Gå direkt till innehållet
Marko Lapcevic håller i en dator i idrottshall.

Publicerat:

Dans med datorn som stöd

Det var svårt att motivera elever till att röra sig till musik och dansa. Marko Lapcevics lösning? Att låta alla ta med sina datorer till idrottslektionerna.

– När jag ser deras självförtroende och rörelseglädje känner jag att detta verkligen har blivit lyckat.

Som idrottslärare F–3 på Hyllievångsskolan vill Marko Lapcevic inspirera och motivera barnen till att vilja röra sig. Han jobbar gärna strukturerat med olika teman på idrotten. Efter en grundnivå under några veckor bygger han sedan vidare undervisningen efter elevernas behov, inom teman som till exempel orientering, friidrott, gymnastik – och dans.

– Jag vill hjälpa dem att utveckla sin grovmotorik, rörelse och överföra kunskaper om hälsa osv. Samtidigt vill jag inspirera dem att vilja vara aktiva genom att erbjuda många olika aktiviteter. Jag tycker det är viktigt att jobba mycket med relationer för att de ska känna trygghet. När de känner tryggheten kommer de lära sig också.

Fördomar om dans

Han märkte snart att många elever har fördomar och förutfattade meningar om dans.

– De gör det till något större än vad det är, vissa tycker inte det är ”coolt”, andra tycker det är lite pinsamt att göra rörelser till musik och är inte bekväma med att andra tittar på. Då blir det en negativ spiral där de påverkar varandra. Jag har förklarat att det är som vilken annan aktivitet som helst. Så hur skulle jag få eleverna att känna sig motiverade, trygga och bekväma? Jag ville kombinera dansen med något jag vet de uppskattar jättemycket…och det är digitala verktyg.

Gemensam uppvärmning

Som ett test lät han eleverna ta med sig sin dator till idrottslektionen. De hade innan fått en länk till en video med en koreografi med steg till en låt i classroom. Efter en gemensam inledning med uppvärmning och lek tittade de tillsammans på dansvideon med en projektor. Tanken var först att han själv skulle spela in dansrörelser i en video, men tidsbrist gjorde att han istället valde färdiga koreografier.

– De som vill får gärna följa med direkt och dansa vid genomgången, de som inte känner sig bekväma med att dansa i större grupp kan sitta ner och bara observera. När alla elever är ”med på bussen” får de sprida ut sig och välja om de vill träna själva på dansen eller i en liten grupp.

Eleverna väljer själva

Eleverna ställer sig med sin dator i idrottshallen, omklädningsrummen eller i korridorerna och Marko Lapcevic går runt och stöttar.

– Det är lättare för många elever när de känner att de andra inte tittar på och lär sig dansen i deras eget tempo. Samtidigt är det lättare för mig att rotera runt när jag vet att alla är igång med hjälp av datorn. Jag har mellan 25–30 elever i en klass, men jag hinner gå runt och hjälpa dem som behöver det och bekräfta alla. En fördel är också att många redan kollat på videon hemma och börjat träna; en inspiration till att vilja röra sig även utanför skolans tider, utan att de riktigt tänkt på det.

Att många är mer förberedda inför lektionerna tror han kan ge lite extra självförtroende och trygghet. I de utvärderingar som de gör i anslutning till videorna i google classroom har flera elever uttryckt att det är skönt att få träna i lugn och ro.

– Det blev även lättare att dansa i en stor grupp sedan, när de känner att ”den här dansen kan jag”. säger Marko Lapcevic.

Kooperativt lärande

För dans i större grupper brukar det bli efter några veckor av individuell eller övning i smågrupper.

– Vi har startat ett arbete kring kooperativt lärande här på Hyllievångsskolan och det är något jag försöker få in i min undervisning successivt. Eleverna har tagit ansvar och har hjälpt  samt stöttat varandra när det arbetet i mindre grupper. Det är nästan så att jag blir lite tårögd när jag tittar på dem. Speciellt rörelseglädjen och fokuset man ser i deras ögon.

Text: Fredrik Thunberg

Foto: Privat