Dialogen som problemlösare

I slutet av juni blir specialpedagogen Caroline Weibull och kuratorn Margareta Fehland bland de första att som skolpersonal i Malmö bli CPS-certifierade. Detta efter 24 veckors handledning av den amerikanske barnpsykologen Ross Greene.

CPS, en förkortning för Collaborative & Proactive Solutions, utvecklades för att hjälpa barn och ungdomar med ett utmanande beteende och har mött stort intresse de senaste åren. Caroline Weibull och Margareta Fehland menar att CPS är en allmänmänsklig metod för arbeta i proaktivt syfte.

”Barn gör rätt om de kan”

En samtalsmetod med synsättet att barn gör rätt om de kan – applicerbar i till exempel skolmiljö för att arbeta proaktivt och i ett samarbete med eleven för att lösa olösta problem i klassrummen och på skolgården. Målet är att förstå vilka krav eleven har svårt att möta och vilka eftersläpande färdigheter eleven behöver utveckla, men också att förebygga situationerna genom ett nära samarbete mellan till exempel lärare och elev. Empati, samarbete och ömsesidiga lösningar står i fokus för att parterna ska nå varandra.

– Vi har ju tyvärr byggt upp en skola som är präglad av konsekvenser. Jag tänker att vi behöver komma ifrån det, skifta fokus, byta glasögon och komma ifrån “vi och dom”-tänket som jag ofta tycker har präglat relationen mellan lärare och elever. Det tror jag all skolpersonal och alla barn skulle må bra av, säger Margareta Fehland.

Samtal i tre delar

Inledningsvis träffas skolpersonalen och gör ett ALSUP, tänkt att användas som ett diskussionsunderlag för att formulera olösta problem. CPS i praktiken består av ett samtal i tre delar där målet är att nå en ömsesidig och realistisk lösning. Utifrån diskussionsunderlaget möts lärare och elev i ett ”plan B-samtal”. Där lyssnar den vuxne på barnet tills denne förstått hens bekymmer. Sedan är det den vuxnes tur, och då är det lika viktigt att eleven förstår den vuxnes bekymmer. Slutligen gäller det för deltagarna att gemensamt hitta en tillfredsställande lösning på det olösta problemet. Målet är att alla inblandade ska bli nöjda – och att lösningen ska gå att genomföra.

– Under invitationssteget är det viktigt att man pratar lösningar som både lärare och elev kan gå med på, säger Margareta Fehland.

Tidskrävande extraarbete?

En farhåga kring CPS-metoden som Caroline Weibull och Margareta Fehland mött hos skolpersonal är att det skulle innebära mycket tidskrävande extraarbete. CPS skulle tvärtom kunna fungera proaktivt genom att den istället förebygger potentiella konflikter och att man därigenom sparar tid. Att man arbetar systematiskt och följer strukturerna i modellen noggrant är en förutsättning för att lyckas, menar de.

– Har man inte formulerat de olösta problemen på rätt sätt är det lätt komma lite på villovägar, barnet kanske hamnar i försvarsställning eller tystnar, säger Caroline Weibull.

– Håller man sig inte till modellen kan man inte heller utvärdera den, om man vill forskningsförankra det, tillägger Margareta Fehland.

I ett plan B-samtal kan man möte elever som har svårigheter att uttrycka sig. I de fallen finns det andra uttrycksformer som man kan ta till som stöd, till exempel bilder.

Reflektera över sitt eget beteende

Efter de senaste månadernas samtal vittnar de om lärare som kommit till den ofta obekväma slutsatsen att de måste reflektera över sitt eget beteende. “Här har jag bara stått och mässat och inte lyssnat på elevens bekymmer”, sa någon.

– Många lärare tycker att de ser barnen på ett annat sätt efter att ha arbetat med CPS-metoden. Vi har präglat i oss att vi vuxna vet bättre än barn, men om barn har svårigheter måste vi förstå dem för att kunna hjälpa och hitta lösningar, säger Caroline Weibull.

Den 26 september föreläser Margareta Fehland och Caroline Weibull om sitt arbete med CPS-metoden på Pedagog Malmö Live – En dag i det kollegiala lärandets anda. Läs mer här!