Hon berättar att de arbetar mer datadrivet än tidigare, med systematisk kartläggning av elevernas läsförmåga och med elevhälsa som ett slags nav på skolan. Gymnasiebehörigheten har efter att ha legat på en låg nivå nu nått Malmösnittet.
I år har skolan tagit bort andra områden i verksamhetsplanen för att fokusera på sva och läsning. Skrivprojektet med författaren Anette Eggert blev möjligt tack vare Region Skånes projektstöd kulturresidens för lärande. Projektets syfte är att undersöka hur ett långsiktigt samarbete mellan skola och en professionell författare påverkar:

• Elevers syn på sig själva som skrivande och berättande individer.
• Lärares skrivundervisning och syn på kreativt skrivande.
• Skolans organisatoriska förutsättningar för hållbara kultursamarbeten.

– Vi tittade på vad som är kärnan i utvecklingsarbetet och då hittade vi det här med läsning. Det viktiga är att detta inte är någon happening, utan det ska ge avtryck på hur vi planerar vår undervisning nästa år. Men vi hade inte kunnat göra det om vi inte hade lagt grunden så systematiskt och hållit ett fokus kring det här med läsning. Nu är ju “Värnans världar” en liten avstickare med att skriva, men eleverna läser ju minst lika mycket och sambandet mellan läsning och skrivning är viktigt. an läsning och skrivning är viktigt.

Koordinator en framgångsfaktor

Att få ha en koordinator för skrivprojektet, Sara Ericsson, har varit en förutsättning för att ro allt i land.
– Det kostar så klart att ha en lärare som inte undervisar i helklass men hon är en fantastisk motor i detta, jag hade inte klarat det själv, jag behöver förlängda armar som kan jobba med det. Hon har både tiden och kompetensen att förverkliga idéerna.

Så vad tänker hon då kring skolans krav på bedömning versus kreativitet och skaparlust? Måste det finnas ett motsatsförhållande där?
– Det handlar om olika faser i skrivandet, där vi under några faser måste tillåta oss att släppa lite på det som begränsar oss för att få tillgång till det som finns där bakom. Det tycker jag vi redan sett hos en del av de här eleverna, som blev lite chockade av att de kunde skriva trots att de inte identifierade sig som “skrivare”. När det sitter är steget inte så långt till att i slutändan få ordning på formalia i skrivandet, säger Lena Stagmo.

”Ha tålamod med bedömningar”

Suddförbudet och andra metoder i övningarna för att få igång elevernas kreativa skrivande måste få ha sin gång, menar hon.
– Skolan behöver kanske lära sig att ha lite mer tålamod innan bedömningarna kommer. Den stora grejen handlar ju om att få eleverna aktiva, deltagande och skapande; om vi inte får dem att vara det har vi ju ingenting att bedöma ändå sedan.

Och då ser de hur elever som inte varit så aktiva innan plötsligt har en självbild av att de är författare.

För att projektet inte bara ska stanna i ett görande har författare, lärare och koordinator också schemalagt regelbunden reflektionstid tillsammans och fört en semistrukturerad loggbok utifrån modeller från aktionsforskningen. Nu i juni ska Lena Stagmo sammanfatta materialet, men hon kan se trender redan nu.
– Mina lärare har gått från att tänka väldigt praktiskt kring sittplatser och gruppindelningar till att lyfta blicken. Jag har bett dem titta på vad de ser och hör i klassrummet. Och då ser de hur elever som inte varit så aktiva innan plötsligt har en självbild av att de är författare. Det är hela poängen med detta och det är ganska häftigt att som lärare få vara det där lilla ögat vid sidan om och se den glädjen.

”Får inte bäras av enskilda eldsjälar”

Så vad krävs för att lyckas med ett sådant här projekt, med en person som kommer utifrån och får så mycket plats i skolan? Förutom att det inte får bli en happening av det trycker Lena Stagmo på att det måste vara kopplat till ett konkret behov man sett på skolan. Och så får det inte bli en angelägenhet för enskilda eldsjälar.

– Flera, från skolledning till all personal, måste vara involverade och det måste vara tydligt varför projektet görs. När Anette kom hit kom vår skoladministratör springande och berättade om vårt åtagande om läsning och hur viktigt det var och för mig säger det allt. Jobbar man från verkliga behov som man kan visa konkret skapar det ju också ett intresse och en vilja att göra något, för varenda en här jobbar ju för barnens bästa, konstaterar hon och tillägger:
– Men det är ju vårt jobb som skolledare att skapa förutsättningarna för det i hela organisationen, men också att finnas med i görandet i att visa vårt engagemang utan att begränsa de yrkesskickliga lärarna, författaren och våra fantastiska elever.

Rapport och analys

Fredag 5 juni avslutas projektet på Ungdomens hus där dikter tonsatta av El-Sistema ska framföras av elever. För Lena Stagmos del väntar fortsatt analysarbete av terminens arbete. Nu ska skolan rapportera till Region Skåne och inte minst försöka förvalta alla lärdomar från författarprojektet; vad har de sett i form av möjligheter och hinder?

– Det här är ju ett ganska dynamiskt pilotprojekt som har tagit lite olika vändningar i de olika klasserna. En fråga vi utforskat är hur kultur och skola kan samverka. Min största förhoppning är att känslan av att våga prova något nytt ska leva kvar hos lärarna. Att när de planerar sin undervisning nästa år kanske istället för att börja med ramar och struktur ibland vågar vända på det; att börja med lusten och släppa loss elevernas kreativitet. Det är ju lite hela poängen med våra berättelser. I Värnans världar finns det inga gränser!