Ulrika Dahlberg är rektor i förskoleområde väster i Malmö. Foto: Johanna Ravhed

Alla för en – om att organisera särskilt stöd i förskolan

Barn med behov av särskilt stöd måste vara utgångspunkten för hur pedagogerna i förskolan organiserar undervisning och utbildning varje dag. Det menar Ulrika Dahlberg, rektor i område väster.

Barn med behov av särskilt stöd måste vara utgångspunkten för hur pedagogerna i förskolan organiserar undervisning och utbildning varje dag. Det menar Ulrika Dahlberg, rektor i område väster.

– Vi ska ha ett inkluderande arbetssätt och då ingår att se vad varje barn behöver för att vi ska kunna vara tillsammans. De anpassningar vi gör för ett barn är också något som är bra för hela gruppen. Skillnaden är att några barn är beroende av anpassningarna för att deras dag ska fungera, säger hon.

Att jobba med att upptäcka, stötta och anpassa för de barn som behöver extra stöd under dagen är något Ulrika Dahlberg brinner för; inte bara för barnens skull men också för sin egen och personalens.
– Dessa barn är en oerhört viktig tillgång, inte bara i barngruppen, men också för oss som yrkespersoner. Vi lär oss genom dem och de kunskaperna vi får tar vi med oss i vårt yrkesliv, säger hon.

På förskoleförvaltningen finns en tydlig rutin för hur det går till när ett barn ska få särskilt stöd, från det att pedagogerna väcker frågan till ledningen, tills att själva anpassningen är på plats. Bland annat görs en kartläggning kring barnets lärandemiljö ur fysisk, social och pedagogisk aspekt. När funkar det för barnet? I vilka situationer behövs stöd och lotsning av personal?

– Det salutogena perspektivet är a och o. Om det finns situationer där det fungerar bra för barnet så fokuserar vi på det positiva och gör mer av just det. Det handlar om att barnen ska känna hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Till exempel om ett barn blir frustrerat i en situation – vad är det som skapar frustrationen? Är det så att vi har ställt överkrav på barnet? Eller har vi inte förklarat tillräckligt? Hur kan vi göra för att det ska bli mer hanterbart, begripligt och meningsfullt? Kanske bildstöd är en lösning eller någon annan form av anpassning, säger Ulrika Dahlberg.

LÄS MER: Att använda leklotsar som en väg för barn i behov av särskilt stöd

Koppla in specialpedagog

I många fall räcker det att personalen följer stegen i rutinen för att barnen ska få en undervisning och miljö som är anpassad efter dem. Men, poängterar Ulrika Dahlberg, det finns också gånger då man inser att det behövs en annan kompetens. Då finns det möjlighet, i samråd med vårdnadshavare, att koppla in specialpedagog som kommer och handleder personalen i deras möte med barnen.
– Det är pedagogerna som möter barnet varje dag och det är de som behöver äga den nya kunskapen de får från specialpedagogerna. Det är en kompetensutveckling som vi tar med oss in i framtida situationer, säger Ulrika Dahlberg.

Rektorns roll

Sin egen roll som rektor ser hon som någon som skapar förutsättningar. Det kan handla om att ge tid för förberedelse av material, tid till reflektion, att se till att rutiner följs, uppföljningar eller att kanske se över organisationen på de sju förskolor som hon är rektor för. Men det handlar också om att skapa en kultur på förskolorna kring arbetet med barn i behov av särskilt stöd.
– Jag tror att som ledare måste man andas inställningen att dessa barn är värdefulla för barngruppen och för vårt egen yrkesutveckling. Det kan vara svårt innan vi hittar rätt väg för barnet, men vi har ju inte valt dessa yrkena för att de är enkla, utan för att de är meningsfulla och viktiga för samhället. Vi skapar ju framtiden varje dag, säger hon.

LÄS MER: Att inta ett omsorgsetiskt förhållningssätt i förskolan

Känslan av sammanhang varje dag menar hon är en framgångsfaktor – både för barn och personal. Många anpassningar behövs under en längre tid och det är inte alltid man ser resultat av dem direkt.
– Ett sådant exempel är TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) som är något som vi behöver jobba med väldigt länge. Det är viktigt att belysa på vilka olika sätt som barnen har nytta av det även om pedagogerna inte ser resultatet direkt. Vi behöver skapa en insikt i vad sammanhang gör med oss som människor, inte bara för barnen och dess undervisning, utan också för oss som pedagoger och ledare, säger Ulrika Dahlberg.