Publicerat:

”Gillar dynamiken i klassrummet”

Gunilla Fäldt, lågstadielärare på Ribersborgsskolan, svarar på ”Skicka vidare”-frågorna från Agneta Bergman.

Vad gör att du fortfarande – efter alla dessa år – arbetar som lärare?

– Jag tycker fortfarande att yrket är stimulerande och roligt. Det är kul att planera arbetsområden och fundera runt hur alla ska kunna vara med och greppa innehållet. Jag gillar dynamiken i klassrummet och att det ständigt händer saker. Det är kul att se framstegen och glädjen hos eleverna när de lär sig något nytt. Likaså att se glädjen att göra och uppleva saker tillsammans med de andra i klassen. Sen tycker jag fortfarande att det är för många möten och för mycket dokumentation, trots att detta skulle minska enligt politikerna. Delar av den tiden skulle jag gärna haft till mitt egentliga uppdrag – planera och utvärdera undervisningen. Jag har de tre senaste åren vidareutbildat mig till speciallärare med inriktning språk, skriv- och läs. Specialpedagogik behövs även i klassrummet.

Det finns många metoder inom läsinlärning; vilken har påverkat dig mest?

– Jag får nog säga LTG (läsning på talets grund). Ulrika Leimar skapade en metod som då var så rätt och som nu är så rätt, tycker jag. Flera ”nya” metoder känns som de hämtat sina tankar och inspiration från just hennes. Samtal och att skapa gemensamma texter som sen bearbetas är ett bra sätt att få med många.

Vilket politiskt beslut tycker du har varit bäst respektive sämst för skolan – och i slutändan för dig?

– Hrm…finns väl en del beslut där man undrat ”hur tänkte de här?” De som bestämmer har inte alltid förankrat sina beslut hos oss som ska genomföra dem. Men om jag måste säga ett som varit sämst får jag nog säga att vi blev kommunaliserade. Ett bra politiskt beslut var att låta förskoleklassen bli en del av skolan.Förskolepedagogiken, förskolelärarna och barnen, har tillfört skolan mycket, tycker jag. Inte beslutet att göra förskoleklassen obligatorisk, för det är för tidigt att veta så mycket om. Men att de är hos oss i skolan tycker jag var ett bra beslut. Att börja ettan har avdramatiserats och barnen är redan vana att vara i skolan då de börjar och har börjat nosa på bokstäver och ljud.

– Vem vill du skicka vidare till?

– Jag vill skicka stafettpinnen vidare till Maria Jönsson, fritidspedagog på Ribersborgsskolan sedan många år. Mina frågor till henne:

– Vad är det i ditt yrke som gör att du fortfarande jobbar som fritidspedagog?

– Vad är den största skillnaden från det att du började arbeta till nu?

– Om du hade fått önska något angående din arbetssituation – vad hade det varit då?