Med estetiska uttryck i förskolan

Kopplingen mellan musik och språk blir tydlig på flera sätt under veckan då Stadionparkens förskola uppmärksammar att stan står värd för Eurovision. Dansgolv och karaoke och skapande av egen livemusik men också gatukonst står på programmet. På tre av fyra avdelningar på förskolan går barn i åldrarna ett till fem.

– Det handlar om språkmelodier och språkljud. Just att också få röra sig till musik kan ibland göra att det släpper lite för barn som inte börjat uttrycka sig verbalt. Det går bra att nynna, tjoa och till och med vråla lite, säger Maria Thulin, förskollärare.

– Många av sångerna vi har med de yngre är rörelsemusik där vi använder tecken som stöd istället för verbalt språk, säger Astrid Virdhall och tar “Imse vimse spindel” som exempel:

– Då kan de yngsta barnen ändå vara delaktiga i musiken och sångerna med hjälp av rörelserna. Jag har sett supermycket hos de yngre att innan de lärt sig prata så har de lärt sig sjunga Imse vimse spindel på det sättet.

Stadionparkens förskola är van att arbeta med estetiska uttrycksmedel och varje avdelning har en representant i förskolans kulturgrupp, som har planerat veckans aktiviteter.

– Delar av planen är så klart gjord utifrån barnens tankar, om att vilja dansa och sjunga. Vi utgår från barnens förförståelse och förtrogenhet med olika låtar och danser, och det behöver ju inte vara mellolåtar, säger Maria Thulin.

De 100 språken

De återkommer till Eurovisions värde som normbrytande arena och till “de 100 språken”, en metafor inom Reggio Emilia-pedagogiken för barns uttryckssätt och hur Barn kommunicerar i samspel med sin omgivning. Där ingår att utveckla barns alla uttrycksmöjligheter, med alla sinnen och utan gränser mellan lek och lärande.

– Det lyfts också i läroplanen om barns delaktighet och inflytande och att få uttrycka sig genom det estetiska. Vi har ju också Vygotskij som lyfter språket som kommunikation och att barn tar varandra till nästa utvecklingszon, när de imiterar och samtalar med varandra, säger Maria Thulin

Varje avdelning ansvarar för en egen musikstation och det kommer att finnas kritor för den som vill skapa gatukonst. Varje arbetsdag innebär att verksamheten måste planeras så att alla oavsett ålder utmanas på sitt sätt.

– Varje barn får delta på sina villkor, för att det ska vara lustfyllt och spännande, och bygga på fri vilja, säger Maria Thulin.

– Ja, en ettåring och en femåring behöver ju utmanas på helt olika sätt. Vid planeringen av en sån här dag behöver vi erbjuda olika stationer; vi har karaoke inne i ett sovloft där vi kan ha discobelysning, men kommer de yngre tycka det är kul? Därför spelar mer barnvisor och rörelsemusik utomhus så att alla kan delta i aktivitet, säger Astrid Virdhall.

Fördelar med åldersblandade grupper

Åldersblandade grupper kräver förstås sina specifika arbets- och förhållningssätt. Astrid Virdhall har arbetat inom förskolan i tio år, men det var först på Stadionparkens förskola hon kom i kontakt med blandade grupper.

– Jag ser supermånga fördelar med det, just att barnen lär sig av varandra. När jag jobbat på 1-3-avdelningar upplevde jag att treåringarna som snart skulle upp stod och stampade. Men här är det inte så, det finns alltid någon eller något som utmanar de vidare. Just under sådana här dagar när alla är tillsammans inspireras vi alla mycket av varandra.

Under glitterfesten blir det en stor kickoff med ett värdegrundsintro där alla barn och vuxna oavsett ålder förenas genom musiken.