Hon vägleder med relationen i fokus

Att jobba relationsbyggande, elevnära och med samverkan i fokus är nycklarna i Kroksbäcksskolans arbete med att förbereda eleverna inför övergången till gymnasiet. Besa Murati är studie- och yrkesvägledaren som tror på det informella samtalets effekt.

– Utan det har det formella samtalet jag har med dem ingen grund. Jag kan inte vägleda elever om jag inte känner dem, säger hon.

Under sportlovet är lovskolan i full gång, cirka 15 elever är på plats för att kunna uppnå behörighet till ett nationellt yrkesprogram på gymnasiet. Det är en viktig del i arbetet med att rusta eleverna för livet efter grundskolan. Oavsett vad som möter dem efter nian är Besa Murati en av dem som har en stor roll i att se till att de är förberedda på övergången.

För henne handlar det lika mycket om att motivera eleverna som att ge dem kunskap om skolsystemet. De behöver veta vad som faktiskt händer om de behöver gå om ett år eller läsa upp något ämne.
– Att jobba med normer och värderingar är en stor utmaning. Det florerar alldeles för mycket fördomar om skolorna och om vissa yrken. Vi måste hjälpa eleverna att söka rätt information för att kunna bilda sig en egen uppfattning, säger hon.

Relationsbaserad vägledning

Hon menar att det inte finns några andra vägar till elevernas förtroende än att lära känna dem. Och det börjar med synlighet.
– Jag är ute i rasthallen på 10-rasten, i matsalen, det är där vi har möjlighet att diskutera dessa frågor ordentligt. De frågar ofta ”Besa, vilken är den bästa skolan?”, jag svarar att vad som är bäst för mig är kanske inte bäst för dig. Då tar vi vidare diskussionen om vad som behöver vägas in när man tänker på framtiden, säger hon.

Relationsbaserad vägledning är för henne en självklarhet. Att ha tillitsfulla relationer med eleverna har hjälpt Besa Murati att ha elevperspektivet som grund när hon planerar och organiserar sitt arbete.
– Jag skulle vilja säga att det informella samtalet är A och O. Det är det som gör att eleverna öppnar upp sig och delar med sig av sina funderingar och gör att jag då kan synliggöra vissa saker. Det avgör om jag kan vara med och hjälpa till, säger hon.

Hon ser till att bygga relationer inte bara med eleverna utan också med gymnasieskolorna i staden. I vissa fall ordnar hon individuella studiebesök på gymnasieskolorna med de mest osäkra eleverna för att bygga en trygghet. Där får de skugga en gymnasieelev och träffa lärarna.
– Det kan vara stort för dem att åka buss till stan. Alla vet kanske inte hur man tar sig till Gustav Adolfs torg, de rör sig kanske mest här i Kroksbäck, säger hon.

Spontan gruppvägledning

Numera har hon pedagogiska måltider med eleverna, något som har lett till det hon kallar för spontan gruppvägledning. Här lär sig eleverna tillsammans av varandra, medan Besa Murati kan leda samtalet genom att ställa följdfrågor.
– Om någon påstår något om en skola eller inriktning kan jag direkt svara ”det där stämmer inte, hur vet du det, var du på öppet hus?” Jag för samtalet i en riktning där jag ger dem rätt information och hjälper dem navigera, säger hon.

I dessa möten med eleverna märker hon också av en dos psykisk ohälsa. Gymnasievalet kan kännas livsavgörande och betygen kan bli en stämpel i pannan; antingen blir man en loser eller framgångsrik.
– Vi brukar ibland involvera föräldrarna för att förebygga stressen. De behöver information om gymnasiet och ibland bli medvetna om hur utbildningssystemet i Sverige fungerar. Det kan trygga både elever och föräldrar att veta att det finns mycket hjälp och stöd på vägen, säger Besa Murati.

Hon känner ett stort ansvar eftersom hon får möjligheten att göra skillnad för eleverna. Och hon tillägger att allt inte handlar om att göra elever nationellt behöriga.
– Det är svårt att mäta vägledning, men för mig handlar det om att tänka långsiktigt. Vi behöver prata om eleverna som kanske inte når direkt till gymnasiet utan tar andra vägar. Där finns framgången i att eleven ändå kan känna sig trygg och har ett mål, säger hon och lägger till:
– Tänk så mycket man gjort för den elevens självkänsla genom att trygga övergångarna, säger hon.

”Alumnnätverk” på gång

Något annat hon lyfter är vikten av det hon kallar för karriärresor. När hon möter eleverna är hon noga med att låta dem höra berättelser från verkligheten, ibland genom att utgå från sig själv.
– Jag började ju som egenföretagare och trodde inte jag skulle hamna här. Jag uppmanar lärarna att också dela med sig, eleverna behöver höra fler exempel på vägar man kan ta, säger hon.

Nästa projekt är därför att starta ett nätverk med elever som gått vidare, där hon vill samla olika erfarenheter av hur det kan gå.
– Det blir ett helt annat samtal när det baseras på verkliga exempel. Kommer det från eleverna kan det också avdramatisera det hela, säger Besa Murati.

Vad möjliggör för dig att kunna arbeta på detta vis?
– Vi har en stark samverkanskultur på skolan och särskilt specialpedagogen och jag har ett bra samarbete. Inte minst när det gäller själva övergångsdokumenten, säger hon.

Hon lyfter att ledningens prioriteringar är avgörande.
– Min skola har sett vikten av samverkan mellan de olika professionerna. Alla utgår från vad som faktiskt gynnar eleven när den går vidare, säger hon.