Publicerat:

Läsning som lyfter

Var ska dinosaurieböckerna vara om inte i dinosauriehörnan? Femårsgruppen på Ängsdals förskola i Bunkeflostrand har dinosaurierna samlade på ett ställe, både böckerna och leksakerna.
– Barnen ska snabbt hitta en bok när intresset väcks, säger Lotta Dako, pedagogisk ledare och en av tre ansvariga på förskolan för språk-, läs- och skrivutveckling, som kallas Läslyftet.

Det kollegiala och entreprenöriella lärandet är i fokus när Ängsdals förskolor arbetar med Läslyftet, där både pedagoger och barn utmanas på olika sätt. Skolan arbetar till exempel med normkritiska frågor och pedagogerna väjer inte för att arbeta med svåra ord som kan berika ordförrådet. På skolverkets lärportal finns några exempel på hur man kan arbeta med språk-, läs- och skrivutveckling. Men för att lyckas måste de lokala pedagogerna komma på mångfalt fler.

Lotta Dako

Förskolan är inspirerad av Reggio Emilia-pedagogik, där barnens kreativitet och egna skapande är centralt. Personalen ska inte leverera givna svar och färdiga leksaker. Att använda barnens nyfikenhet för att gemensamt arbeta fram en lösning påminner delvis om montessori och waldorf-pedagogiken.

Uppskattade författarbesök

Ängsdals skolor ligger i ett villaområde i Bunkeflostrand. I en femtio år gammal, gul tegelbyggnad finns förskolan 1-4, medan friskolans femårsgrupp samt grundskolan finns i mycket nyare lokaler. I ett hörn i det nya huset sitter Cecilia Broberg och har en högläsningsstund med några barn ur femårsgruppen.
– Vad kommer efter sju? undrar hon. Flera barn räcker upp handen och ett barn utbrister åtta med hög och självsäker röst.

Ett populärt inslag för barnen har varit författarbesök. Thomas Svensson, mannen bakom böckerna om Busiga Bebben, har hälsat på flera gånger. Barnen var aldrig nöjda med endast en berättelse utan ville alltid ha flera.
– Varenda gång satt de andäktigt och koncentrerat, för att efter sagostunden bombardera Thomas Svensson med frågor, minns Lotta Dako.
– Vi pedagoger har mycket högläsning, såklart, men det blir extra spännande när den som har skrivit berättelsen läser den själv.

Att våga arbeta med tunga ämnen

Lotta Dako berättar att de har arbetat med böcker där temat kan vara ett dilemma. Sedan utmanar de barnen att fundera över och argumentera för sin ståndpunkt. Handledarens uppgift blir att samla ihop barnens tankar och visa på flera olika perspektiv utan att för den skull själv värdera dessa.
– Det blir ofta att de frågor man har förberett inte är de som intresserar barnen. Det gäller att vara öppen och förbehållslös.

Förskolans handledargrupper träffas fyra gånger per termin. Pedagogerna delar med sig av vad de själva har lärt sig, samt av barnens reflektioner. Dessa möten hjälper personalen att värdera projektet och stämma av om barnen har lärt sig det som var planerat eller om de har uppfattat något annat. Det är särskilt viktigt vid svåra ämnen. Att läsa en saga om döden kanske inte ger det resultat handledaren trodde.
– Barnen uppfattade inte budskapet utan trodde att morfar hade flyttat till ett annat land. Om vi inte pratar med barnen så får vi inte reda på hur de tänker och vad de har lärt sig. Vi får tänka om, innan vi tar upp ett sådant tema igen, säger Lotta Dako.

Viktigt för framtiden

De flesta barn som går Ängsdals förskola i Bunkeflostrand fortsätter till F-9 skolan som ligger bredvid. Att stimulera till läsning, att få barnen att känna lust och stolthet över att lära sig saker på det som är bästa sättet för varje individ är den bästa förberedelsen för deras vidare skolgång, menar pedagogerna. Det är inte ovanligt att elever från grundskolan kommer och har högläsning för de yngre barnen.

– Barnen måste få veta att de ska ta över samhället efter oss, att de kan påverka med sitt språk och ordförråd. Det är en fråga om att alla barn bör ha samma möjlighet att göra sig hörda, säger Lotta Dako.

Ängsdals förskola har nära till naturen, ett stenkast från naturreservatet Bunkeflo strandängar, så det har blivit bokpromenader och även högläsning utomhus om vädret tillåter.
– Så fort det blir tillräckligt varmt tar vi ut filtar och sätter oss under äppelträdet för en sagostund, berättar Lotta Dako.

Text och foto: Per Armbäck

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.