Gå direkt till innehållet
Sarah Hederstierna.

Publicerat:

Svåra och viktiga samtal efter koranbränning

SO-läraren Sarah Hederstierna har de senaste veckorna fått lägga planerade lektioner på hyllan för diskussionerna som följde efter koranbränningen alldeles i närheten av skolan. Hur tar man upp svåra och laddade ämnen i undervisningen?

Den högerextrema danske politikern Rasmus Paludan stoppades från att resa över Öresundsbron för att bränna koranen i Malmö. Men efter att ett par anhängare till honom ändå gjorde slag i saken utbröt upplopp i Rosengård. Sarah Hederstierna är SO-lärare på högstadiet på Apelgårdsskolan, som ligger i närheten av platsen för oroligheterna. Att ta upp aktuella ämnen för diskussion är en självklarhet på hennes lektioner, men den senaste tiden har varit speciella, berättar hon. I hennes niondeklass är alla elever muslimer och det har varit starka känslor.

– Det började med att man tyckte det var fruktansvärt och att det här inte får ske…tills vi fördjupade diskussionen, säger Sarah Hederstierna.

“Ja, men om han står ensam med sin koran som brinner, vad händer då? Om han blir ignorerad, då händer ju ingenting”, resonerade eleverna.

Diskuterat redan innan

Redan innan oroligheterna hade de diskuterat Paludans planerade manifestation, bland annat när de religiösa samfunden i stan markerade mot hat och våld.

– Titta här, hat, hot och våld är inget som religionerna står för. Här är man tillsammans, titta på gemenskapen och så bra detta är för Malmö, säger Sarah Hederstierna.

På måndagen efter upploppen blev diskussionen en annan.

– Många var väldigt ledsna. Dels var det “nu blir ryktet om Rosengård ännu värre”. “Vi börjar gymnasiet nästa år och jag har en stämpel redan från början vem jag är, fast jag inte är sådan. Jag var inte där, jag bryr mig inte. Ändå har folk en bild av mig.” Det var de väldigt ledsna för. Sedan pratade vi om att mycket var förstört och var pengarna tas ifrån, det vill säga skattepengar, säger Sarah Hederstierna.

Mediabevakning och nyhetsvinklar

I samband med upploppen har de också pratat om mediabevakning och nyhetsvinklar.

– Varför skriver tidningarna om att han ska bränna koranen? Hade de inte gjort det hade han inte fått uppmärksamhet. Sedan pratade vi om varför han väljer Rosengård, och inte Haparanda eller Sjöbo? En fredag utanför stora moskén ger ju maximal medial uppmärksamhet.

De har använt sig av EPA-övningar, som eleverna är vana vid från ordinarie SO-undervisning.

– Man kan ställa frågor som “var konsekvensen av koranbränningen rimlig” eller “Är upploppen representativa för muslimer?” Det var det ju ingen som tyckte. Jag tycker det är viktigt att alla får möjlighet att tänka själva och formulera sina tankar och åsikter, annars kan klassrummet bli några enstaka personers arena. I fallet med koranen var det så intensivt, alla skulle prata och det var mycket känslor. Vi skulle egentligen prata om samhällets ekonomi och bankernas roll den lektionen, men det funkade ju inte. Vi fick ta detta istället i sextio minuter och bara “tömma”, säger Sarah Hederstierna.

– Har nu några råd när man ska närma sig laddade frågor och ämnen i klassrummet?

– Jag tror man måste vara lyhörd och faktiskt lyssna på elevernas tankar. Det är min uppgift som pedagog att problematisera och hjälpa dem i den här djungeln; vad är det vi pratar om, varför ingrep inte polisen direkt mot de här männen på Stortorget? Ge olika infallsvinklar. Vi utgick från grundlagarna och att det är speciella lagar som hela vårt samhälle bygger på. Vad innebär yttrandefriheten och vad händer om vi börjar införa en massa förbud, var hamnar vi då? Och om religionsfrihet; du får ha sjal, äta fläskfri kost och du kan få ett bönerum här; vill vi tulla på den friheten? Nej. Så det är väl mitt uppdrag, att vara lyhörd, försöka hjälpa, hålla tankarna igång och ge olika perspektiv. Det finns kanske inte ett svar på en svår fråga, säger Sarah Hederstierna.

Klassrumsklimatet viktigt

En förutsättning för en konstruktiv dialog där alla får delta är ett klassrumsklimat där alla vågar prata, framhåller hon. Den här niondeklassen har hon haft sedan i femman, vilket gör att de känner varandra väl.

– Många känner sig marginaliserade, tycker inte att man är delaktig i samhället och känner att detta är ytterligare något som gör att det inte blir bra för dem. Det brottas vi med varje dag här, att man har en stämpel på sig själv, “vi från Rosengård är ju så, så gör vi”. De kan fråga mig, “har någon från Apelgårdsskolan klarat sig bra någon gång?” Och vi har ju hundra exempel på det. Vi som skola måste visa dem det. Det är sådant vi brottas med hela tiden, så det gäller att peppa dem.

Text & Foto: Fredrik Thunberg

Kategorier

Slumpa en artikel