Så ska förändringsarbetet på fritids leva vidare

Vid ett tiotal tillfällen under höstterminen har fritidspersonalen på Rörsjöskolan utbildats i CPS, modellen för gemensam problemlösning som involverar både vuxna och barn. Caroline Jörme ser flera positiva tecken efter fritids reflektionsperiod.
– Detta är ju ett förhållningssätt som ska genomsyra helheten. Jag hör från lärarna att de i sin tur hör hur fritidspersonalen pratar med eleverna, att det ofta är en annan ingång i samtalen. Istället för att se det som problem pratar de om grunden till att något hänt, säger Caroline Jörme och beskriver det som att åtgärda något från grunden istället för att bara “sätta på ett plåster”.

Läs också: Proaktiv problemlösning i praktiken

För att utbildningen inte ska bli ett avgränsat projekt som sedan läggs till handlingarna berättar hon att CPS nu sätts in i dagordningen på de veckomöten som grundlärarna i fritidshem har.
– Vi kanske till exempel frågar, “vem har gjort något i CPS-anda denna vecka?”. Varje vecaka har vi en och en halv timmes kompetensutveckling och den här terminen har vi en bokcirkel där vi läser “Övergångar i fritidshemmet”; den handlar mycket om hur du organiserar för övergångar. De elever som har svårigheter vid olika övergångar finns ju i verksamheten och där behöver vi CPS:n för att kunna förstå vad som ligger bakom beteendet.

Det är arbetslagsledarna som lagt upplägget och tanken är att det är fritidspersonalen själva som sätter agendan för processen när de nu ska arbeta med övergångar. Vid sidan om dessa veckomöten träffas arbetslagsledare från varje årskurs en gång i veckan, där de lyfter olika problem som man stött på och reflekterar över vad kollegorna tagit upp under kompetensutvecklingsträffarna
– Deras kollegor ska ju också vara delaktiga i diskussionerna och då tänker jag att CPS kan vara en del i det, den ska ju vara ett mindset för hur allting fungerar.

Kompetensutvecklingstillfällena är ett sätt att få alla att prata samma språk och att arbeta i samma riktning, vilket i sin tur gynnar eleverna.
– Tidigare har det varit så att man haft olika planeringar och att man arbetat med övergångarna på fritids på olika sätt. Det har vi  behövt titta över och ändra. Övergången från skola till fritidshemmet gör vi nu på samma sätt. Vi använder oss av en whiteboardtavla med bildstöd, som gås igenom av fritidspersonalen. För oss är det viktigt att det finns en röd tråd i vår verksamhet där vi använder samma metoder och gör samma saker så att det blir en igenkänningsfaktor och att det blir en likvärdighet för våra elever. Så att man som elev vet vad som händer, säger Caroline Jörme.

Med bildstöd används de sju specialpedagogiska frågorna för att skapa struktur, förutsägbarhet och sammanhang för eleverna. Det övergripande målet är att tydliggöra den röda tråden, från förskoleklass till årskurs sex.
– Det ska förhoppningsvis mynna ut i att vi får minskade konflikter och stök kring elever för att de inte vet vad de ska göra eller för att strukturerna är otydliga. Då har vi utrymme att fokusera på de elever som trots tydliga strukturer utmanar oss; vad finns det för bakomliggande orsak till elevens utmanande sätt? Vad har lett fram till att det är så? Så det är lite CPS hela tiden, kring hur man väljer att tänka.

Allra viktigast, understryker hon, är att personalen strävar åt samma håll, inte minst i förhållande till eleverna. Igenkänningsfaktorn i det är viktig.
– Att vi har samma approach, säger samma saker när det gäller regler och struktur. Där handlar det mycket om mig som person, att jag inte improviserar utan anpassar mig till den linjen vi bestämt. Jag kan inte en dag bara strunta i att använda whiteboarden med bildstödet eftesom det då får andra konsekvenser och inte blir likvärdiga förutsättningar för eleverna att lyckas.

Den röda tråden och igenkänningsfaktorn är inte bara viktig både för elever och personal utan även för vårdnadshavarna.
– Du ska kunna börja ettan här och sen när du går i fyran ska du möta samma typ av information, samma struktur, planeringar och mindset från personalen. Den röda tråden jobbar vi stenhårt med.

Caroline Jörme ser framför sig hur frågorna i CPS-modellen kan hjälpa personalen att komma vidare kring ett dilemma genom gemensamma strukturer och förhållningssätt.
– Vi är ju ofta i ett konstaterande i skolans värld. Man konstaterar till exempel att eleven inte kan stå i led och att det blir rörigt, men vad ligger bakom det? Där tänker jag att vi ska kunna använda oss av frågeställningar i CPS:en så att vi ska kunna komma åt det och ha en diskussion. Om man inte pratar om det, då är det också svårt att förstå det och då kan du inte göra någonting åt det. Ju mer man pratar om svårigheter och lyfter upp dessa, ju mer medvetenhet i en organisation får man.