Om läsning på Sveriges största resursskola
På Katrinelundsskolan, landets största resursskola, går 190 elever i årskurs 1–9. Tina Strömberg, logoped på lågstadiet, menar att en avkodning som fungerar okej lätt kan dölja andra språkliga utmaningar hos eleverna.
– Vi har vissa klasser där i stort sett alla har grav språkstörning. I de klasserna sitter de tekniska sidorna av läsningen ofta ganska så bra men man kan bli lite lurad av det. Det här är elever som kan avkoda men där språkförståelsen är jätteklurig. Där behöver vi hitta många olika inriktningar på hur vi ska jobba med läsförståelsen; vad handlar texten om, hur förstår jag att jag inte förstår?
Många elever är så vana vid att inte förstå att de inte märker att de inte förstår.
– Det är så lätt att man fokuserar på beteendeproblematik och då missar att det finns ganska stora läs- och skrivsvårigheter i grunden, säger Lena Viberg Nielsen, speciallärare i årskurs sju och åtta.
Hon tar som exempel att adhd och läs- och skrivsvårigheter ofta förekommer samtidigt. Ofta utvecklar elever strategier för att dölja sina svårigheter, som att undvika att svara på lektioner. Resultatet blir inte sällan konfliktfyllda situationer.
– När man inte förstår det man förväntas förstå är det ju en jättefrustration som lätt skapar en enorm stress, tillägger Tina Strömberg.
Det är en av anledningarna till att undervisningen måste vara tydligare än i många andra sammanhang.
– Vi bryter ned det steg för steg; vad betyder frågeorden, hur vet jag vad jag ska göra? Det är en lång process som vi vanligtvis inte brukar se resultatet av förrän i slutet av högstadiet, fortsätter hon.
– Man behöver jobba väldigt explicit med lästräning ända upp i nian, man kan aldrig säga att det är klart, tillägger Lena Viberg Nielsen.
Se också: Om läsning på Sveriges största resursskola
På skolan arbetar de mycket med konkreta strategier för läsförståelse. Enligt Lena Viberg Nielsen är det lätt hänt att fastna i arbetssätt som slukar mycket energi.
– Många läser hela texten, sen frågan och så hela texten igen. Det tar jättemycket energi.
Istället handlar det om att börja med rubriken, titta på bilderna, läsa frågorna till en uppgift först, att hitta nyckelorden i frågorna, att “sökläsa” istället för att läsa allt. Att förstå vilken typ av frågor det är gör stor skillnad.
För att veta vad varje enskild elev har behov av behöver de göra en noggrann kartläggning.
– Jag börjar alltid med något slags avkodningstest och ett frågeformulär. Hur många ord läser eleven på en minut? Var blir det svårt, är det ord som är längre än fyra bokstäver, är det vissa ljud eller kopplingar, säger Lena Viberg Nielsen.
Att bara göra tester räcker däremot inte, för många tester kan dessutom trötta ut eleverna. Därför försöker hon få ut så mycket som möjligt av ett test, men även använda sig av svensklärarna som kunskapsbank.
– De är guld värda, de träffar ju eleverna mycket oftare än vad jag gör. Det är inte jag som gör min grej, utan vi är ett team.
På en resursskola arbetar ämneslärare, speciallärare och logopeder ovanligt nära varandra, möts regelbundet och planerar insatserna tillsammans. En av fördelarna med det är att insatserna vid behov kan justeras snabbt.
En annan förutsättning för en lyckad kartläggning är att relationen till eleven finns där.
– Har vi ingen relation kommer eleven antingen inte svara eller svara lite som den tror att jag vill att den ska svara.
För många av skolans elever kan läsningen vara förknippad med misslyckande – det gör det extra viktigt att skapa en positiv anda kring den.
– Det är jätteviktigt att lägga nivån så att eleven kan lyckas; det ska var kämpigt men jag ska veta att du kommer klara det, säger Lena Viberg Nielsen.
Det blir också viktigt att tydliggöra framgångar och våga fira framsteg som ett nytt ljud, ord eller en strategi som fungerar.
– High five, nu firar vi liksom, säger Tina Strömberg.
En elev vars självförtroende när det gäller läsningen vuxit är sjundeklassaren Sid. Han uttrycker själv att han vågar mer än tidigare och sparar mycket energi tack vare de kompensatoriska hjälpmedlen – framför allt datorns transkriberingsfunktion. Han har haft svårt att ta till sig texter när han läser själv, men förstår det mesta när han lyssnar. För Sid har kombinationen av lästräning och kompensatoriska hjälpmedel gjort stor skillnad.
– Fokus för mig är att lära mig läsa, jag vill kunna gå på restaurang med mina föräldrar och kunna läsa menyn själv och säga vad jag vill ha.