Iris Valgeirsdottir vid ett av elevernas konstverk; en avbildning av ett jordklot med en regnbåge över.
Iris Valgeirsdottir visar ett av elevernas konstverk som sitter på väggen på Valdemarso gymnasium. Foto: Fredrik Thunberg

Här får eleverna hitta sitt eget uttryckssätt

Landets största anpassade gymnasieskola finns i Malmö. Nu när Valdemarsro gymnasiums arbete kring demokrati och värdegrund lett till en finalplats i skolornas Fredspris är det första gången en anpassad skola uppmärksammats på det sättet.

Iris Valgeirsdottir tar emot och visar runt på Valdemarsro gymnasium. Väggarna i de labyrintliknande korridorerna pryds av elevernas konstverk; det estetiska uttrycket har alltid varit en viktig del av skolans verksamhet. Hon är nyutexaminerad speciallärare och har tidigare arbetat inom förskolan. Iris Valgeirsdottir, som precis har inlett sitt femte år på skolan, återkommer till att den anpassade skolan måste synas och höras mer – både för att lyfta arbetet som görs inom skolformen, men också för att öka förståelsen för elevgruppen i samhället.

”Stora behov av små sammanhang”

Hon arbetar med elever i spår fyra, elever med svår till medelsvår autism, svår till medelsvår intellektuell funktionsnedsättning och även de med multipla funktionshinder.
– Det är elever med störst behov av små sammanhang kan man väl säga.

På skolan går strax över 200 elever och i princip finns här lika många anställda. Själv har hon tillsammans med en kollega en grupp med åtta elever. Individanpassning är ledordet.
– Vi har ju bemanning så att det i stort sett är en personal per elev; vi har många elevassistenter också som arbetar som är väldigt värdefulla.
Att elever inom autismspektrat ofta kan uppleva sociala sammanhang som svåra betyder inte det är omöjligt, förtydligar hon.
– Det finns fördomar om autism, att man absolut inte kan vara i sociala sammanhang. Så är det inte, vi måste bara ta oss an det på rätt sätt. Vi har ju situationer där vi sitter säkert 20 elever i samma rum, sjunger och har det mysigt. Det går jättebra, man kanske bara behöver en paus efteråt för att samla sig. Ibland blir det för roligt och då kan det vara svårt att reglera känslorna. Alla känslor kan vara stora, även de glada.

Skolornas fredspris delas ut årligen till skolor som arbetar aktivt med att främja fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Priset initierades av förintelseöverlevaren Emerich Roth och innebär bland annat utbildningsinsatser för elever och personal.

– Hur arbetar ni med värdegrund och demokratifrågor?

– Det handlar väldigt mycket om att eleverna ska hitta sitt eget uttryckssätt. De ska lära sig att de har en röst och att de får lov att bestämma. I många fall handlar det bara om att lära sig att säga nej, att säga stopp; detta vill inte jag.

Bildskapande – handfast och konkret

Förra läsåret arbetade skolan temat “Jag i världen” då de arbetade mycket med bildskapande – ett sätt för eleverna att synas och höras.
– Skapandet i sig är ett väldigt konkret, handfast hjälpmedel för att komma fram till ett resultat av något slag. Processen är så klart väldigt viktig också, men själva görandet. Det är inte abstrakt. Det är konkret och det är väldigt mycket enklare för mina elever att ta del av eller förstå.

Medan en elev kanske behöver jobba på att säga ja eller nej behöver en annan träna på hur man är i grupp, hur man gör när man sitter bredvid en kompis, hjälper någon annan eller ber om hjälp. Vissa elever använder tecken, andra bildstöd.
– Vissa använder ljud som vi lärt oss tolka. Vissa har ett verbalt språk och ibland säger de saker som inte är logiska för just det tillfället. Då får man tolka och anpassa och försöka hitta fram till vad det är de försöker säga.

Viktigt med lyhörda pedagoger

På deras samlingar händer det att de är en grupp på sju elever och då sitter ofta personal som kan stötta emellan dessa. Som pedagog gäller det att vara väldigt lyhörd för små signaler.
– Man är nära och har koll om det skulle behövas assistens. Det kan ju vara svårt för den som håller i lektionen att samtidigt tolka allas individuella språkbruk, säger Iris Valgeirsdottir.

Nyligen har de gått från att ha en till två mentorer i varje klass och med det lite större grupper.
– Vi ser en fördel med att vara två mentorer, att kunna arbeta tillsammans. Många gånger ser vi också fördelar med en något större elevgrupp, för att de ska kunna göra mer saker tillsammans. Dert tycker både vi och eleverna, säger Iris Valgeirsdottir och tar musik och idrott som exempel på när det kan vara en fördel.

Att arbeta med demokrati- och värdegrundsfrågor inom anpassad skola kan också handla om elevernas syn på sig själva.
– Under sin rektorsutbildning hade min kollega intervjuat en elev som uttryckt att, “varför ska jag bestämma? Det finns ju vuxna som bestämmer, de vet ju precis vad jag vill och behöver.” Det är så väldigt vuxenstyrt när man har svårigheter så att man själv inte inser att man har en rätt och att det finns ett värde i att bestämma över sig själv. Den rätten har du när du är myndig, en ung vuxen. Du måste lära dig vad det innebär.

– Vilket medskick vill du göra till andra anpassade skolor som vill arbeta med de här frågorna?

– Jag tror att många är lite instängda i sitt eget, att man inte syns och hörs utåt. Vi har haft samarbeten med scenkonstgruppen Kollaborativet till exempel och vi har ställt ut på konsthallen. Då var eleverna med och fick uppleva det på plats. Att de får ta del av samhället i stort.

Motiveringen till att skolan nominerades:
Valdemarsro gymnasium är en anpassad skola där fred och demokrati omsätts i handling varje dag. Genom struktur, trygghet och kreativt pedagogiskt arbete får elever med olika behov möjlighet att uttrycka sin vilja, påverka sin vardag och utvecklas i en miljö präglad av respekt och gemenskap.
Här får eleverna inte bara tala om fred – de får uppleva den i praktiken. Genom social träning, bildstöd, drama och temaarbeten kring känslor och rättigheter lär de sig att samarbeta, visa empati och känna tillhörighet. På Valdemarsro är demokratin inte ett mål – den är ett arbetssätt.
Med tålamod, kreativitet och hjärta bygger skolan en vardag där varje elev får växa – och där fred börjar i det lilla, varje dag.