Piia Tainio är en av Malmöbarnens "finskafröknar". Foto: Dahlia Naji

Hon väcker Malmöbarnens intresse för finska språket

Pedagogen Piia Tainios tanke är att finska inte ska vara ett främmande konstigt språk för något barn. Hon undervisar Malmös förskolebarn i språket och tycker att det ska vara ett språk som alla barn ska ha rätt att lära sig. – Ledorden är stolthet och glädje. De ska vilja och de ska tycka det är kul, säger hon.

Sedan 2015 erbjuder Malmö stad förskola med finsk inriktning för de sverigefinska barn som bor i staden. Utöver den stationära avdelningen Lankarulla på Spinneriets förskola finns dessutom det ambulerande språkteamet Rukki som stöttar barn på förskolor runt om i staden. Att ge barnen ett så levande finskt språk som möjligt och förutsättningar för att stärka sin kulturella identitet är uppdraget för båda verksamheterna.

Tvåspråkig miljö som utmanar

Rukki består av pedagogerna Piia Tainio och Reeta Ellenberg. Tillsammans täcker de 19 förskolor och under våren 2023 stöttar de totalt 26 barn i det finska språket. I båda verksamheterna är finskan i en kontext där svenska är det dominerande språket, vilket ibland är utmanande.

Barnen kan ha olika kunskaper i finska språket. Från inget alls, till ett större ordförråd eller att de kan bygga enklare meningar.
– Vissa förstår finska men svarar på svenska. Så kan det vara, det är inte ovanligt, säger Piia Tainio.

Piia Tainio är själv sverigefinsk och har under sin uppväxt upplevt det stigma mot sverigefinnar som varit vanligare förut, något som hon fortfarande ser spår av. En del tidigare generationer har inte bevarat det finska språket, då kan barnen vara de som nu revitaliserar språket för en hel familj.

Hon började som modersmålslärare redan 2011, då finskan tillhörde modersmålsenheten, och har lång erfarenhet av att jobba med språkundervisning inom förskolan.
– Jag har lärt mig mycket av kollegor på modersmålsenheten som jobbat i den tvåspråkiga kontexten. Men främst har ju barnen varit mina lärare. Jag har lärt mig av dem, jag har ju sett att jag verkligen måste anpassa mig efter barnen, säger hon.

Knep för att bryta stigma

En av de första gångerna hon mötte ett barn på en förskola då barnet direkt hade sagt: “dig vill jag inte vara med, du är tråkig”.
– Då tänkte jag att “herregud, då måste jag väl se till att gaska upp mig och försöka vara roligare”, säger Piia Tainio.

Sen dess har hon fokuserat mycket på att hitta vägar till barnens lust och motivation, något som är avgörande för inlärningen. Det är viktigt att på olika sätt väcka deras nyfikenhet för vad finsk kultur och identitet innebär.
– Och här är utmaningen att få barnen att vilja prata finska. För ofta känner de av att de är i en svenskspråkig miljö. En del barn vill inte säga något på fel språk inför kompisarna, säger hon.

När hon kommer till en förskola är hon mån om att bryta stigmat och utmana barnen att våga prata. Ett sätt är att introducera språket för barnet i leken, istället för att avskilja barnet från kompisarna. Hon berättar om en situation där hon och hennes kollega träffade ett barn för första gången och därför satt med barnet tillsammans med dess kompisar. De visste att barnet hade en rätt bra finska trots att barnet skruvade på sig när den fick frågan om vad färgen röd hette på finska.

När Piia Tainio och kollegan säger några ord på finska börjar de andra barnen direkt upprepa orden. Då väcks en tydlig stolthet hos sverigefinska barnet.
– Först då vågade barnet ta för sig. Barnet sa “ja, det vet jag för det här är mitt språk”. Den reaktionen har vi sett många gånger. Att kompisarna blev intresserade och började upprepa och tyckte att det var spännande, det använder vi ofta som drivkraft. Då ser vi att de själv vill äga språket på ett annat sätt, säger hon.

Efteråt ser hon till att skapa en liten bubbla med bara det eller de barnen som hon är där för att stötta. Hon menar att det också är viktigt att ge dem utrymme och andrum att prata finska utan att behöva oroa sig för vad kompisarna ska tycka.

Oftast väcker Piia Tainio och Reeta Ellenberg en nyfikenhet hos både kompisar och pedagoger på förskolorna de är ute på.
– Vi ser ofta att de andra barnen vill med och prata finska, då bjuder vi in dem till en liten del av språkundervisningen, kanske en sångstund på finska. Det står ju faktiskt i läroplanen att vi ska lyfta nationella minoriteter. Och vad är då inte bättre än att lära sig sjunga på finska. Det ger ringar på vattnet, då blir de mer nyfikna på andra språk också, säger hon.

Finska som lekspråk

Något både Piia Tainio och hennes kollega märker är barnens finska kan vara nischad eller bunden till en person eller situation. Därför är hennes mål att alla barn hon träffar ska kunna prata om sin vardag på sitt modersmål.
– Det är ju så med ett modersmål som hamnat i skymundan. Kanske pratar något barn bara finska med exempelvis en mormor och då är det vissa saker eller miljöer som det är med om där som barnet kan sätta ord på, säger hon och fortsätter:

– Fördelen med förskolan är att vi ju har ett tvärsnitt av livet. Vi har många måltider och utflykter, vi har utforskande pedagogik där vi använder så många ord. Det är ett värde i sig att vara med under dagen och kunna använda både svenska och finska, säger hon.

Piia Tainio är också en del av ett språkprojekt på avdelningen Lankarulla som hon är på en dag i veckan. Här bedrivs verksamheten som på vilken annan förskola som helst, men med det finska språket i fokus. Hon berättar att en anledning till att finskan blev en vital del av hennes barndom är att hon hade kamrater som hon lekte med på finska. Just att lyckas ha finska som lekspråk menar hon är utmaningen med en tvåspråkig avdelning.
– I leken kan svenskan lätt ta över. Särskilt om tongivande barn som är lite coolare eller lite äldre kanske tar ett ställningstagande mot finskan, säger hon.

Hon påpekar att det ofta är tillfälliga ställningstaganden:
– Barn provar ju olika saker, det är en del av deras utveckling. Och det kan vara en del av leken att någon pratar finska, någon pratar svenska. Vi lägger liksom ingen värdering i det. Bara att vi alltid ska stimulera deras möjlighet att faktiskt leka på finska också, säger Piia Tainio.

alt=””
Nina Adolfsson och Piia Tainio på Lankarulla. Foto: Dahlia Naji

Tvåspråkig pedagogik som modell

– Utöver språket vill vi ge barnen olika upplevelser av den finska kulturen, vi vet ju att det som har störst betydelse för utveckling och lärande är att ges olika upplevelser. Vårt mål är att erbjuda dem en bred referensram av vad det kan innebära att vara sverigefinsk, säger Nina Adolfsson som är förste förskollärare på Spinneriets förskola.

Här planeras under våren 2023 ett språkprojekt där även kulturen ska lyftas med hjälp av externa aktörer. Projektet är ännu i sin linda men planen är att övriga avdelningar på Spinneriets förskola ska kunna tillgodogöra sig Lankarullas arbetssätt och erfarenheter av att jobba med tvåspråkighet.
– Vi hoppas kunna sprida vår modell till andra förskolor också, så småningom. Ett läroplansuppdrag är ju att jobba med interkulturalitet och andra språk, vi vill plocka upp och sprida det fantastiska språkarbete som våra pedagoger gör på Lankarulla, säger hon.