Lyhörd och systematisk elevhälsa

En ny skrivelse i skollagen understryker att elevhälsan ska vara en del av skolans systematiska kvalitetsarbete. På Monbijouskolan arbetar rektor Ingela Svahn tätt tillsammans med skolpsykolog Anne Fischer. De har tidigare arbetat ihop på Värner Rydénskolan och fokuserar mer på hälsofrämjande insatser på skolnivå- snarare än åtgärdande insatser på individnivå.

– När jag började här träffade jag personalen en och en för att höra om skolans styrkor och utvecklingsbehov. Det fanns en längtan att få vara med och utveckla skolan och det har vi tagit fasta på, säger Ingela Svahn.

Hittade styrkor och utmaningar

Hon såg vissa mönster i de styrkor och utmaningar personalen beskrev.

– Styrkan här är att vi har ett väldigt fokus på att eleverna ska lyckas. Personalen beskrev att det fanns ett bra samarbete, här finns många stolta medarbetare. Utmaningarna var bland annat att vi hade ett högt antal anmälningar om kränkande behandling men saknade handlingsplan för att minska dessa. Tillsammans med all personal identifierade jag brister i hur vi arbetar med att förhindra kränkningar och ur det hittade vi saker som Anne kunde jobba vidare med. Ett av utvecklingsområdena var bland annat att förstå, bemöta och skapa goda relationer med barn med utåtagerande beteende.

– Det kom upp att personalen ville ha ökad förståelse kring de här barnen. En av mina käpphästar är att när man inte förstår sitt sammanhang, när man upplever bristande KASAM (känsla av sammanhang, reds anm) ökar stress, oro och skam i skolan. Det ligger ofta till grund för utmanande oönskat beteende och svårigheter att hänga med i undervisningen.

Våga fokusera på huvuduppdraget

Fokus på Monbijouskolan blev tidigt att våga fokusera på huvuduppdraget. I stället för att fastna i symptomen försöker hon titta på vad som ligger bakom dessa.

– Ofta råkar man springa på fel boll och fokuserar på elevens beteende. Det var också det som Ingela identifierat tidigt; på Monbijouskolan finns ett stort engagemang och väldigt duktiga lärare, men fokus på undervisningen kommer lätt i skymundan när lärarna brottas med beteendeproblematik.

Ingången här var skolan som friskfaktor i barns liv.

– Det finns ofta olika riskfaktorer i ett barns liv och de kan ligga helt utanför skolan, men i den andra delen av vågskålen finns skolan som faktiskt kan väga upp väldigt mycket för barn. Beroende på hur vi möter dem och undervisar dem i skolan. Vi i skolan är viktiga men ibland kan vi behöva ändra vårt görande för att bli den här friskfaktorn, säger Ingela Svahn. Genom att fokusera på det förebyggande och hälsofrämjande i elevhälsan, det som så att säga är bra för alla men nödvändigt för vissa, arbetar de på nivå ovanför den individuella.

– I mitt arbete i det systematiska kvalitetsarbetet på Monbijouskolan har jag inte pratat så mycket om diagnoser och specifika svårigheter utan mer om det som är “medicinen” för alla barn; att öka KASAM. Detta minskar skam, stress och oro i skolan vilket gör att barnen kan tillgodogöra sig undervisningen bättre. Då kan vi fokusera på undervisningen och våga släppa lite av det andra, säger Anne Fischer.

Vikten av goda relationer

Hur minskar man då stress, oro och skam i skolan för att få till en bättre undervisning? En stor och komplex fråga som arbetslagen på Monbijouskolan närmat sig genom att i den gemensamma kollegiala fortbildningen (föreläsningar och workshops) bland annat betonat vikten av goda relationer.

– Vi tycker att vi kommit en bit med det i det systematiska kvalitetsarbetet; att vi tillsammans med personalen vågar titta på brister i arbetet. Vi ber också personalen komma med förslag på hur vi kan åtgärda de bristerna. Vi försöker göra det på de sätt de föreslår; om de säger att de inte har så mycket kunskap om något så ser vi till att ordna en fortbildning. Då har vi ett KASAM också hos personalen i det vi gör på vår skola, säger Ingela Svahn.

Efter varje fortbildningstillfälle görs en uppföljning; motsvarade det här personalens förväntningar, vad och hur vill de lära sig mer om?

Efter varje fortbildningstillfälle görs en uppföljning; motsvarade det här personalens förväntningar, vad och hur vill de lära sig mer om? – En önskan som jag tror jag delar med flera andra skolpsykologer är att få jobba mer hälsofrämjande och förebyggande likt vi gör på Monbijouskolan, men jag tror att många rektorer brottas med hur de ska använda den här “udda fågeln” skolpsykologen, hur använder jag den? Ofta tror jag att det blir så att psykologen får göra “sin grej”, sina utredningar. Men att våga göra som Ingela och ta ett steg åt sidan och lyfta sina identifierade utvecklingsområden och åtaganden och fråga sig hur psykologen kan docka in i det? Istället för att “hitta på” något eget för psykologen att göra, säger Anne Fischer.

Att arbeta tillsammans

Att arbeta tillsammans är en viktig faktor, i stället för att skolledaren frågar psykologen hur och vad hen vill göra. Ofta sitter skolan redan på en stor del av svaren på frågorna, betonar Anne Fischer.

– Allra bäst vet personalen det, poängterar Ingela Svahn.

– Vilka är framgångsfaktorerna bakom att arbeta så här tror ni?

– En del av det är att vi har ett nära samarbete och en god dialog, säger Anne Fischer.

De två träffas varje vecka i elevhälsoteamet, där även frågorna som behöver tas på individnivå avhandlas. Planeringen av det mer strategiska arbetet inom elevhälsan sker huvudsakligen på ett antal hel- och halvdagar per termin. De tillfällena är noga planerade utifrån vad som ska tas upp och hur.

– Allt måste grundas i personalens analys om vad det är som vi brister i och hur vi kan göra något åt detta. Sedan blir det mitt jobb att se vilka nyckelspelare jag har i min organisation som kan hjälpa till i det här, säger Ingela Svahn.

De här nyckelspelarna kan vara en lärare, en psykolog eller en specialpedagog.

– Framgångssagan här tror jag är systematiken. En viktig del i det är att fundera ut syfte och mål med det man gör och hur man når dit, hela tiden. Ofta är det annars att vi psykologer kommer in och gör en föreläsning. Det är jättetrevligt och många känner att “wow, vad kul, nu lärde jag mig något nytt”. Sedan går det ett tag och så gör man som vanligt för att man råkar tappa bort det uppföljning och en genomtänkt implementering, säger Anne Fischer.

Traumamedveten omsorg

Just den här terminen har en stor del av personalen önskat att få lära sig mer om traumamedveten omsorg.

– Vi vill ju se att det här lärandet hos personalen omsätts i praktisk handling och det vet vi tar tid. Där behöver vi ha tålamod. Vi kommer behöva påminna, men vi kan ju använda det som personalen lär sig vid föreläsningar och workshops i andra sammanhang; vid handledningstillfällen, när vi sitter och diskuterar elever har vi alla samma verktyg och redskap, ett gemensamt språk, att påminna oss om och fråga efter. Att våga prova, både i det stora och det lilla, säger Ingela Svahn.

Nya barn på skolan gör att utmaningar återkommer, och Ingela Svahn beskriver det som att de då har nya verktyg och breddad repertoar för att möta svårigheter och att agera därefter.

Rutiner och ordning

Som ett exempel på att använda psykologens kompetens på nya sätt nämner Anne Fischer skolans trapphus; när personalen skulle leta efter källor till stress, oro och skam hos eleverna handlade det bland annat om fysisk lärmiljö som rutiner och ordning. Då stack trapphuset ut.

– Vi har många, smala trappor och våningsplan och det är många elever. Hur många elever springer där på samma tid? Då kan det vara saker som schemaläggning och övergångar av olika slag som spelar roll för att minska på stress och oro relaterat till vistelse i trapporna. Jag har också sett i olika utredningar att trappan ofta nämns som ett orosmoment för elever med olika svårigheter som npf. Den stressar så mycket att man antingen ”bufflar” för att ta sig fram, eller så kan eleverna bli rädda och dra sig undan. I vissa fall har det lett till ett undvikande att gå in i skolans byggnad.

Frågan utreds nu vidare, där huvudfokus ligger på att med hjälp av personal som är kunniga i fysisk lärmiljö ur ett psykologiskt perspektiv ska försöka “bygga bort” problemen.

– Vi kan använda oss av sådan som vi redan vet genom psykologisk forskning kring lärmiljö. Vi kan uppmuntra, så kallat prompta, för det beteende vi vill se mer av genom att exempelvis måla i andra färger, ändra belysning, använda ljuddämpande material och eventuellt musik för att påverka elevernas ljud- och aktivitetsnivå. Sådant tror jag mycket på, säger Anne Fischer.