Gå direkt till innehållet
Omslaget till boken "Sarahs nyckel" och porträttbild på Malin Nihlberg. Foto: Privat

Publicerat:

”Skönlitteratur kan göra oss mer empatiska”

För Malin Nihlberg, lärare i svenska och svenska som andraspråk på Borgarskolan, är skönlitteratur både en väg in i språket och en grund för att eleverna ska förstå historiska skeenden bättre.

–  Jag skulle vilja hävda att om man läser och diskuterar efteråt så finns det en chans att man blir mer empatisk av det.

Malin Nihlberg använder sig gärna av skönlitteratur i undervisningen – inte minst för att eleverna ska få större förståelse för en historisk händelse. I samband med att förstaårseleverna arbetar med ett tema kring Förintelsen läser de bland annat romanen ”Sarahs nyckel” av Tatiana de Rosnay.

– Med skönlitteratur så kommer du nära karaktärerna, det väcker empati och förståelse för vad som hände, säger Malin Nihlberg.

Två parallella berättelser

I ”Sarahs nyckel” berättas två parallella historier; den ena om den judiska flickan Sarah i Paris som gömmer sin lillebror i garderoben när polisen kommer för att arrestera familjen och föra dem till sporthallen Vél d’ Hiv. Den andra om en journalist som ska skriva om Vél d’ Hiv-räden, massarresteringen av 13 000 judar. I samband med läsningen har de sett dokumentären ”Förintelsens överlevare” på UR Play.

– Vi jämför den med vad Sarah råkar ut för i boken, som en historisk verklighet. En fördel med ”Sarahs nyckel” är att den är så lättillgänglig; jag hade en elev som hade varit i Sverige i två år och det här var den första ”stora” romanen hon läste på svenska. Hon sa att hon aldrig glömde den under hela sin gymnasietid, det var så hon blev bättre på svenska, säger Malin Nihlberg.

Varför man ska läsa historia

Hon har två dubbellektioner i veckan med eleverna i svenska som andraspråk-gruppen och varvar hemmaläsning med frågor och genomgång av nya ord och begrepp. Gruppdiskussioner varvas med att de även läser ett blogginlägg av historikern Dick Harrison om varför man ska läsa historia.

– Då kan man använda sig av de påståendena han har för att knyta an till boken. Sedan skriver de en uppsats kring ”hur kan skönlitteratur hjälpa oss att förstå historien?” Det är ju intressant, för de här eleverna har väldigt olika bakgrund. Vissa lyfter och väver in situationen i Syrien, någon skriver om hur muslimer behandlas i Kina. De kan se likheter med vad som försiggår i världen och ställer frågor om vad vi kan lära oss av historien, säger Malin Nihlberg.

Skönlitteratur i flera ämnen

Hon beskriver hur det finns en tradition, eller vana, att använda sig av skönlitteratur i undervisningen på skolan.

– Vi tycker det är viktigt att den får vara kittet i till exempel stora teman. Kollegor som undervisar i juridik har samarbetat med svensklärare och läst ”Brott och straff”. Jag brukar läsa ”Fröken Julie” av Strindberg och då pratar vi väldigt mycket om klass och om Bourdieus teori om det kulturella, ekonomiska och sociala kapitalet.

Att lärarna arbetar tillsammans är en framgångsfaktor, menar Malin Nihlberg. Vid starten för varje läsår delar till exempel lärarna som undervisar i samma kurs med sig av tips och idéer till varandra. I “Bokpiloterna”, svensklärarnas bokklubb, utvärderar de ny litteratur och diskuterar hur de kan använda den i undervisningen.

– När någon har ett bra upplägg delar de med sig, man lägger till och drar ifrån och förädlar hela tiden. Kanske hittar någon ytterligare en artikel på temat vi kan läsa, vissa arbetar med muntliga presentationer eller gör ett bokprat i en podcast. Så det är bra med ett öppet klimat, att man inte sitter och håller på sina egna saker utan delar med sig. ”Sarahs nyckel” har vi nog tre-fyra klassuppsättningar av nu.

Skolverkets moduler

De arbetar också med Skolverkets moduler, framför allt ”perspektiv på litteraturundervisning”. Nu sammanföll den senaste läsningen av boken med utställningen om när Borgarskolan gjordes om till reservsjukhus för flyktingar efter andra världskrigets slut.

– Ettorna fick gå dit och läsa igenom och sedan välja ett levnadsöde därifrån att skriva om. De var väldigt berörda.

Text: Fredrik Thunberg

Foto: Privat