Arbetar normkritiskt med högläsningen

De arbetar båda på avdelningen Clownfisken (3–4 år) och upptäckte tidigt att de hade ett gemensamt intresse för läsning, drama, sång och musik, gärna i projekterande arbetssätt. Det interkulturella förhållningssättet och ett normkreativt perspektiv är en del av förskolans åtagande, men det är också något de fokuserar på i olika teman och projekt.
– Högläsningen är en bas för samtal kring boken och sedan övergår det ofta till någon typ aktivitet, ett skapande, säger Emma Bäckström och fortsätter:
– Vi vill lägga en värdegrund, någonting barnen kan ha med sig och känna igen längre fram i livet.

”Lägger en grund”

Evelina Olsson är inne på samma spår; barnen är små, men de lägger en grund.
– De har ju inte så mycket med sig, men där tänker jag att det är viktigt att bara öppna upp för samtal om olikheter och att det finns olika familjekonstellationer. Ge dem den kunskapen, att det finns andra sätt att leva. Att de får läsa om att stärka dem i att de får vara precis som de vill och att de duger.

En utmaning med det här arbetet kan vara att man inte alltid får en direkt respons, menar de.
– Vi kanske väljer en bok som kan ses som normbrytande, men sedan blir det kanske ingen diskussion om det. Det blir alltid samtal om boken, men kanske inte det man tänkt ur ett vuxenperspektiv. Någon typ av igenkänning blir det alltid, de är i den åldern då de börjar identifiera sig med karaktärer i böckerna, säger Emma Bäckström.

”Stjärnfamiljer”

Det är väldigt värderingsbefriade samtal, berättar hon. Ofta är det situationsbaserat, att de känner igen sig i att någon till exempel går till tandläkaren. En bok de arbetat med är “Stjärnfamiljer”, som beskriver olika familjekonstellationer; ensamstående föräldrar, två mammor eller pappor eller människor som inte har barn alls.
– Senast förra veckan hade vi aktiviteter kopplade till den, vi ritade och använda tidningar som barnen fick klippa ur, säger Evelina Olsson.

De har också kopierat bilder ur boken och satt upp i ett rum där det brukar vara mycket rollek; på så sätt behöver de alltid ha den fysiska boken till hands.
–  Det är svårt att svara på hur ofta de går fram och tittar på bilderna och kopplar det till leken, men det finns i alla fall i den här miljön, säger Emma Bäckström.

”Konrads klänning”

Har det hänt något på avdelningen eller varit ett bråk kan litteraturen också spela en viktig roll, menar de.
– Kanske en pojke kommer i klänning till förskolan och får höra att han inte ska ha det, hur ska vi då nå barnen? Vi lyfter det i högläsningen och kopplar det till en bok, till exempel “Konrads klänning”, säger Evelina Olsson.
– Det är också lite lättare då att använda sig av litteratur för barn i den här åldern än att bara prata. Då får man lite distans till det, att få se att de här andra karaktärerna är i samma situation som jag, men att det inte är direkt riktat mot mig. Det blir en annan typ av igenkänning och där är litteraturen bra, att den speglar situationer som barnen kan identifiera sig med, men kanske på lite avstånd, säger Emma Bäckström.

De har båda en förkärlek för att arbeta projekterande.
– Det som är spännande med det projekterande är ju att det finns en grundplan med frågor, men sedan vilken väg det tar är ju liksom barnen som styr. Men just högläsning och det normkreativa har vi jobbat länge med, säger Emma Bäckström.

– Vad har ni för tips om man känner sig ovan att läsa högt?

– Läs boken innan så att du har lite koll på vad den handlar om och vad som kommer att hända i den. Det är lättare att få till de här olika rösterna om man vet vad som händer i boken. Man kan också utgå från bilderna. Man kan ju läsa en bok på så många sätt; ibland kan det vara fokus på att nu ska vi läsa och ha en diskussion, men ibland kanske vi fastnar i en bild. “Vad händer här”, “vad gör de där borta under buskarna”, säger Evelina Olsson.
– Börja läsa i en mindre grupp om det känns jobbigt att sitta med 20 barn, säger Emma Bäckström.

Ibland har de själva inte lika bra koll på alla ord, tillägger Evelina Olsson och exemplifierar med benämningar på olika dinosaurier – där får de ofta hjälp av fyraåringar som har stenkoll på de olika arterna.

– Hur kan ni följa upp och utvärdera detta arbete?

– Vi sitter med delavstämningar i dokumentationsverktyget, Slingan, varje vecka; vad har vi gjort, hur blev det, hur går vi vidare, säger Emma Bäckström.

Trots att vissa aspekter av det normkreativa kan vara svårt att mäta vill de ändå börja arbeta med det tidigt. Något som däremot har varit en tydlig bieffekt av arbetet är hur barnens språk utvecklats.
– Vi ser en språkutveckling hela tiden, till exempel i deras ordförråd, sättet som de berättar historier för varandra, säger Emma Bäckström.