”Muntligt berättande ett värdefullt redskap”

Så här skriver Hellvi Toresson: Ann-Louise Lindell, lärare på Rörsjöskolan och som jag själv hade som lärare och mentor på lågstadiet. Hon var helt fantastisk och det hade varit så spännande att höra mer från henne!

– När jag blev ombedd att ställa frågor till en lärare i Malmö så var du mitt självklara val. När jag, mina gamla klasskompisar och min syster som också hade dig tänker tillbaka på vad som präglade oss under våra första skolår så är ditt berättande och din förmåga att trollbinda oss det som först dyker upp. Till exempel sagan om Tor som du berättade en stund varje dag för oss under tre års tid, hur växte den berättelsen fram?

– Tack för glädjen och förtroendet att få besvara några frågor från dig rörande några minnen som du har från dina första skolår tillsammans med mig som klasslärare och övriga klasskamrater. Det första minnet som du nämner är sagan om Tor vilken jag berättade som en följetong från årskurs ett till tre. Denna berättelse hade jag endast klar för mig i mycket stora drag när jag startade. Den växte sedan fram undan för undan, dag för dag tillsammans med er elever och ert gensvar. Det var lika stimulerande för mig att ta del av era upplevelser och funderingar på vad som utspelat sig i berättelsen och vad som skulle hända framåt. Detta skapade en härlig gemenskap och sammanhållning i klassen.

Jag har alltid ansett att muntligt berättande är ett mycket värdefullt redskap när det gäller att fängsla eleverna för en saga eller som en del av en genomgång. Vidare uppfattar jag att det kan vara till gagn att höra svenska talat i ett längre sammanhang för elever med annat modersmål. I vardagen kan ofta svenskan stanna vid kortare uppmaningar, påpekanden och frågor. Dessutom kan muntligt berättande fungera som en länk in i läsandet och litteraturen, samt ge en puff åt fantasin och att skapa sig egna inre bilder.

– Under vår lågstadietid så både satte vi upp många föreställningar och dramatiseringar tillsammans med dig. Du sydde också egna kläder från olika historiska epoker för att förstärka inlärningen. När du utvärderade detta sätt att undervisa, vad har sett du för effekt/resultat (på individ och gruppnivå) hos dina elever?

De flertalet föreställningar med musik och musikteater som vi genomförde, med eller utan publik, var ett led och en metod att stärka både den enskilda eleven och klassen som fungerande grupp. I varje föreställning hade varenda elev ett eget soloinslag, mindre eller större. Då tränade var och en på att utföra/framföra en uppgift inför åhörare, för klassen eller inbjuden publik. Dessa solistuppgifter var helt sammanknutna med de övriga numren som klassen gjorde tillsammans. Därför blev soloinsatsen naturlig och inte skrämmande. Elevens självkänsla stärktes genom att kunna genomföra solot och samtidigt vara en viktig kugge i klassens gemensamma projekt. Slutligen fick klassen som grupp en stor styrka av att tillsammans arbeta mot ett gemensamt mål och känna lite ”eufori” av att presentera slutresultatet.

Kläderna från olika historiska skeden använde jag just för att skapa en större upplevelse och förståelse när vi halkade in på olika händelser från förr i tiden. MEN jag måste även tillstå att jag själv fick utlopp för mina egna stora intressen för klädsömnad och historia.

– Efter alla dina år både som klasslärare och mentor, vad vill du skicka med som viktigt att tänka på när det kommer till saker att ta efter men också att undvika i rollen och undervisningen?

– Till sist finns det självklart massor av saker som är betydelsefulla för en klasslärare och mentor i sin lärarroll och för undervisningen. Jag väljer att knyta an till det som jag har berört ovan. Använd muntligt berättande!! Den direkta mänskliga kontakten under berättandet är svårslagen och elevernas gensvar berikar dig som lärare. Någon gång då och då är det oftast väldigt uppskattat när en lärare delar med sig lite grand av ett ämne eller sysselsättning som hen har intresse för.

Det behöver inte vara något som direkt berör ett skolämne. Att lyssna på eller bli visad något som läraren brinner för, kan locka eleverna till att själva fastna för och gå upp i något som väcker nyfikenhet. Vem vet, kanske en elev en dag som 35-åring upptäcker att chefen är passionerat intresserad av flugfiske. Så erinrar sig eleven att en gammal lärare under skoltiden var flugfiskeentusiast och gärna lät klassen få en hel del kunskaper i ämnet. Nu som 35-åring kan då eleven damma av och dra nytta av sitt kunnande och imponera på chefen. Det kanske leder till löneförhöjning och ett steg upp i karriären. Allt tack vare lärarens givmildhet att förmedla något som låg hen varmt om hjärtat!

Eftersom jag kände dig som barn i årskurs ett till tre är jag övertygad om att du är och kommer att vara en fantastisk lärare! Jag önskar dig all lycka framöver och hoppas att du får många oförglömliga år i läraryrket.

LÄS MER: ”Hej kollega!” med Hellvi Toresson

LÄS OCKSÅ: Arkiv: Skicka vidare