Med lärmiljön som skyddsfaktor 

Många elever och även skolpersonal berörs på olika sätt av händelserna kring Israel och Palestina. Utifrån sina erfarenheter från flyktingvågen 2015 pekar Nathalie Perera på att det är viktigt att arbeta systematiskt utifrån de faktiska behoven på skolorna, inte de uppfattade.

– Jag tänker att vår roll som skolpsykologer är att tillsammans med resterande elevhälsoteam och rektor reda ut vad behoven faktiskt är på skolorna; är det pedagogerna eller eleverna som behöver stöd? Så att vi går in på rätt nivå. Behöver pedagogerna handledning så att de kan vara emotionellt tillgängliga för eleverna? Eller behöver eleverna kunna prata med varandra sinsemellan? Det skiljer sig åt. Men att reda ut vad som är vad, säger Nathalie Perera.

Stötta pedagoger och skolledningar

Där menar hon att skolpsykologerna kan fylla en viktig funktion genom att behålla lugnet, stötta pedagoger och skolledningar och peka på att de redan har kompetensen och belysa den; att det de gör till vardags funkar för barnen. Att vara en god ledare och förebild i klassrummet och att just det är bra för barnen.

– Att finnas där, hjälpa eleverna med kunskapsinhämtning, gör det du gör varje dag när du skapar relationer med barnen. Sedan finns vi skolpsykologer med i bakgrunden för att stötta pedagogerna att nå eleverna, och hjälpa till att skapa ett lugn hos eleverna när det behövs. Så att eleverna i sin tur kan vara närvarande, ta in kunskap och nå målen.  

Det här gör psykologerna till exempel genom handledning med arbetslagen ute på skolorna. Det är viktigt att påminna om självomsorgen, säger Nathalie Perera och riktar sig till både pedagoger och elever.
– Att ta hand om sig själv är viktigt; var befinner du dig rent känslomässigt i den här situationen? Drabbar det som händer dig emotionellt? Det kan vara bra att avskärma sig från till exempel sociala medier, som en copingstrategi. Var också medveten om vad du som personal, som pedagog, kan och inte kan påverka. Det lärare har god kompetens kring är att bygga relationer med barn, det gör de varje dag. Att bygga klasstillhörighet och en trygg skolmiljö som ett sätt att nå barnen.  

Dränerade på energi

Under flyktingvågen i samband med kriget i Syrien upplevde hon hur det ständigt uppdaterade flödet av information dränerade både henne själv och de pedagoger hon träffade på energi.
– Jag träffade pedagoger som själva varit med om svårigheter tidigare och det var som om de återupplevde det de varit med om. Är det okej för dig att ta in all information så gör det, men påverkar det ditt mående så försök dra ner på inflödet. Och glöm inte att det är okej att ta till stöd utifrån, från till exempel företagshälsovården. Det är inte lätt, man är sårbar när man ber om hjälp, men det är modigt och professionellt att be om stöd och handledning, säger Nathalie Perera.

Apropå skolan som en skyddsfaktor var det den gången många av de nyanlända elever hon träffade som så snart som möjligt ville börja skolan, att få återgå till det vardagliga. Inom traumamedveten omsorg talar man om tre faktorer för att skapande en läkande miljö för barnen i deras vardag; goda relationer, trygghet och goda copingstratagier. Här är skolmiljön och personalen oerhört viktig, påpekar Nathalie Perera.

– Hos pedagogerna ska man inte underskatta vikten av att de är medvetna om vad som funkar. Då blir de lugnare och kan nå sina elever. Trygghet skapar man bland annat genom förutsägbarhet, ärlighet och tillgänglighet från viktiga vuxna i skolan. Vad är det som förväntas av mig i skolan? Och goda copingstrategier, där lärarna tillsammans med eleverna hjälper eleverna att komma på vad som håller dem lugna. Vad är det som får eleven att kunna vara emotionellt närvarande här och nu, så att de kan ta till sig kunskap i klassrummet? Kunskap som är en skyddsfaktor. Att nå målen i skolan är en av de mest avgörande skyddsfaktorerna för ett barns mående, utveckling och framtid.  

Traumamedveten skola

Nathalie Perera är regelbundet ute på skolorna och utbildar personalen i traumamedveten skola. Då ges det både en teoretisk genomgång och en mer praktisk del som utgår ifrån den enskilda skolans situation. Vid sidan om att stärka pedagogerna på det här området får de inte glömma att elevernas relationer sinsemellan också är viktiga, menar hon.
– Många pedagoger jobbar med att stärka klasstillhörigheten genom att de tillsammans ska klara av en utmaning. Det kan vara kunskapsmässigt i ett teoretiskt ämne, men även en fysisk aktivitet. Där kan man arbeta med styrkorna i klassen, att alla elever till exempel kan bidra med det de är bra på i ett quiz med frågor i många olika ämnen.

Hon återkommer också till KASAM, ett sociologiskt begrepp som står för känsla av sammanhang och betonar hälsofrämjande faktorer.  
– Det är viktigt för alla, men extra viktigt för elever som är med om svårigheter. När det är oroligt runt omkring en är det extra viktigt att det finns struktur i skolan. Att man gör det begripligt, meningsfullt och hanterbart för eleven; “jag förstår vad jag ska göra här” och “jag klarar av detta”. På så sätt leder man eleven genom skoldagen och skapar en trygghet. 

Vikten av att göra detta har hon själv sett tydligt under sina skolbesök.
– Jag har sett hur samma elever reagerar när det finns och inte finns KASAM. De kan vara lugna och trygga när det finns och läraren leder klassen på det sättet och oroliga när det inte finns. Samma klass, men olika sätt att leda den. Det kan till exempel handla om att svara på frågor som “vad är meningen med att lära oss de här mattetalen just nu?” eller “varför ska vi lära oss svenska grammatik, vad har vi för nytta av det i framtiden?”

Läs också:

Samtal i skolan (Material från Bris)

Trauma i klassrummet (Elevhälsan i Uppsala)

Traumamedveten omsorg (Rädda barnen)