Eva Cederberg och Eva Månsby, NO-lärare på S:t Petri skola, står framför ett träskåp fyllt av mätglas i en laborationssal.

Publicerat:

De laborerar med språket

NO-lärarna Eva Månsby och Eva Cederberg på S:t Petri skola arbetar målmedvetet med språket i labbrapporter. Tanken är att träna eleverna på att använda ämnesspecifika begrepp inför gymnasiearbetet i årskurs tre.

När lärarkollegiet på S:t Petri tog ett gemensamt grepp om det kollegiala lärandet fokuserade Eva Månsby, lärare i biologi och naturkunskap och Eva Cederberg, lärare i biologi, kemi och naturkunskap, på språkutvecklande inslag i undervisningen.

– Jag är naturvetare och har inte reflekterat så mycket över språket innan, men så upptäckte jag att det ju var en annan dimension som jag var tvungen att tänka på, säger Eva Månsby.

Vikten av ämnesspecifika begrepp

De har koncentrerat sig på de ämnesspecifika begreppen och vikten av dessa. Med utgångspunkt i Skolverkets modul “Läsa och skriva text av vetenskaplig karaktär” tittade de närmare på hur elverna skriver laborationsrapporter.

– Där tyckte vi alla att det var ojämnt och haltade lite grann. Det var både biologi-, kemi- och fysiklärare med och ville synka ihop oss lite mer; även om det är olika ämnen och kurser så är det ju samma betygskriterier, säger Eva Månsby.

Även om de modifierade materialet var det en stor poäng att kunna följa en röd tråd, framhåller Eva Cederberg.

– Det gav oss en struktur. Sedan skapade vi ett lektionsupplägg i varje modul – efter Skolverkets riktlinjer, men som passade oss.

Skriva vetenskaplig text

Delen “Arbeta med ämnesspecifika begrepp” från Skolverkets modul är tänkt att stegvis skola in eleverna i att skriva vetenskaplig text och få dem att förstå nyttan med att använda sig av ord och begrepp som är specifika för ämnet. Eleverna fick se en faktafilm och antecknade fakta under tiden. I grupper om fyra fick de sedan skriva två texter som skulle förklara innehållet i filmen – en riktad till en lågstadieelev och en till en gymnasielärare. De fick också läsa varandras texter och reflektera över vad som skiljde dem åt och var svårigheterna att skriva dem fanns.

– Tanken är att de skulle diskutera vitsen med att de här begreppen finns, säger Eva Cederberg.

– Det var givande och man märkte att eleverna tyckte det var kul. De kom fram till att det är mycket enklare om man har specifika ord att använda sig av. När de skrev för lågstadiebarnet blev det ju mer omständigt. I och med att vi såg film istället för att läsa text tvingades eleverna formulera sig själva utifrån sina minnesanteckingar. Det var vår tanke och det fungerade faktiskt bra, säger Eva Månsby.

Metodbeskrivning

I “Metodbeskrivning” arbetar eleverna i par för att hitta rätt form för texten – dåtid, passiv form och helst ska de undvika jag/vi-form. Uppgiften för eleverna på Petri handlade om att beskriva hur man kokar ris eller pasta. De fick också respons direkt med ändringsförslag.

– De fick inte skriva en punktlista, utan som löpande text. Det är nyttigt, jag tycker mig ha märkt att de har blivit bättre på att skriva labbrapporter, säger Eva Månsby.

När det gäller muntliga övningar lyfter de fram “Textläsning i seminarieform” som en lyckad form där alla elever kom till tals och blev tvungna att formulera sig.

– Eleverna tycker ofta om när man gör saker i mindre grupper, på fyra eller åtta personer. Då måste man ju hitta på något annat med de andra eleverna, men med gymnasieelever kan man ändå ta den tiden, säger Eva Cederberg.

LÄS MER: Att utveckla språket – i alla ämnen

Seminarieövning

I seminarieövningen läste de en vetenskaplig artikel eller en rapport och diskuterade sedan innehållet. Eleverna fick lappar med varsin fråga – ett sätt att få alla att komma till tals i diskussionen.

– När de diskuterar innehållet i texten ser man ju rätt väl om de förstått eller inte. Och de måste också använda begreppen som finns i texten, säger Eva Cederberg.

– Det fanns inga ja- eller nej-svar på frågorna, de är ställda så att man ska gå i djupet av texten och indirekt tvingas till att använda ämnesspecifika begrepp, säger Eva Månsby.

– Hur vill ni ta det språkutvecklande arbetet vidare i NO-ämnena framöver?

– Vi har gjort en manual med ett blad per instruktion och tanken är att vi ska lägga det så att kollegor på skolan ska kunna ha det som stöd; upplägg, erfarenheter, “tänk på det här”. Lite plus och minus. Det ska inte vara för tungt, tanken är att en kollega enkelt ska kunna plocka upp det och använda, säger Eva Månsby.

Text & Foto: Fredrik Thunberg

LÄS MER: ”Språkutvecklande arbetssätt – på riktigt”

LÄS MER: Strategi för språkutveckling på gymnasiet och komvux 2018–2021