Skolhunden Harry sitter på golvet på en lila matta tillsammans med två barn och sin matte.
Skolhunden Harry kan inte själv läsa - det hindrar honom inte från att skapa läslust hos barn.

Skolhunden som öppnar dörrar

På Toftanässkolan jobbar labradoodlen Harry 1,5 år. Han har visat sig vara en fena på att få i gång läslusten hos barnen. Han är även en stor tillgång för skolbarn med språkstörningar, autism, eller social fobi. Det är helt enkelt extra roligt att komma till skolan när Harry är där.

När Harry och Sofie Faxius, lärare och matte, promenerar in på Toftanässkolan går det ett sus genom korridoren. Det är många elever som är glada över att se Harry och många som gärna skulle vilja gosa. Men Sofie Faxius försöker vara restriktiv med att låta alla klappa, för att ta hänsyn till om någon är allergisk. En stor fördel med rasen labradoodle är dock att de inte fäller någon päls och därför anses vara allergivänliga.
– Vi går alltid in här via bakvägen, aldrig genom huvudentrén. Sedan går vi direkt till vårt grupprum där Harry jobbar. Häng med, säger hon.

I dag är det Chloe Hilvéus och Ilias Rosén Deniz som är på plats i grupprummet för att träna på att läsa.

– Man blir lugn när man är med Harry. Det är mysigt när han nosar mig på örat, det kittlas. Hans päls är mjukare idag? Sofie, har du tvättat honom, undrar Chloe Hilvéus och stryker över Harrys vita päls.
– Det känns bra att jobba med Harry. Jag skrattar mer i skolan när jag är med honom, säger Ilias Rosén Deniz.
– Och efteråt så tvättar vi alltid händerna, berättar Chloe Hilvéus

Harry får börja med att slå en aktivitetstärning med tassen. Tärningen visar att de ska börja med lyckohjulet. Chloe Hilvéus och Ilias Rosén Deniz får med hjälp av hundgodis uppmuntra Harry att slå med tassen på ett hjul med olika siffror. Bredvid finns en lista med numrerade gåtor att läsa och svara på.
– Gåta nummer 4, vem har hatten på foten hmm, läser Ilias Rosén Deniz.

Ett barn läser gåtor med skolhund.
Ilias läser upp kluriga gåtor.

Harry skapar lugn och ro

En stund senare kilar Chloe Hilvéus och Ilias Rosén Deniz tillbaka till klassrummet. Harry sträcker ut sig på golvet med en liten suck. Sofie Faxius tittar på honom och nickar:
– Forskningen har ju länge sagt att stressnivån sjunker när man klappar en hund eftersom det utsöndras oxytocin. Nu pratar man om att det kan räcka med ögonkontakt med en hund för att få samma effekt. Och vi märker verkligen att han skapar välmående här hos våra elever. Han bidrar bara genom att vara i rummet, säger hon.

Hur påverkas du som pedagog av att arbeta med en skolhund?

– Även jag blir ju väldigt lugn av honom, sedan blir det också ett annat lärande. Jag kan ge något som jag inte kunnat ge tidigare. Vi har till exempel haft barn som haft det jobbigt hemma av olika anledningar, men som inte velat prata om det. När Harry finns i rummet så öppnar de plötsligt upp sig och börjar prata om det tunga. Harry blir en dörröppnare. Vi har haft barn med autism som har haft svårigheter att visa empati. Men de kan uttrycka empati för Harry, säger Sofie Faxius.

Att bygga relationer är något som Harry tränats till redan som valp. Via Hundens hus Sundsvall utbildades han till skolhund.

– Hundens hus jobbar evidensbaserat och arbetar både med hundpsykologi och psykologi för människor. De lägger stort fokus på relationen mellan människa och hund. Sedan är det ju grundläggande att hunden trivs och mår bra i rollen. Där är jag hans skyddsombud, säger Sofie Faxius.

På Toftanässkolan finns även en rektor som varit stöttande och väldigt positiv till idén om att ta in en skolhund.

– Det handlar nog också om vårt tankesätt här på skolan – om något inte fungerar här så måste vi hitta andra sätt som fungerar. Vi har sett att barn med social fobi inte har några som helst problem med att vara med Harry. Barn med väldigt hög frånvaro i skolan vill komma till skolan för att jobba med Harry. Om inget annat fungerar – så fungerar det ofta med Harry, säger Sofie Faxius.

En populär figur på skolan

Under det halvår som Harry varit på skolan så har Sofie Faxius tagit emot mycket positiv respons från elevernas föräldrar. En del uttrycker att de önskar att det funnits en skolhund när de själva gick i skolan.

– Men jag förstår så klart att man kan vara hundrädd eller allergisk. Men de barnen behöver aldrig träffa Harry, svårare än så behöver det inte vara. Den enes behov får inte ta ut den andres. Vi ser hur mycket positivt en skolhund för med sig. Jag har också en bekant som arbetar med terapihundar på barnonkologen. Hennes hundar träffar barn med extremt nedsatta immunförsvar, men familjerna till de barnen är så tacksamma, säger hon.

Att det bara är ett visst antal elever på skolan som arbetar med Harry kan vissa dagar kännas utmanande. Sofie Faxius kan känna sig aningen stressad över att räcka till för alla barn i klassen.

– I klassrummet bredvid vårt grupprum finns ju resten av min klass. De barnen ska givetvis också ha kvalitet. Man ska räcka till alla, säger hon.
– Sedan är det ju en utmaning att man inte kan erbjuda alla barn en chans att arbeta med Harry. Många av barnen undrar när det är deras tur. Då får man ju försöka bemöta det på ett bra sätt. Jag hade verkligen velat testa och se vilken effekt en skolhund skulle kunna ha på en hel klass. Jag tror att det hade kunnat bli väldigt bra, säger Sofie Faxius.

Klockan på väggen närmar sig 09.20 och Harry reser sig upp och sträcker på sig. Det är dags för rast och tillsammans med Sofie Faxius tar han en snabb promenad hem. Harry har jobbat klart för idag.