Elisabeth Olofsson, Katarina Cascalheira och Madeleine Ohlsson tittar på kartunderlagen för projektet 'Min plats'.
Elisabeth Olofsson, Katarina Cascalheira och Madeleine Ohlsson tittar på kartunderlagen för projektet "Min plats". Foto: Fredrik Thunberg

Med närmiljön som lärmiljö 

Delaktighet, inflytande, att man som medborgare gör sin röst hörd, kartkunskap, skrivövningar och muntligt berättande – när ettorna på Klagshamnsskolan var med i ett pilotprojekt om att lära känna och påverka sin närmiljö kunde de kroka i läroplanen på flera sätt. 

Det senaste läsåret har elever och lärare i årskurs 1 på Klagshamnsskolan varit testpiloter i projektet ”Min plats – barn och unga undersöker sin närmiljö”. ”Min plats” är en samling metoder som lär barn att undersöka sitt närområde; vilka platser är viktiga för en och hur rör man sig mellan dessa?

Utifrån vad de kommer fram till kan de sedan felanmäla något, lämna synpunkter eller skriva ett ett så kallat “Malmöinitiativ” (medborgarförslag) till Malmö stad. (Kanaler som är öppna för alla Malmöbor, oavsett ålder) Det var inte planerat från början, men just ett Malmöinitiativ blev ett av resultaten av projektet på Klagshamnsskolan; men vi tar det från början.

Mentala kartor

Ettorna på Klagshamnsskolan började med att rita mentala kartor över platser de ofta besöker, hur de rör sig mellan de platserna; just för att få en bild av vilka platser som är viktiga för barnen inför projektet.
– De markerade var de bodde, bra platser men även platser de tycker är läskiga, som de markerade med röda trianglar, berättar Katarina Cascalheira, Klasslärare i 1B.
– Sedan fick de redovisa det här för varandra och bara där fick vi in mycket av det som står i läroplanen. Att få redovisa sin egen karta och prata inför en grupp till exempel, säger Elisabeth Olofsson, klasslärare i 1A.

Gåturer

Efter att ha placerat platserna på en större, gemensam karta genomförde de gåturer till tre av platserna barnen valt ut och svarade på tre frågor; vad är bra med den här platsen, vad är mindre bra och hur kan vi göra det bättre? Någon grupp gick till en lekplats, en annan till ett skogsparti vid en affär.
– De hade jättemånga förslag och tankar om lekplatsen. De tyckte om rutschkanan, men ville ha fler träd och buskar att krypa genom. Samtidigt var det jobbigt med mycket hålor, stubbar och vassa pinnar. Hela det här upplägget med att kunna diskutera och prata med varandra lär de sig mycket på, säger Madeleine Ohlsson, klasslärare 1C.

Katarina Cascalheiras grupp gick till en dåligt upplyst gata med relativt livlig biltrafik som många hade markerat med en röd triangel. Barnen tog också upp den stökiga trafiksituationen på morgnarna utanför sin skola. Större parkeringsplats, övervakade övergångsställen och bredare gator var några av förslagen. Elisabeth Olofssons grupp efterlyste bland annat högre staket kring kalkbrottet.

Utifrån vad som kom fram under gåturerna gjorde de därefter felanmälningar och förslag på ändringar; var något på platserna trasigt och behövde fixas?
– Det här har även spritt sig till skolan; om mina elever upptäcker att det inte är något ljus på toaletten så säger de att de ska göra en felanmälan till vaktmästaren. Det är så kul att se hur medvetna de blivit om den processen, säger Elisabeth Olofsson.

Malmöinitiativ

Det var inte planerat från början, men utifrån fältstudierna skrev årskurs 1-eleverna tillsammans med sina lärare ett Malmöinitiativ, en namninsamling, som snabbt fick över 100 röster och därmed kommer att tas upp på ett av tekniska nämndens sammanträden. Förslaget handlar om att eleverna efterlyser en lekplats för lite äldre barn i Klagshamn. ”Vi vill ha en lekplats som är rolig för oss nu men vi vill också kunna leka på lekplatser när vi blir lite äldre. Vi tycker att barnen i Klagshamn ska få vara med och utforma nästa lekplats som byggs här”, skriver de.
Projektet har också resulterat i en egenhändigt ihopsatt bok med barnens tankar om Klagshamn och en utställning med tredimensionella modeller utifrån deras felanmälningar och Malmöinitiativ.
– Boken blev barnen väldigt glada och stolta över. Vi har passat på att jobba mycket med svenskan. För första gången ställdes barnen inför att de skulle skriva samma text två gånger och det de skulle skriva skulle ha en tydlig mottagare, säger Elisabeth Olofsson.

Samhällskunskap och geografi

Att träna på att skriva, diskutera och argumentera har varit viktiga moment, men ”Min plats” krokar också i läroplanen i samhällskunskap och geografi. Eleverna lär sig både om kommunens uppdrag, om hur de som medborgare kan påverka beslut samtidigt som de undersöker kartor och gör fältstudier i sin närmiljö. Metoden riktar sig i sin ursprungsform till årskurs 3–5, men går att som i det här fallet anpassa till yngre elever.
– Vad tar ni främst med er från arbetet med den här metoden?
– Att de här små sjuåringarnas röster är viktiga. Att man ska lyssna på barnen och att de ska veta att de är viktiga och att de får lov att vara med och påverka, säger Elisabeth Olofsson.
– Jag håller med; att de kan påverka och att vi har tittat på deras miljö ur deras perspektiv, med deras ögon. Vad säger barnen, säger Katarina Cascalheira.
– Att vi ger barnen tiden och möjligheten att tänka igenom allt på ett djupare sätt; det har verkligen varit en bra sak med den här arbetsgången, att de fått möjligheten att tänka igenom det, säger Madeleine Ohlsson.

Att arbetet engagerat eleverna märktes tydligt då många av dem suttit och pratat om de här frågorna även utanför lektionstid. Ett begrepp som elevdemokrati har blivit mer konkret.
– Klassråd och elevråd har fått en annan innebörd. Det har varit lite luddigt för dem. Men detta är ju egentligen samma sak, att vi pratar om en fråga i klassen och sedan går vidare med det, säger Elisabeth Olofsson.

Ladda ner metodmaterial till ”Min plats” här!

Närbild på pappmodeller av hus.
Elevernas modeller och dokumentation från projektet. Foto: Tilda Karlsson