Gå direkt till innehållet
Susanne Hansson, specialpedagog på Komvux Malmö.

Publicerat:

”1+1 = långt mer än 2”

Susanne Hansson, specialpedagog på Komvux Malmö, svarar på ”Skicka vidare”-frågorna från Susanne Johansson.

– Vad är det bästa med att arbeta som specialpedagog?

– Det är en verklig förmån att varje dag få möta en mångfald av professioner och unika människor. I samverkan med mina fantastiska kolleger har jag möjlighet att vara med och skolutveckla. Tillsammans gör vi skillnad och vi är ett stöd då elever erövrar det svenska språket som kan vara nyckeln till vårt svenska samhälle. Möjligen framstår jag som lite dryg, det bjuder jag på, men jag kan nog hoppa lite jämfota på söndagskvällen eftersom jag vet att jag nästa dag ska till mitt arbete. Skolverkets Stödmaterial 2016-12-02 [ …] Att lära sig läsa och skriva kan betraktas som en grundläggande rättighet och att behärska skriftspråket är därför av stor betydelse för att man ska kunna fungera som en oberoende medborgare i det nya landet.

I det genuina mötet sker lärandet, skriver professor Jonas Aspelin. Här tänker Aspelin förmodligen framförallt på mötet mellan elev och lärare när han i utbildningen vill lyfta relationens betydelse. Själv tror jag att det sker ett lärande människor emellan varje dag och att i mötet sker ny kunskapsbildning. 1+1 = långt mer än 2 brukar jag tänka. Det är därför vi ska samverka. En vanlig dag på skolan bjuder på många möten människor emellan.

Under min utbildning till lärare kom jag i kontakt med boken ”Människan är en berättelse”. Det är en titel jag bär med mig och det är en vacker och hisnande beskrivning av människan och hur mycket vi är. Boken beskriver hur vi kan närma oss de människor vi vill samtala med på samma sätt som vi närmar oss en litterär text eller dikt. Vidare att samtalet handlar om själen hos de båda som samtalar. Människans möte innehåller alltid berättelser och man skulle kunna säga att det är olika berättelser som möts. För varje samtal finns minst två historier och man kan börja fundera över sin egen varför man är just här och är verksam, hur kom man egentligen hit, till detta rum, just nu. På vilket sätt utgör min väg hit ett kapitel i min egen historia, den berättelse som är jag, den reflektionen gör det lättare att möjligen se den andres historia. Bådas historier ingår i mötet och i mötet börjar samtalet. Detta är, för mig, så vackra formuleringar och som kan beskriva möten och samtal.

– Vilka utmaningar finns i yrket?

– Vi arbetar skolutvecklande i nuet utifrån en nulägesanalys men där målbild och vision kan vara på längre sikt och denna helhetsbild håller vi klar och tydlig. Detta skulle kunna vara en utmaning men dock är vi väldigt bra på detta, anser jag, och det ger en fin känsla av sammanhang med meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet – KASAM. Vi är flera medarbetare inom professionen och vi är alla kompetenta, har goda idéer, många fina förslag och goda lösningar. En utmaning kan vara att inte försöka övertyga varandra i olika frågor och sammanhang utan förstå tillgången med att vi tycker olika, bidrar med olika kunskap och att vi tillsammans blir mer än de ingående delarna. I vår samverkan menar jag att vi verkligen ser varandras kompetenser och att vi ser varandra som en tillgång.

– Vilka tycker du är de viktigaste faktorerna i byggandet av en främjande lärmiljö för eleverna?

– En främjande lärmiljö är för mig en fungerande lärmiljö som ger stöd, hjälper och utgår från det som fungerar, elevens resurser. Det är alltid där vi börjar, i det fungerande, och i ljuset av det som fungerar tar vi itu med det som inte fungerar. En viktig faktor blir att möjliggöra en inventering av elevernas behov. Inom sfi, där jag är verksam, finns ett Mål och strategidokument, MÅSen, där Strategi 2 säger att lärare behöver ha regelbundna dokumenterade, individuella uppföljningssamtal med elever. Det är viktigt att veta vem eleven är/elevens behov för att kunna individualisera undervisningen utifrån en främjande lärmiljö. Albert Einstein lär ha sagt: ” Everybody is a genius. But if you judge a fish by its ability to climb a tree, it will live its whole life believing that it is stupid”. Vi är alla unikt olika och ska förmodligen så vara.

Inom den Pedagogiska stödorganisationen, som jag är en del av, är vi trygga med att veta mot vilken vision och målbild vi styr våra steg. Vi lutar oss mot lagar, styrdokument och forskning. Barnkonventionen antogs 1989 där artikel 23 lyfter rättigheterna för barn med funktionsnedsättning. Salamancadeklarationen sluts 1994, mellan 92 regeringar 25 internationella organisationer, och man säger att elever i behov av särskilt stöd ska få en utbildning tillsammans med andra barn i sin egen miljö. Vidare har vi Kommunala Nämndsmål att förhålla oss till, med bland annat en ökad måluppfyllelse, sammanhållen utbildningskedja och med tillgång till arbetsmarknaden. Utbildningen ska vara likvärdig vilket inte innebär att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att verksamhetens resurser ska fördelas lika mellan eleverna.

Detta är mål i ett Malmö där alla ska känna sig trygga och stolta över en stad som är öppen, jämställd och inkluderande med lika rättigheter, fritt från diskriminering och där mångfalden är en tillgång. Vi har även Lokala Strategiska mål som är tydliga och vi arbetar aktivt mot mål där Komvux Malmö har uppdraget att fler elever ska nå godkända betyg, kunna komma i anställning och nå högre studier. Vi har Lokala Verksamhetsmål såsom att arbeta främjande för en likvärdig utbildning som omfattar tillgänglighet, inkludering och delaktighet. Utöver ett Normativt/ tillgängliggörande perspektiv lyfter vi det Digitala perspektivet och det Formativa/ tydliggörande perspektivet.

Vi erbjuder en likvärdig utbildning för alla elever trots olika förutsättningar. Vi är alla unika och lär olika och i ett främjande perspektiv ser vi våra elevers olika förutsättningar, vi anpassar och tillgängliggör undervisningen.

– Har du tips på några bra redskap som kan underlätta i en klassrumssituation där olika elever kanske har olika sätt att ta till sig undervisningen?

– Vi ser återkommande behov hos elever med funktionsnedsättning där en och samma anpassning är gynnsam för individen oavsett vilken funktionsnedsättningen är. Dessa anpassningar hjälper alla elever och vi behöver inte tänka i funktionsnedsättning utan istället tänka att vi alla är olika och lär olika. Utifrån ett Formativt/tydliggörande perspektiv ser vi det som gynnsamt för eleven med konkret pedagogik såsom visuellt stöd i form av bild och tankekartor, struktur, visa på både långsiktiga mål och hur dagen ser ut, ge feedback där eleven befinner sig, repetition och framförhållning. Utifrån ett Normativt/tillgängligt perspektiv utkristalliseras det som gynnsamt med studiero, pauser, planeringsstöd, variation och kunskap kring elevens målbild/vision och skolbakgrund.

Utifrån det Digitala perspektivet ser vi bland annat ClaroRead Chrome som en tillgängliggörande guldgruva. ClaroRead ger bland annat möjlighet till talsyntes – få text uppläst, röstigenkänning – tal blir till text vilket ger en fin koppling mellan bokstav och bokstavsljud och vidare finns inställningar med möjlighet till att få bokstav/ ord/ mening uppläst medan vi skriver. Vi har Google Classroom med tillbehör såsom Classroomscreen och Google kalender. Vi har ILT, Legimus, Widgitsymboler och Evernote (tydlig planeringskalender).

SPSM menar att för elever där en funktionsnedsättning skapar hinder i lärandet och för elever i behov av särskilt stöd, kan it ge eleven möjlighet att utveckla sitt lärande och i högre grad nå målen för sina studier. It-baserade verktyg ger möjlighet till ett lärande utifrån vars och ens behov.

Skolverket skriver att i en komplex verklighet med stort informationsflöde, ökad digitalisering och snabb förändringstakt är det viktigt att lyfta fram digitala perspektiv i utbildningen. Vi vet att den digitala miljön är en förlängning av det fysiska rummet och att vi även här behöver tänka på tillgänglighet. Därför behövs vägledning i digital tillgänglig design och layout för att nå alla och då även elever med en funktionsnedsättning.

Det är verkligen gott om kunskap och kompetens och för att få en struktur och en ”good enough-nivå” tänker jag att ett Basutbud, att utgå ifrån, kan vara en god idé. Några skolor har skrivit angående Basutbud att hög stöttning tillsammans med hög utmaning är ”melodin”. Vidare blir ramen för ett Basutbud att tänka att en lektionsplanering ska innehålla en möjlighet för eleven att förbereda sig inför en lektion, en tydlig start av lektionen, några återkommande hållpunkter under lektionen och ett tydligt avlutat av lektionen.

Ett redskap i sig blir verkligen att ha med sig tankar kring det faktum att vi alla är unika och lär olika och då behöver undervisningen individanpassas. De individuella samtalen med elever blir viktiga och en möjlighet att ta reda på vem eleverna är och hur de lär bäst. I Nämndsmålen står det formulerat att mångfalden är en tillgång. Olikhet är en pedagogisk stimulansfaktor, tänker jag, där våra olikheter kompletterar varandra likt Vygotskijs Proximala utvecklingszon. Lärande blir en social handling. Eleverna kan bli läranderesurser för varandra.

Skollagen (2010:800) 3 kap. 2 §  […] Alla elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som till följd av en funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskapskrav eller kravnivåer som finns ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. Lag (2018:1098)

Vi är alla, enligt mig, väldigt rika på kunskap och på olika sådan. I ett kollegialt lärande kan vi dela med oss i en kunskapsbildning som obegränsat kan växa. Det är viktigt att ha tid att planera och reflektera enskilt och kollegialt och detta gäller för såväl lärare som för andra professioner.

En dikt av Gunnar Ekelöf börjar med raden ”Det är till tystnaden du ska lyssna” och slutar med ”Vad jag har skrivit är skrivet mellan raderna” Dikten får mig att tänka på att vi ofta jagar ny kunskap, nya angreppssätt, nya begrepp och teorier men att vi ibland redan har det. Det vi söker kanske redan finns där i vår gemensamma kunskapsbank och svaret kan bli samverkan. I vår gemensamma kunskapsbank tänker jag också att vi har en uppsjö av bra verktyg som kan underlätta i en klassrumssituation.

– Vem vill du skicka vidare till?

– Jag vill gärna skicka vidare till Per Gullstrand, en mycket kunnig IT- tekniker som med oändlig kunskap och ett oändligt tålamod är behjälplig med allehanda IT-frågor. Dessa frågor betraktas alltid som ytterst relevanta från Pers håll och det ges uttömmande svar och noggranna genomgångar om detta efterfrågas. Per bidrar verkligen med att ge ett täckande IT- stöd till skolans alla professioner så att dessa i sin tur kan hjälpa eleverna att nå sina studiemål.

Mina frågor till Per är:

– Vad är det bästa med att arbeta som IT -tekniker?

– Vilka utmaningar finns i yrket? 

– Har du några tips på hur vi kan hjälpa våra elever att utvecklas digitalt?

– Vi säger att du kommer till skolan en morgon och din arbetsplats har förvandlats till en helt och hållet främjande och fungerande digital miljö. Kan du beskriva något av hur den skolan/ din arbetsplats ser ut?