Elevinflytande och kollegialt lärande går hand i hand 

Detta är del 3 i artikelserien om Lorensborgsskolans arbete med elevdelaktighet och inflytande.

– Det är en jättestor skillnad i organisationen och märks på hur både elever och lärare pratar med och om varandra, säger Heidi Uddeskog.

Hon är förstelärare på skolan och berättar vilka följder hon upplever att arbetsorganisationen för elevdelaktighet på skolan lett till.

– Det har ändrat vilket synsätt man har på sin undervisning som lärare och samarbetet med kollegiet. Vi kan bolla och stötta varandra på ett helt annat sätt eftersom alla jobbar på ett liknande sätt, säger hon.

Eleverna förbereder sig inför elevhearing

Pedagog Malmö har tidigare träffat rektor Jenny Zander som berättat om skolans årshjul där elevdelaktighet vävs in i det systematiska kvalitetsarbetet, och där det kollegiala lärandet också fått en given plats. Vi har också följt med på en elevhearing och tagit del av hur eleverna resonerar kring att reflektera om sitt lärande.

Nu är det maj månad och i klassrummen för åk 6 ska elever och lärare ska just bearbeta svaren på enkätfrågorna tillsammans, en förberedelse som sker innan terminens sista elevhearing.

Granit Osmani är förstelärare och klasslärare för en av 6:orna, han presenterar både enkätfrågorna och elevernas svar i Google forms, de projiceras på tavlan längst fram i klassrummet. Eleverna är fokuserade och deltar i diskussionerna när de går igenom en fråga i taget.

De uppmanas att prata två och två.

– Så frågan är: ”Har vi följt upp den fysiska arbetsmiljön på inför lovet-dagar?” Här har alla svarat ja. Så har vi pratat om det, hur gjorde vi det? Prata med din bänkkamrat, säger han.

Efter en stund räcker en tredjedel av eleverna upp händerna.
– Vi ska se till att grupprummen, golven, skåpen, stolarna, allt är städat och i bra ordning och vi ska skriva till vaktis om vi vill ha nåt annorlunda här, säger någon.

– Vi har kommit överens om att ta hand om skolans egendom och skolans saker, säger någon annan.

De betar av resten av frågorna på samma sätt.
– Det finns inget rätt och fel svar, säg exakt vad ni tycker, uppmanar Granit Osmani.

De diskuterar påståendena ”Jag har fått prata om min kunskapsutveckling på skolans val” och ”Vi har haft klassråd i min klass” tillsammans.

– Vi har pratat om hur man kan höja sitt betyg inom ett ämne, säger en elev.

– Vi pratat om vad vi vill bli bättre på eller vad vi lärt oss. En själv bestämmer vad vi vill bli bättre på, säger någon annan.

”Man kan säga sin åsikt när som helst”

I ett grupprum bredvid sitter några elever från parallellklassen, de har just haft en egen genomgång av enkäten.

– Vi är trygga i att man kan vara ärlig och säga vad man tycker här, i enkäterna och på elevhearings, det finns inga rätt eller fel, säger Afsana Talash.

Det värsta som kan hända är att det blir det en förändring till det positiva, menar dem.

– Just på vår skola så är det viktigt för lärarna att veta vad vi tycker om skolan. Att vi är trygga, inte nervösa, rädda. Inte stannar hemma på grund att vi är osäkra på någonting.

– Och vi vill också att alla elever ska känna sig trygga i skolan, hela skolan diskuterar och har chansen att förbättra vårt system ännu mer, säger Zilan Yamil.

Både hon och Afsana Talash tycker att det är kul att gå på elevhearings. Men Abdolla Abdulanabi berättar att när han varit med har det också känts konstigt och nervöst.

– Det känns skämmigt om många kollar på dig och du är stressad och så, säger han.

När artikeln är ute under början av höstterminen kommer eleverna ha börjat på sina nya högstadieskolor.

– Det känns nervöst att börja ny skola men det är ändå bra, här får vi ju berätta vår åsikt lite hela tiden men där finns säkert andra sätt för oss att kunna uttrycka oss och säga vår åsikt, säger Afsana Talash.

– Man kan också säga sin åsikt närsomhelst, säger Zilan Yamil.

Ett medskick har de har till andra skolor i Malmö:

– Se till att alla elever är trygga i att berätta vad de tycker och tänker, säger Kholoud Homsi.

Uppföljning är nyckeln

Klockan närmar sig tio och i det numera tomma klassrummet reflekterar lärarna Edina Seric, Granit Osmani och Heidi Uddeskog kring framgångarna med arbetssätten på skolan.

– Det måste finnas ett strukturerat arbetssätt för att det ska ge effekt, visst har vi enkäter men också elevuppföljningar och kvalitetsdialoger i arbetslagen där vi vidareutvecklar våra framgångsfaktorer. Det är en cirkel som inte tar slut, säger Granit Osmani.

– En nyckel är verkligen uppföljning. Att stegen följs upp. Man kan göra hur många enkäter som helst och man kan låta eleverna prata hur mycket som helst men om det inte följs upp så känner de inte att det är kontinuerlig diskussion, säger Heidi Uddeskog.

Alla tre tror att den tydligaste konsekvensen av att involvera eleverna i varje steg av kvalitetsarbetet är att de blir medvetna om sin lärandeprocess. De upplever att eleverna själva börjar prata om lärande eftersom lärarna gör det.

– De kan själva komma fram på rasterna och fråga ”hur kan jag bli bättre på att skriva på engelska”?, säger hon.

– Så är det i undervisningen också, som under matten, där kan de tillsammans fundera och komma med förslag på hur vi ska lära oss. De visar ett ansvar och en mognad och utvärderar gärna saker ihop, säger Edina Seric.

Konkreta saker eleverna fått verktyg att själv lösa under åren är hur de ska fördela fotbollsplanerna på rasterna, hur trivseln ska öka i matsalen och hur toaletterna kan bli fräschare.

Men är det inte mycket, många möten och tillfällen att utvärdera som blir tidskrävande?

– Jag anser inte att det är mycket, Jag anser att det är perfekt eftersom det ger så väldigt mycket. Det är som ett cirkelsystem, säger Granit Osmani.

Han berättar att lärarna varje tisdag har PLC (Professional learning communities), något de har avsatt 1,5h för i sitt schema.

– Det är ett tillfälle vi har för kollegialt lärande, där vi kan röra oss framåt. Det är ju ett tillfälle att planera din undervisning också, och vi har tid i slutet om hur man kan använda forskningsbaserat material i undervisningen. Det är strukturerade samtal, där man får stöd och feedback. Om jag står inför särskilda utmaningar kan jag be om hjälp kring hur kan jag gå vidare. Det är ett tillfälle där vi behöver vara sårbara och är viktigt att ta vara på, säger han.

Vad kan utmaningarna vara?

– Kanske att få in de yngsta eleverna i detta, de börjar ju direkt i förskoleklass, men det brukar gå efter någon termin. Eller att få med sig nyanställda. Många känner ”wow – vilken maskin som är igång”. Men genom strukturen så kommer du in i en trygg miljö, även om det till en början kan kännas överväldigande så är vinsten i det hela det kollegiala arbetet, säger Heidi Uddeskog.

Upplevs det inte som en kontroll att ledningen regelbundet frågar eleverna om hur ni gör ert jobb?

– Jag känner mig absolut inte kontrollerad, det är snarare ett ypperligt tillfälle för mig att förstå hur jag ska jobba vidare. Det är eleverna som får se mig från klockan 8-15. Det är deras perspektiv som är viktigt. Jag läser igenom sammanfattningarna efter en elevhearing väldigt noga och ser vad jag kan ta med mig, säger Granit Osmani.

–Det handlar mer om hur vi kan jobba vidare med våra elever och är ingen kontroll, säger Edina Seric.

– Hade ledningen gjort det på annat sätt så kanske… Det är ju ett stort ansvar i hur man hanterar resultaten från en elevhearing, det är presenterat till oss som en feedback på ett bra och positivt sätt, säger Granit Osmani.

– Det handlar i slutändan om att vi måste möta upp de förväntningar som eleverna har på oss, säger Heidi Uddeskog.