Barnen dansar på Valdemarsro förskola

Dansen har gett barnen ett gemensamt språk, ökad motorik och en gemenskap. De gungar, härmar, hoppar, lyssnar och dansar tillsammans till musik från världens alla kanter och hörn.

Ida Larsson och Kenneth Nilsson arbetar på förskolan och är initiativtagare till dansen och musiken. De har också förstärkning genom vikaren Emma Wulcan.

– Vi upplever att barnen har fått en större kropps- och rumsuppfattning jämfört med barn som inte får den musikaliska inputen, säger Kenneth.

– De influerar och härmar varandra, säger Ida.

I januari 2013 började de skola in 17 barn i 1-2 års ålder. Barnen har olika hemspråk och alla var ännu inte verbala. Ida och Kenneth började spela musik för barnen. De upptäckte att barnen var intresserade.

– Från början hade vi lånat olika musikblandningar med musik från hela världen. Men så kom vi på att vi har världens musik i mobilerna genom Spotify. Vi införskaffade en spelare med högtalare som vi kan koppla mobilerna till, säger Kenneth.

Kenneth och Ida berättar att de har provat att spela upp olika typer av musik, t.ex. afrikansk, kinesisk, reggae, dansmusik, country och visor. När barnen inte tycker om musiken så visar de det tydligt. Antingen visar de med kroppen eller så lämnar de rummet. Men om musiken byts till något som de gillar så kommer de tillbaka.

Dokumenterar med film

– Vi hinner se så mycket i deras dans som enkelt går att koppla till läroplanen, säger Ida och fortsätter:

– Barnens dans har olika ”grammatiksteg”. De börjar med att gunga i knäna. Sedan följer armarna med eftersom. Och vidare börjar de härma varandra, hoppa och dansa tillsammans. Den motoriska utvecklingen har varit ofantligt stor.

Ida och Kenneth har dokumenterat barnens utveckling genom att filma dem. Nedan kan du se en film från förskolan skapad i maj 2013. Barnen som medverkar i filmen har fått dansa och lyssna på musik på förskolan under tre månaders tid.

– Ungefär 2.2o minuter in i filmklippet dansar ett barn i grön tröja. Han har aldrig tidigare hört afrikansk musik och kolla vad som händer med honom. Och detta efter bara tre månader, säger Kenneth.

Barnen behöver inte prata för att kommunicera. Dansen och kroppen är ett språk. I filmen, ungefär 5.10 minuter in, syns en flicka som varit på avdelningen i tre dagar. Hon är skeptisk till dansen, men ett annat barn tar henne försiktigt i händerna och försöker få med henne.

Viktigt med föräldrakontakt

– Det är viktigt med en bra kommunikation med föräldrarna, säger Ida.

Hon berättar att alla barn, förutom ett, har varit med och dansat. Han har istället tittat på. De frågade föräldrarna om han dansar hemma, och då visar det sig att det nästan är det enda han gör. Plötsligt en dag exploderade han i dans även på förskolan. Han hade antagligen byggt upp nog mycket självförtroende. Ida berättar också om en flicka som har full kontroll på kroppen och rytmen. De frågade även hennes föräldrar om hon dansar hemma, men det gör hon inte alls.

Om barnet själv får välja

– Det är viktigt att låta varje barn ta sin egen tid, att hitta till dansen i sin egen takt. Vi säger aldrig ”nu ska vi alla dansa”. Vi tänker att det är bättre att inte pressa barnen, att vi har har lite is i magen, säger Kenneth.

– De måste få lov att välja själva, säger Ida.

Kenneth och Ida dansar gärna med barnen. Och förskolans chef också har varit med och dansat.

– Barnen bjuder in och bjuder upp till dans, säger Ida.

– Jag kan inte dansa, tänkte jag från början. Men sedan gick det inte att låta bli, säger Kenneth.

Spelar på instrument

Ida och Kenneth har dessutom ställt fram en mängd instrument. Och barnen spelar gärna. Det finns t.ex. en gitarr, en synth, olika slaginstrument som trummor och burkar, en tamburin med mera. Instrumenten ligger framme och barnen får använda dem som de vill. Tanken är de alltid ska finnas tillgängliga. Spelandet organiseras inte av Ida och Kenneth utan sker på barnens initiativ.

– Vi har också börjat visa dem olika dansfilmer. Inga musikvideos utan t.ex. arabisk musik, trumpetspelare, balett, riverdance och step, säger Ida.

Dansen som språk

– Dansen är barnens språk. Jämfört med en traditionell småbarnsavdelning så tycker vi att barnen här har utvecklat kommunikationen mycket snabbare, säger Kenneth.

Kenneth och Ida tror att det bland annat beror på att barnen får välja dansen själva.

– Vi har skolat in några nya barn nu i höst också och det har räckt med två dagars inskolning. Barnen på avdelningen har en gemenskap som de bjuder in nya barn till. Det finns en öppenhet, avslutar Ida med ett stort leende.

Text och foto på Ida och Kenneth: Sara Arildsson
Foto på barn: Valdemarsro förskola

Kenneth och Ida skickar även ett tack till Emma Wulcan.