Gå direkt till innehållet
Bild på boken "Vad finns bakom dörren?" Boken om Krille krokodil genomsyrar hela förskolans arbete under året. Foto: Lillstjärnans förskola

Publicerat:

Krille krokodil hjälper barnen reflektera

Genom krokodilen Krille och hans vänner tar pedagogerna och barnen på Lillstjärnans förskola sig an sina utvecklingsområden och läroplanens olika mål. Det är också Krille som hjälper barnen genom reflektionsarbetet.
– Vi skapar reflektionsmiljöer där barnen gärna vistas och leker, säger Jill Ekman, förskollärare.

Ett grönt litet hus med en mjukdjurs-krokodil utanför.
Krille krokodil utanför sitt hus. Foto: Lillstjärnans förskola

Krille krokodil läser barnen på Lillstjärnans förskola om i boken ”Vad finns bakom dörren?”. I boken får man följa Krille som gått vilse och inte vet vart han är, den som läser boken får hjälpa honom att hitta hem igen.
Den boken har pedagogerna på förskolan gemensamt valt för att den ska genomsyra hela läsårets arbete. Så har förskolan arbetat sedan förra året, med en gemensam bok som utgångspunkt för verksamheten. Hur avdelningarna sedan väljer att arbeta är olika. På så sätt känner alla barnen på förskolan till boken och Krille men alla har olika projekt som de jobbar med.
– De första veckorna på terminen känner man av barngrupperna och ser vad det finns för intressen, därefter kör vi en uppstart i hela huset. Vi har valt att göra det i form av en teater. Så vi spelade upp boken och projicerade den på väggen, säger Jill Ekman och fortsätter:
– Barnen fick uppleva boken!

En scen med olika miljöer, saker och figurer.
Scenen där Krille krokodil bor med sina vänner, som också är en del av reflektionsmiljön. Foto: Lillstjärnans förskola

Barnen leker i reflektionsmiljön

Jill Ekman jobbar med femåringarna på förskolan. De har tillsammans byggt en miljö på en scen där innehållet har formats under tiden som avdelningen arbetat med boken. Krille hittade barnen när de var på promenad (ett mjukdjur) i en av sina närmiljöer så han har flyttat in på scenen.
– Det förde in oss på samtal om krokodiler, vad de tycker om, hur man gör när man får en ny kompis och hur man ska göra för att få den att trivas, säger Jill Ekman.
I boken möter Krille andra djur; en surikat, en pingvin, en krabba och så vidare. Barnen ville gärna hitta dom också, så att de också kunde få ett hem.
– De har alla fått ett hem utifrån vad vi tillsammans läst oss till om hur de bor och vad de tycker om.
Barnens reflektionsmiljö har blivit en plats där barnen gärna leker.
– Det blir reflektion sinsemellan barnen och de ser tydligt vad vi jobbar med. Barnen är mitt i det och leker och reflekterar ibland medvetet och ibland omedvetet, förklarar Jill Ekman.

Den röda tråden är viktig

Vad som blir tydligt med att arbeta så här är den röda tråden. Arbetet delas inte upp i IKT eller matte utan fortlöper hela tiden. Då har det hjälpt att ha en gemensam bok som utgångspunkt.
– Krille har fått en brevlåda så att både barnen och Krille kan kommunicera med varandra. När vi har velat fokusera på något särskilt har det varit genom Krille vi initierar det.
Hon exemplifierar med ett arbete om Barnkonventionen, där en artikel är att alla har rätt till ett namn. Krilles andra djurkompisar har inga namn i boken, de kallas för vad de är; krabban, pingvinen och så vidare.
– Vi höll ett demokratiskt val där barnen fick varsin biljett och gick bakom en vägg och la sin röst på ett av de tre namn som de tyckte djuret skulle heta. Sen involverade vi vårdnadshavarna genom att barnen fick gå hem och fråga hur de hade fått sina namn.

Reflektioner en viktig del

Utöver scenen har avdelningen även två reflektionsväggar. Där dokumenterar de arbetet med boken genom foton på saker som vi har gjort eller varit med om och alster som barnen skapar. Där belyser de förskolans utvecklingsområden; sagans magiska möjligheter till språkutveckling och digitalt meningsskapande i förskolan. På scenen och vid reflektionsväggarna har barnen ibland fria och spontana reflektioner utan att veta om det själva eftersom miljöerna blivit populära att leka i. Men gruppen reflekterar även gemensamt under deras samlingar.
– Jag som pedagog vill veta vad barnen tagit till sig, vad de tyckt varit roligt eller vad de fastnat vid för att de inte förstod för att veta vad vi kan jobba vidare med. Reflektionerna är ju egentligen för allas del, säger Jill Ekman.

Porträttbild av Jill Ekman, förskollärare.
Jill Ekman jobbar som förskollärare på Lillstjärnans förskola. Foto: Privat

Text: Matilda Lundahl