Att leka sig till kunskap

Musiksalen var sig inte lik när eleverna i förskoleklassen kom till Hyllievångsskolan den där novembermorgonen – plast, skräp och löv i en enda röra. Inne i salen riktades strålkastarna på skräpet på golvet och på väggen projicerades bilden av en nedskräpad strand. I högtalarna strömmade stämningsfull musik och där hängde ett USB-minne med texten “OBS! Titta på USB-minnet!” Nej, det hade inte varit inbrott på skolan; det här var inledningen på projektet “Hållbar utveckling”.

I filmen på usb-minnet, med titeln “Nu får det vara nog”, hade ett träd fått nog av nedskräpning och miljöförstöring. Den blev utgångspunkten för elevernas arbete i projektet, som ska utmynna i en föreställning på skolan.

Induktiv pedagogik

– Ju fler sinnen som berörs ju mer kreativ och fundersam blir man. Genom den induktiva pedagogiken bildar man sig en egen uppfattning genom sina upplevelser, säger Fredrik Andersson, förskollärare och dramapedagog. Samtidigt lyfter han fram de stycken i Lgr 11 som understryker de estetiska, praktiska aspekterna i skolarbetet och vikten av att eleverna gör sina egna upptäckter för att nå en djupare förståelse i ett ämne.

Johanna Unnborn Rydén är fritidspedagog på skolan och har genom sin utbildning till ateljerista fördjupat sig i bildpedagogik. Ateljeristan ger eleverna konstnärliga redskap och försöker därigenom inspirera och utmana deras nyfikenhet. Tanken är att det lustfyllda skapandet, experimenterandet och skapandet ska uppmuntras genom kreativ lek.

– Vi är ju olika. Vissa uttrycker sig hellre med färg eller bilder, säger Johanna Unnborn Rydén.

Leker fram manus

Projektet kring hållbar utveckling löper över två terminer och fortsatte sedan med att eleverna, under ledning av pedagogerna, lekte fram ett manus kring vad vad som sedan hände med trädet och dess resa runt om i världen. Leken är central och ett verktyg för att hitta drivet och engagemanget hos barnen.

– Barn är proffs på att leka, men det är skillnad på lek och lek. Här arbetar vi med dramalek med en vuxen ledare som vet att det behövs en början, en mitt och ett slut, säger Fredrik Andersson.

För vissa barn var det en ovan situation och de blev tysta i gruppen. I sådana situationer gäller det att vara lyhörd – vid nästa tillfälle ersattes dramaleken med legobyggande och snart hade samtalen och leken fått ny fart.

– Alla vill kanske inte stå på en scen och säga saker.Men det behövs ju även scenografer som arbetar med till exempel kulisser, säger Fredrik Andersson.

Förberedelser och uppföljning

Barnen äger processen, men pedagogerna måste i högsta grad vara närvarande. Arbetet med dramalek kräver noggranna förberedelser och inte minst uppföljning och analys.

– Det handlar om att verkligen lyssna in barnen och respektera deras tankar. I teaterns värld är allt möjligt, säger Fredrik Andersson.

– Vi är tydliga med att inget är fel, och det blir en trygghet för barnen, säger Johanna Unnborn Rydén.

Både Fredrik Andersson och Johanna Unnborn Rydén understryker vikten av en estetisk dimension i undervisningen.

– Det är ett rättvisetänk gentemot barnen. Ett barn som är mindre språkbegåvat måste få uppleva och använda sig av andra uttryckssätt, säger Fredrik Andersson.

Fredrik Andersson, som själv spelat teater, har upplevt mycket glädje från de små skådespelarna under tidigare projekt – barn som blommat ut och hittat sin roll.

– “Det här är det bästa jag varit med om i hela mitt liv”, sa ett barn efter en föreställning.