Här blir barnens tankar till byggen

Under flera månader har barnen skissat, klippt, klistrat, målat och byggt förslag till hur ett nytt centrum i Gottorp skulle kunna utformas. Snart kom arbetet att fokusera på tre spår; trygghet, rörelse och växtlighet.

– Jag var noga med att få med barnkonventionen; hur involverar vi barnen, samtalar med dem och undervisar dem om barns rättigheter? Vi presenterade projektet för barnen och utifrån deras tankar valde vi de här tre spåren, säger Maria Rundquist Visser, förste förskollärare.

Från rymden till Gottorp

Tillsammans med barnskötarna Helen Nilsson och Izabela Morzynska och förskolläraren Anne Karlberg har hon drivit projektet. Barnen, på avdelningarna Hallonet, Lärkan och Sidensvansen, valde först ett rymdtema för sitt bidrag till skolprojektet Innocarnival Skåne, men hittade snart inspiration i närmiljön istället. Under resans gång har både stadsplanerare och personal från byggföretaget Skanska besökt förskolan för att ta del av barnens tankar. I projektet samarbetar barn från olika avdelningar i samma grupper. I dialog med barnen har personalen sedan försökt fånga upp deras tankar och idéer om sin stad och närmiljö.

– Vi har blandat dem medvetet från de olika avdelningarna, för att de ska lära känna varandra bättre, säger barnskötaren Helen Nilsson.

Ställde öppna frågor

– Vi ställde väldigt många öppna frågor till barnen; vad gillar ni att göra på helgen, vart går ni med era föräldrar, vad tycker ni är roligt, vad skulle vara roligt att ha på torget? Så kom de med en massa tankar om att det skulle vara tryggt, det skulle finnas något att leka med, det skulle finnas planteringar och äppleträd, säger barnskötaren Izabela Morzynska.

Förskolans mål är att barnen ska träna på och utveckla fyra förmågor genom projektet; att kommunicera, ställa hypoteser och prova idéer, tänka kritiskt och att samarbeta. Efter de inledande samtalen skissade de på sina idéer innan de började bygga och konstruera, allt från studsmattor till en robot som kan bevattna växter, en rutschkana utformad som ett hjärta, en rulltrappa uppför ett berg till en skateboardbana.

Frossa i material

– Limpistolen har gått varm! Vi har inte begränsat dem så mycket i material, de skulle få lov att frossa i att använda det fritt. Sedan tar vi tillvara på allt som går att göra något av, till och med torkade bananer. “Hur tycker du vi ska foga samman det här?” kanske vi frågar, och det är ju att börja tänka lite kritiskt. “Tror du att det är hållbart, ska vi testa?”, säger Maria Rundquist Visser.

– Om någon säger att vi kan bygga på ett annat sätt så provar vi det, det handlar om att verkligen respektera varandra och att samarbeta, säger Izabela Morzynska.

Barnen har också skapat figurer som ska befinna sig i deras miljö och filmade berättelser om livet på torget. I slutet av maj avslutas projektet med att de besöker stadsbyggnadskontoret, där det blir filmvisning och där de får se hur stadsarkitekter ritar och bygger sina modeller.

Bra med gemensamt fokus

Att de har ett gemensamt fokus i projektet underlättar samarbetet över avdelningsgränserna.

– De har känslor kring det här och de skapar relationer – både till varandra, men också till byggena, bilderna, skisserna och oss som är med, säger Maria Rundquist Visser.

Hon beskriver hur de kunde se barnens utveckling i skisserna och byggena. Skisserna blev snart mer detaljerade och de testade nya byggnadsmaterial; från lera till mer hållbara alternativ som trä och gips. De har också tittat på och besökt torg för att skaffa sig mer kunskap.

– Sedan är ju det här med hypoteser lite svårt och abstrakt för barnen, men vi provar lite olika saker. Som när vi gör en studsmatta; ja, vad är studsigt? Då behöver vi något elastiskt. Var hittar vi det? Vi har inga färdiga svar när vi går in här, vi dukar fram material men vi har inte tänkt ut att “så här ska vi göra”. Det är lite rörligt i mötet mellan barnen och materialet, där allt kan hända, Maria Rundquist Visser.