Hanna Gadd och Ciccie Larssons elever fick ta del av kollegan Nouri Zaeris livsöde. Både elever och lärare blev tagna av det hans berättade. Foto: Mette Mjöberg Tegnander

Kollegorna hittade fördjupad kunskap tillsammans

Att utforska ämnet rasism blev en utmaning för eleverna på Djupadalsskolan. Men när fritidspedagogen Nouri Zaeri delade med sig av hur han tog sig till fots från Iran till Sverige, fick eleverna viktiga insikter och en helt ny förståelse för ämnet. — Nouris gripande livsöde ligger väldigt långt bort från vad våra elever har fått uppleva. Det ger ett fördjupat perspektiv och öppnar upp för hur världen faktiskt ser ut, säger kuratorn Hanna Gadd.

När kuratorn Hanna Gadd tog över ansvaret för att driva arbetet med Grundskolefotboll mot RasismerDjupadalsskolan var hon snabb med att även engagera kollegan och fritidspedagogen Ciccie Larsson.
— Vi två samarbetar överlag mycket. Ciccie är ju en naturlig del av elevernas vardag via fritids och vi båda är vuxna på skolan som finns där lite utöver, som finns nära till hands för eleverna, säger Hanna Gadd.
Med utgångspunkt i Grundskolefotboll mot Rasismer skulle en grupp dåvarande 6:or skriva en text om rasism till sajten Mobilestories.
— Om vi hade haft ämnet mobbing tror jag att våra elever lättare hade hittat ingångar. Men nu blev det mycket svårare. De hade svårt att relatera till ämnet och visste inte var de skulle börja. Men sedan fanns ju Nouri på fritids och även om alla barn hade koll på hans bakgrund så kände de nog inte till alla detaljer, säger Hanna Gadd.   

En berättelse om att lämna sin familj

Under en eftermiddag på fritids samlades eleverna tillsammans med Nour Zaeri, Hanna Gadd och Ciccie Larsson. Eleverna hade förberett flera frågor och Nouri Zaeri berättade hur han föddes i Daikundi i Afghanistan. På grund av att hans familj tillhör folkgruppen hazarer blev de förtryckta och förföljda och tvingades fly till Iran. Tyvärr blev livet inte lättare där, då familjen inte hade rätt att ansöka om medborgarskap i Iran och även där blev förtrycka. Redan som 11 åring fick Nouri börja jobba, men 2015 bestämdes det att han tillsammans med några bekanta till familjen skulle fly till Finland. Bakom sig lämnade han föräldrar och tre syskon, eftersom de bara hade råd att skicka iväg en familjemedlem.

— Vi fick alla gåshud av Nouris berättelse, detta var ju på riktigt. Något som verkligen blev en ögonöppnare för eleverna var att Sverige aldrig var hans förstahandsval. Han blev sjuk under resan och orkade därför inte ta sig hela vägen till Finland. Det utmanade deras bild om Sverige. Han berättade även hur mycket hans saknar sin familj och hur det vissa dagar känns som ett misstag att han kom hit, säger Ciccie Larsson.
— Ja, det gav våra elever en rejäl tankeställare. Jag tror definitivt att den här biten om att lämna sina älskade och att Sverige inte var hans mål, kan forma elevernas syn på invandring. De kommer kunna referera till det en lång tid framåt och få större förståelse för hur komplex en flyktings situation kan vara, fyller Hanna Gadd i.
— Det blev också en ögonöppnare för eleverna att Nouri Zaeri inte bara blivit utsatt för rasism här i Sverige, vilket han berättar om i artikeln. Han blev ju också utsatt för rasism i sitt eget hemland, säger Ceccie Larsson.

Elever lyftes på flera plan

Eleverna blev väldigt gripna av Nouri Zaeris historia och efteråt fanns det ett stort behov att bearbeta allt de fått ta del av. Gruppen satt kvar tillsammans en lång stund efteråt och samtalade. Sedan drog arbetet med artikeln igång.
— Allt arbete skedde på fritids och vi kopplade det till både svenska och geografi. Förutom att skriva så fick eleverna rita Nouris flykt på en karta. Jag tror verkligen det blev en viktig del i att bearbeta och förstå hur långt han faktiskt gick och alla de faror han mötte på vägen. Även skrivandet hjälpte självklart till att bearbeta allt, säger Ciccie Larsson.
— Både elever och personal blev och är väldigt tagna av Nouris resa och öde. Själv tycker han inte om att hamna i rampljuset utan menar att det finns de som har det mycket svårare än han själv, säger Hanna Gadd.
Förutom en fördjupad förståelse för rasismer så såg kollegorna flera andra vinningar.
— Vi satte ihop en grupp elever som i vanliga fall inte samarbetar så mycket. En av eleverna i gruppen var väldigt skoltrött vid den här tiden och hade läs-och skrivsvårigheter. Men när den eleven sattes i detta sammanhang och fick vara en del av det här gänget lyftes eleven något enormt. Det var så häftigt att se, säger Hanna Gadd och ler stort.

Som en del i arbetet med grundskolefotboll mot rasismer deltog eleverna också i en workshop i att skriva med Mobilestories, en konferens och en workshop om barns rättigheter och barnkonventionen.
— Jag har jobbat inom skolan länge och kan känna att det är lätt att saker blir lite uttjatade. Men detta var på riktigt och det skapade stor motivation hos eleverna, säger Hanna Gadd.
— Våra elever stärktes och lyftes. Att åka iväg och träffa andra elever från olika delar av Malmö var också viktigt för våra elever eftersom det gav ett sammanhang. Det fick våra elever att verkligen känna sig som en del av Malmö, säger Ciccie Larsson.

Nouri har avböjt till att medverka i Pedagog Malmös artikel men elevernas artikel med hans historia finns att läsa på Mobilestories.