Pedagogik mer i fokus med elevledda samtal

Eva Karlsson, förstelärare i matematik, såg utvecklingssamtalen som ett nödvändigt ont där hon inte riktigt fick med sig eleven. Det var mer ett avrapporteringsmöte där eleven var en passiv åhörare snarare än delaktig i dialogen mellan lärare och föräldrar.

– Det var på föräldrarnas villkor och inte så utvecklande som det skulle kunna vara. När det kom till utvecklingssamtalen blev eleverna så tysta. Jag vet inte om det berodde på min närvaro, men förväntningen var att jag skulle prata, säger Eva Karlsson.

Det var när hennes son gick i andra klass som hon på allvar fick upp ögonen för elevledda utvecklingssamtal. I klassrummet möttes hon av tre andra elever och deras föräldrar. Hon slogs av den positiva stämningen i rummet – i fokus låg det som skulle utvecklas, inte det som ”var dåligt”.

– En trygg lärare tog emot och fanns sedan hela tiden i rummet, cirkulerade runt och hade en stöttande och uppmuntrande roll. Det fanns en tydlig dokumentation av var min son befann sig och vart han skulle, säger Eva Karlsson.

Utvärdering inför samtalen

Hösten 2016 testade hon modellen i en sjätteklass på Videdalsskolan. Elevens val-timmar och i viss mån Eva Karlssons egen undervisningstid användes till att eleverna fick utvärdera sina styrkor och utvecklingsområden och sedan formulera sina mål utifrån det. Under vårterminen 2017 utvecklades konceptet genom att de undervisande lärarna fick skriva utlåtanden om elevernas arbete.

– Det gjorde att eleverna var mycket mer på banan inför samtalen. Många hittade en röd tråd i feedbacken från lärarna: ”ja, jag behöver nog mer träning på muntlig framställning.” Istället för att känna oro för vad läraren skulle ta upp på utvecklingssamtalet gav det en stor trygghet att i förväg få reda på vad man skulle prata om, säger Eva Karlsson.

Inför utvecklingssamtalen fick eleverna skriva manus och sätta en dagordning – och i par träna på samtalssituationen.

– Det var positivt, avslappnat och framåtsträvande.

”Fick se en annan sida av min son”

När ”dagen D” kom hade föräldrarna fått en inbjudan från sitt barn och en beskrivning av hur samtalet skulle gå tillväga. I utvärderingarna efteråt var omkring 70 procent av föräldrarna positiva och 30 procent negativa till upplägget. ”Jag fick se en annan sida av min son” menade någon, medan andra trivdes bättre med den traditionella formen av utvecklingssamtal.

– Det väcktes en annan typ av medvetenhet hos föräldrarna; ”nu vet jag tydligare hur jag ska stötta mitt barn”. Det är kunskapskraven och skoluppgifterna, det pedagogiska, och inte det sociala beteendet, som är i full fokus. Det finns alltid elever som behöver täta samtal av olika anledningar men det tar vi vid andra tillfällen, säger Eva Karlsson.

Elevens behov i fokus

Med det elevledda utvecklingssamtalet upplever Eva Karlsson ett fokus på elevernas dagordning och därigenom på deras behov. Nu vill hon finslipa på formerna och till exempel göra upplägget för fjärdeklassarna lite tydligare med hjälp av mallar.

– En flicka i fyran kommenterade utlåtanden hon fått från lärarna med att det kändes som julafton; ”Jag får reda på allt jag är bra på.” Hon såg det inte som något negativt att samtidigt få reda på vad hon skulle utveckla. Det är tydligt att många blir medvetna om sitt eget lärande.

En annan stor vinst med elevledda utvecklingssamtal är tidsaspekten.De 26 utvecklingssamtal som annars skulle ta 13 timmar genomfördes istället på sju.

– Visst använder jag en del av min planeringstid till det här, men vanliga samtal går det också mycket tid till. Dessutom blev tolkbehovet noll. Så att gå tillbaka till traditionella samtal finns inte, utan elevledda utvecklingssamtal är här för att stanna.

Text och foto: Fredrik Thunberg