Kollegialt lärande med elevfokus

– Man måste våga hålla i det långsiktigt, vi blir aldrig riktigt färdiga, säger Åsa Falk.

Det var för fyra år sedan som förstelärarna på Malmö idrottsgymnasium drog igång ett noga planerat och strukturerat arbete för att sprida ett språkutvecklande arbetssätt på skolan – något som var obligatoriskt för skolans omkring 30 lärare. Med stöd av modulen “Språk- och kunskapsutvecklande arbete” från Skolverkets Läslyft träffades två grupper en gång i månaden under medvetet uppstyrda möten. Just den modulen tar upp exempel från alla ämnen och visar på att det finns språkliga mål i samtliga kunskapskrav.

– Vi kan märka att det finns en osäkerhet hos kollegor, att de funderar på om de är tillräckligt bra på det språkliga. Den största utmaningen har varit att det heter “Språkutveckling”. Då tänker de att “äsch, det där är ju språklärarnas grej”, men det är det ju inte. Språket är ju nyckeln till all kunskapsinhämtning och allt lärande. Där har vi fått stärka dem och visa på att de redan gör jättebra saker, säger Kajsa Månsson.

”Vi är ledare, men inte lärare”

Både Åsa Falk och Kajsa Månsson lyfter fram lärdomar från den processledarutbildning de några år tidigare gått i egenskap av förstelärare.

– Det speciella är att man redan från början är väldigt jämbördiga som lärare. Man måste tydliggöra att vi inte ska bli lärare åt våra kollegor. Vi är ledare, men inte lärare. Det är skillnad. Istället är vi mer som ett lärande kollegium tillsammans; vi läser vetenskapliga forskningsartiklar, testar modeller ute i våra egna klassrum, kommer tillbaka och reflekterar tillsammans och tar våra goda exempel vidare, säger Kajsa Månsson.

De lyfter båda fram det positiva avstamp satsningen fick.

– Dels berodde det på vår genomtänkta planering och struktur, men också att vi hade stöd från vår ledning, säger Åsa Falk.

Skolledare med på möten

Åtminstone en representant från skolledningen är med på alla möten.

– I början oroade jag mig för att lärarna skulle känna det som hämmande och som någon sorts kontroll, men så har ingen reagerat. Och de gör ju ett bra jobb ute i klassrummen, då är det väl trevligt att en chef får sitta och lyssna på det, säger Kajsa Månsson.

Åsa Falk instämmer:

– Det är inte alltid sådant kommer fram så tydligt. Vi har försökt lyfta upp det som man redan gör som är bra och sedan bygga vidare på det. Sedan är det viktigt hur vi benämner saker; vi vill ha fokus på att vi gör allt detta för elevernas lärande.

Digitala verktyg

För att nå de språkutvecklande målen har de digitala verktygen prioriterats.

– Där behöver vi öva oss mycket mer faktiskt. Det får inte bli så att man lägger till det digitala som en liten piffig detalj, det måste bli mer naturligt, säger Kajsa Månsson.

– Vi har fokuserat på de verktygen vi redan har; alla jobbar till exempel i Google classroom. Bara att alla blir bekväma med det och använder det kan ju vara en tröskel, säger Åsa Falk.

Auskultationer

Efter det inledande året var det dags att vässa verktygen för det kollegiala lärandet med bland annat auskultationer; först fick lärare som tidigare samarbetat besöka varandras lektioner men under läsåret därpå testade de nya kombinationer. Auskultationerna föregicks och avrundades med reflektionsträffar.

– Vi var noga med att påpeka att det här inte var någon kontroll av dig som lärare, utan vi tittar på strukturer utifrån mallar som vi använde tillsammans. Alla var jätteengagerade i detta, det fanns inget motstånd. Auskultationer är dessutom mycket bra för nya lärare, man kommer snabbt in i ett kollegium när man måste jobba tillsammans, säger Kajsa Månsson.

De vänder sig båda emot begreppet “projekt” – det kollegiala lärandet kring språkutvecklande arbetssätt är här för att stanna på skolan.

– Vår skolledning ser inget stopp på detta, och det är en av våra framgångsfaktorer; att vi gör samma arbete varje år, med vissa förändringar, säger Kajsa Månsson.

– Det är de konkreta sakerna som är de stora framgångsfaktorerna. Bara en sådan sak att våra mötestider ligger i kalendariet för ett helt läsår framåt. Då visar man på värdet i det, bara genom att avsätta den tiden, säger Åsa Falk.