Publicerat:

Del 1: Myter kring flerspråkighet som hindrar kunskapsutvecklingen i skolan

 

Främjande av flerspråkighet i skolan ger elever med annat modersmål bästa möjliga förutsättningar för kunskapsutveckling. Det visar internationell och nationell forskning. Ett antal myter kring flerspråkighet står dock i vägen.

Under SPRÅKDAGEN* 2013 i Malmö stad talade språkforskaren Anna Flyman Mattsson från Lunds Universitet. Hon vill ta död på myterna kring flerspråkighet med hjälp av de forskningsteorier som finns kring språkinlärning.

Del 1

  • Myt 1: Svenskan kommer att försvinna eller utarmas
  • Myt 2: Språket följer en norm för hur man ska tala svenska
  • Myt 3: Barn lär sig ett nytt språk snabbt

Del 2, läser du här

  • Myt 4: Modersmålet utvecklas på bekostnad av andraspråket
  • Myt 5: Flerspråkiga blandar ihop språken
  • Myt 6: Forskningen är oenig kring flerspråkighet

Myt 1 – Svenskan kommer att försvinna eller utarmas
– NEJ, förändringar av språk är naturligt och dessutom räknas svenskan som ett starkt språk.

Tidigt påverkades svenskan av latin, grekiska, engelska och franska. För hundra år sedan, då industrialiseringen börjande, var det stora samhällsförändringar. Drängar och pigor flyttade in till städerna och bosatte sig i utkanten av staden. Det blev trångt, det blev tufft. Då växer det ofta fram ett nytt språk. På Söder i Stockholm blev det ”Eken-snacket” och i debatten befarade man att det skulle ta över standardsvenskan. Men så blev det inte. Det var bara en språkvariant som behövdes för just den här gruppen människor, för att kunna gruppera sig genom språket.

Hundra år senare händer samma sak fast lite annorlunda. Folk från andra länder flyttar till Sverige och bosätter sig i utkanten av städerna. Det växer nytt språk som bl.a. får benämningen Rinkeby-svenska och Rosengårdssvenska, ett multietniskt ungdomsspråk. I vår tid finns det en rädsla för att det och engelskan ska ta över.

– Det är intressant att vi inte har lärt av historien. Det är faktiskt ett naturligt fenomen att språket förändras. Om vi hade lyckats hålla språket rent från all typ av inflytande så skulle vi fortfarande tala som man gjorde på tusentalet, säger Flyman Mattsson

Flyman Mattsson berättar att svenskan räknas som ett väldigt starkt språk. Ofta jämför vi svenskan med mandarin-kinesiska, engelska och spanska. Men svenskan kommer på 89:e plats av 6000-7000 språk. Detta beror på att svenskan har skriftspråk, litteratur och undervisning på svenska. Alla dessa kriterier som gör att språket bedöms som väldigt starkt.

Myt 2 – Språket följer en norm för hur man ska tala svenska
– NEJ, språket följer talarna och varje språkvariant har sin tid och plats.

Vi tror ofta att det finns en sorts norm, att det bara finns ETT sätt som vi SKA prata på. Men det tillkommer hela tiden nya ord och uttryck. Språkvariation är en språklig norm. Svenska Akademiens ordlista och grammatik är deskriptiv och inte normativ. Det innebär att de följer oss och beskriver hur vi pratar – inte hur vi ska prata. Det finns egentligen ingen rätt eller fel, fult eller fint språk – mer än den egna uppfattningen om det.

Flyman Mattsson vill poängtera att vi alla anpassar språket efter situation och använder oss av flera olika språkliga register. Även då man är enspråkig.

– Hemma har jag en vernakulär stil, det vill säga slang, specialuttryck, man pratar genom lite hemliga koder inom familjen. På jobbet har jag ett mer akademiskt språk med många fackuttryck. Hade jag varit uppvuxen i en annan del av Sverige hade min dialekt från hemorten förstärkts när jag besökte hembygden. Omvänt hade jag försökt tona ner min dialekt när jag håller föreläsningar, säger Flyman Mattsson och fortsätter:

– Ni skulle förmodligen inte heller uppskatta om jag som föreläsare skulle tala till er så som jag talar till mina barn. Detta är ett exempel på ett språkligt register som en person kan ha och variera mellan. Samma sak gäller om man har flera språk; ibland använder man sig av det ena språket, ibland av det andra språket och ibland förortsslang. Att använda sig av olika språkvarianter är egentligen en sorts gruppmarkör. Det finns ingen som alltid pratar likadant.

Det händer att lärare förbjuder andra språk i klassrummet än svenska. Detta i ett försök att förhindra att elever obemärkt ska kunna tala illa om varandra. Men ge inte språket skulden för andra problem. Det är för enkla lösningar och handlar snarare om att ett värdegrundsarbete behövs.

Modersmålet är otroligt viktigt och hänger nära ihop med identitetsutvecklingen. Genom att förbjuda andra språk än svenska skickar man ut en signal till berörda elever att: ”Ditt språk, din identitet, är mindre värd, så det förbjuder vi”. Det kan aldrig komma något gott ur det, menar Flyman Mattsson.

Skolans uppdrag innebär att vi ska träna och lära eleverna ett språk som de ska kunna använda i samhället. Både att producera själv och att förstå. MEN det är skillnad på att styra in eleverna på en viss språkvariant och på att förbjuda språkvarianter. Det handlar om att var och en hittar sitt sätt, att var och en ges möjlighet till att få träna upp sitt språk på ett sätt så att man blir förstådd.

inkludering_exkludering_510
Skiss med inspiration från Skolverkets skrift ”Forskning för klassrummet”

 

Myt 3 – Barn lär sig ett nytt språk snabbt
– men inte tillräckligt snabbt för att lära sig basen i ämnena.

Flyman Mattsson menar att vi har väldigt bråttom med att flytta eleverna från förberedelseklass in i det vanliga klassrummet för att de ska integreras.

– Men denna integration är skenbar eftersom eleverna ännu inte behärskar sitt nya andraspråk. Segregationen kommer senare och det ser vi i måluppfyllelsen som visar att de här eleverna inte når upp till målen på samma sätt som infödda svenskar.

– I Sverige pratas det om ‘inkludering’ och då handlar det ofta om var man befinner sig rent fysiskt. Men jag menar att inkludering aldrig kan sitta i den fysiska platsen. Detta diskuteras ofta inom ‘svenska som andra språk’: ”Nej, de kan inte gå iväg och läsa ‘svenska som andraspråk’ i ett annat rum för det är exkluderande”. Inkludering handlar snarare om en attityd om att se till att alla är med på tåget. Det kan handla om inkludering även om att eleverna befinner sig i olika rum där alla får jobba utifrån sina förutsättningar. Jag tycker det är viktigt att man hamnar rätt i den här inkluderingsdebatten, säger Flyman Mattsson.

Vi har också en uppfattning att barn lär sig svenska snabbt genom att vistas inför andra talare. Ja, det är ju sant. Problemet är att det är att det inte bara är språket som ska läras in i skolan, utan även en del ämnen. Om elever placeras rakt in i klassrummet där all undervisning sker på ett språk de inte kan, missar de ämneskunskaperna. Så småningom lär de sig förstå språket men risken är att de har missat basen i ämnena och det blir väldigt svårt att komma ikapp.

Att lära sig ett andraspråk innebär att man måste börja från början genom att börja bygga basen i språket – och den basen är inte så liten. En sjuåring som börjar skolan har har utöver sitt ordförråd på 8000-10 000 ord en stor baskunskap för hur modersmålet är uppbyggt. För andraspråkstalarna innebär det att samtidigt som de ska bygga basen för det nya språket ska utöka det med ca 3000 ord och ämneskunskaperna. Det blir inte så lätt för en lärare om man inte är utbildad i ‘svenska som andraspråk’ – samtidigt som den också ska lära ut sitt ämne.

Det tar någonstans mellan tre och åtta år för en ny andraspråkstalare att nå samma nivå i skolans läsämnen som en infödd, lite beroende på när man kommer. För de barn som anländer i åldern 8-10 år går det snabbare. Det beror på att språket i skolan ännu inte har hunnit bli så komplext samtidigt som barnen har börjat utveckla en del kognitiva strategier.

– MEN tre till åtta år är inte tillräckligt snabbt för att kunna hänga med i ämnena i skolan. Barn har också väldigt olika förutsättningar för att lära sig ett andraspråk. Startåldern har en stor betydelse. Individens språkbegåvning är också en stark faktor.

Problemet är att vi ofta använder de språkbegåvade som norm. Ja visst kan man lära sig ett nytt språk lätt och snabbt om man har akademisk bakgrund, inte har några inga trauman, inte har något socialt emot sig, har hög språkbegåvning och har ett modersmål som inte skiljer sig så mycket från svenskan. Men så ser det inte ut för de flesta. Förutsättningarna varierar alltså väldigt mycket, berättar Flyman Mattsson.

– Det är också ett problem att många tror att Svenska och ‘svenska som andraspråk’ är ungefär samma sak. Detta visar på en brist på kunskap om hur man lär ett andra språk. Målen är ungefär dem samma, MEN vägen dit är väldigt, väldigt olika. I dag är det många lärare som får ansvaret för ‘svenska som andraspråk’ utan att ha den kompetensen. Det är positivt att vi Sverige går mot en mer språkutvecklande undervisning. Det är en jätteviktig satsning att alla lärare arbetar språkutvecklande, MEN vi får inte glömma att vi också behöver de lärare som har specialkompetens.

Del 2 av artikeln hittar du här.

*SPRÅKDAGEN i Malmö stad arrangerades av dåvarande FoU Malmö-Utbildning som idag ingår i Pedagogisk Inspiration Malmö.

Text & Foto:
Charlotte Christoffersen
Redaktör Pedagog Malmö

 

 

Skolverket: Forskning för klassrummet (2013), med ett kapitel om inkluderande arbetssätt finns att hämta som PDF här.

 

7 Kommentarer

    Ett mycket intressant och lärorikt föredrag om frågor där det förmodligen finns stor okunskap och där känslorna styr åsikterna mer än fakta.

    Du kan få använda den, men hänvisa vidare till Skolverkets skrift ”Forskning för klassrummet” så som jag har gjort. Det kapitel i Skolverkets skrift om inkludering är väldigt läsvärd. (Hämta skrift som PDF här: http://www.skolverket.se/publikationer?id=3095 ) Men illustrationen kan lätt tolkas som att det rör sig om ”fysiska platser”. Då kan man fundera över det som Flyman Mattson säger; att inkludering handlar om attityd och inte om en fysisk plats. / Hälsningar Charlotte

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.