”Lagarbete och kollegialt lärande viktigt för skolutveckling” 

Vad får egentligen lärare att trivas och växa i sin yrkesroll? Frågan var i fokus i samtalet som Pedagog Malmö lyssnade på. Lärarnas betydelse för elevernas kunskapsutveckling kan inte nog understrykas, slog paneldeltagarna fast.
– Lärarnas betydelse är ju belagd sedan länge och tittar man generellt i forskningslitteraturen så brukar som ett riktmärke säga att kanske 30 procent av elevernas måluppfyllelse och skolresultat kan hänföras till lärare. Och då inte bara att det finns en lärare som är utbildad, utan det handlar om hur läraren bedriver sin undervisning. Jag tror alla som har gått i skolan har många erfarenheter av lärare som öppnat upp nya kunskapsvärldar och faktiskt lotsat en vidare i livet; inte bara sett till att man fått ett betyg eller lyckats på ett prov, utan att man fått någon som har sett en och trott på att man verkligen är en person som kan lära sig nya saker, sa Daniel Sundberg.

”Utmärkt lärare”

Han har tillsammans med Jan Håkansson skrivit “Utmärkt lärare”, en genomgång av de senaste 20 årens forskning kring vad som kännetecknar lärarskicklighet. Daniel Sundberg fick frågan om vad de kommit fram till.
– När man är ny som lärare handlar det mycket om att man ska klara dagen, det är många olika förväntningar på en och det blir ett fokus på ett här och nu för många lärare. Men ju mer man kommer in i yrket och får utvecklingsmöjligheter så vidgas perspektiven lite. I den livsbiografiska forskning som följt lärare över ett helt livsspann ser man att de som fortsatt att utvecklas i yrket också har haft en stark drivkraft att göra skillnad. Inte bara att få eleverna att lyckas på nästa prov utan lyckas i livet i stort. Att man skapar starka lärandeidentiteter och reflekterar kring vad kunskapen betyder för eleverna i ett livsperspektiv, i framtiden, sa Daniel Sundberg.

”Professionsutveckling tillsammans”

Per Kornhall har skrivit “Professionsutveckling tillsammans” som pekar på hur en sytematisk utveckling av undervisningen med fördel sker i ett gemensamt kollegialt lärande. För att illustrera just vilken genomgripande betydelse lärare kan ha för sina elever gav han ett exempel från när han i början av höstterminen föreläste för omkring 300 lärare i en kommun i Sverige.

Han drog sig då till minnes hur han flera år efter att han slutat i skolan fick mejl från elever. “Tack för att du räddat mitt liv” kunde det stå, följt av en beskrivning av vilken insats han gjort.

– När jag stod där inför 300 lärare kom jag på att det måste ju vara många i det här rummet som fått samma typ av mejl. Så jag frågade, och det kom upp en skog av händer, hundratals händer i luften. Alltså lärare som direkt har påverkat unga människors liv så kraftfullt, sa Per Kornhall.

Att levandegöra läroplanen

Moderatorn Gerda Lundberg frågade:
– Läroplanen är ju ett styrdokument som präglar skolan. Hur påverkar den lärarens situation?
Daniel Sundberg poängterade att detta, om man räknar in ämnes- och kursplan, är lärarens främsta arbetsverktyg – men att det sedan krävs en skicklig yrkesperson för att levandegöra den.
– Man kommer ju aldrig dithän att den kan fungera som en manual, utan det måste till just en lärarskicklighet för att försöka översätta läroplanen till just de elever och det innehåll man har att jobba med. Där krävs en särskild kompetens och att man jobbar med det här kollegialt tror jag är lite eftersatt i svensk skola. För det är inte lätt att prioritera i dag, det är mycket innehåll man ska hinna med och vi har höga krav på elevernas prestationer.

– Apropå det här med kollegialt, hur kan skolledningen tänka för att organisera och skapa en struktur kring professionsutveckling för att skapa motivation, frågade Gerda Lundberg.
– Uppdraget man har utifrån läroplan och styrdokument i relation till elevernas behov är ju drivkraften för det här kollegiala samarbetet och det som triggar samtalen på arbetsplatsen och i ämneslagen. Skolledare kan organisera så att detta sker på ett systematiskt sätt. Hur motivationen ska växa bygger också på individerna som deltar men just samarbetet och kollegialiteten är en viktig fråga. När jag var lärare för 40 år sedan var det minimalt kollegialt samarbete utan var och en jobbade i sitt klassrum med sina elever, rektorn kom var tredje vecka och pratade i 45 minuter och sedan var det färdigt, sa Jan Håkansson.

Att samarbeta kring kollegialt lärande

– Vad skulle ni säga utmärker en skola som verkligen lyckats med att skapa ett fint samarbete kring kollegial utveckling?
– Man pratar ju om skolkultur, en professionell undersökande kultur. Att det finns möjligheter att samspela och samverka runt utmaningar som man har i sin undervisning. Det är ofta lokalt betingat, men sedan kan man i viss mån ta hjälp av forskning som ger mer generella svar. Det här är ju ett systematiskt kvalitetsarbete, fast det sker på undervisningsnivå och det tycker jag man ser mer av i dag. Det behövs att man ser vilka en skolas behov är, sa Jan Håkansson.

Samtalet kom också in på det viktiga att få in elevernas perspektiv i det här.
– Det är eleverna som är mottagarna för undervisningen och som har förstahandserfarenheter av den. Det är viktigt att fråga vad de tycker, sa Daniel Sundberg.
Per Kornhall efterlyste en skolforskning med elevperspektiv.
– Jag skulle se en forskning kring som studerar vad som händer bland elever när deras lärare är öppna med att de medvetet försöker förbättra sin undervisning. Vad händer med det “didaktiska kontraktet” i klassrummet när är elever möter lärare som är öppna med att de försöker bli skickligare? Jag inbillar mig att det då händer någonting med respekten för lärare och för läraryrket.

Se hela seminariet här!