Nya vägar för elevhälsan i distanstider

– Jag känner en ganska stor oro över att vi kommer att ha en “elevhälsoskuld” när pandemin är över, säger Marie Nikolaidis, samordnare för kuratorerna och den psykosociala elevhälsan.

Våren 2020 övergick gymnasieskolorna snabbt till distansundervisning.

– Då påverkades inte betygen så mycket och det måste betyda att det var många elever som ändå kunnat ta till sig undervisningen. Nu vet vi ju inte alls hur det ser ut efter detta året, säger Marie Nikolaidis.

Förändringar för kuratorerna

Förutom att allt förebyggande elevhälosarbete på plats på skolorna ställdes in förändrades förutsättningarna för kuratorernas elevkontakter drastiskt. De har nästan hela tiden tagit emot elever i behov av stöd på plats. Samtidigt har tröskeln till att ta kontakt och söka hjälp blivit högre för de elever som inte träffat kuratorerna och känner till dem sedan innan. Det så viktiga relationsbyggandet blir lidande. En positiv sida av situationen är att elevhälsan hittar nya vägar till eleverna, alternativa lösningar till att ses fysiskt.

– Vi får signaler från våra samverkanspartners, till exempel resursteam heder, att de i princip inte får några nya ärenden när skolan är helt eller delvis stängd. Ofta är det skolans elevhälsa eller skolsköterskan som fångar upp de här eleverna först. De elever som var väldigt utsatta redan innan pandemin, som har svåra hemförhållanden, lever under hedersproblematik, är utsatta för vål eller har ett begynnande missbruk, de har farit väldigt illa för vi har mycket svårare att fånga upp dem i ett tidigt skede och slussa dem vidare.

Befarar ”elevhälsoskuld”

Marie Nikolaidis beskriver det som att den vanliga elevhälsokedjan inte fungerar riktigt på samma sätt när eleverna inte är i skolan. Hon befarar att de därför kommer ha en “elevhälsoskuld” efter pandemin, eftersom de inte i samma utsträckning kunnat sätta åtgärder i tid.

– Den kedjan bygger ju vanligtvis på att de som är närmast eleven, som mentor eller lärare, ser tecken på att något inte stämmer, för att sedan skicka det vidare till oss på elevhälsan. När lärarna bara ser eleverna digitalt fångar de ju inte upp tecknen på samma sätt.

– Så vad kan ni göra istället?

– Vi försöker hitta alternativ som hjälp via telefon, videomöten eller i vissa fall en “walk and talk” med kuratorn utomhus. Sedan har ju även specialpedagogerna hela tiden tagit emot elever som behöver extra stöd med att till exempel strukturera upp sin undervisning, studieteknik, motivation och upplägg. De som hade det lite tufft i skolan innan och som tyckt det varit jättesvårt med distansundervisning tappar lätt sugen. Men vissa har kommit till skolan en dag i veckan och jobbat i mindre grupper där. Även digitalt har det funnits möjlighet att få stöd i mindre grupp.

Ny roll för elevassistenter

Hon lyfter också fram elevassistenterna som en grupp som kunnat stödja eleverna på nya sätt under pandemin. De som vanligtvis arbetar ute i skolorna har kunnat lägga tid på annat.

– De har jobbat mer uppsökande mot elever med hög frånvaro, försökt få kontakt för det här relationsbyggandet; ”vad är det som händer, vi saknar dig och är oroliga, vad behöver vi göra för att du ska logga in?”

– Vilka lärdomar tar ni med er från den här tiden?

– Möjligheten med andra kontaktvägar till elevhälsan. Att man inte alltid måste tänka samtal inne på sitt rum. Det går att bedriva elevhälsa på distans under de här jättesvåra förutsättningarna. Jag tänker att vi också gjort skillnad för väldigt många elever, det ska vi inte glömma; under våren tog jag ut statistik och såg att kuratorerna haft otroligt många elevkontakter och då var de ju inte alls i skolan. Det var som vi pratade om på ett möte; vad viktiga vi är! När vi ser att vi inte riktigt kan göra vårt arbete får det negativa konsekvenser och därför är det viktigt att vi finns. Många elever behöver det stödet för att klara skolan.