Fair play-sporten Ultimate Frisbee gör eleverna schysstare mot varandra

Turneringar har spelats mellan olika skolor där eleverna har fått lära ut sporten till varandra. Nu vill Miriam att så många som möjligt ska testa på ”Ultimate” som har ett extra fokus på schysst spel.

Miriam Fairbairn har som idrottslärare på Monbijouskolan stor erfarenhet av att anordna idrottsdagar. Hennes egen erfarenhet av såna dagar som elev på internationella skolor i Malaysia och Laos är att hon minns dem extra väl som en positiv dag.
– De ger mycket av det sociala som vi annars kan ha väldigt svårt med i skolan, säger hon.

Eleverna behandlar varandra bättre

I en klass som hon undervisar har det varit turbulent ett bra tag och det var flera bråk per lektion. Under våren gick hon en kurs för att lära sig sporten Ultimate Frisbee som Mattias Ahlgren höll i, som själv är spelare i sporten.
– Sporten bygger på fair play och att man ska vara schysst mot varandra. Det som är så bra med den är att det inte finns några domare på planen. Spelarna måste vara insatta i sporten. Vi har elever som är dåliga förlorare, som har svårt med motgångar och när det går bra för andra. Under tiden vi har spelat Ultimate har jag verkligen sett hur gruppen har förändrats, säger hon.
Eleverna behandlar varandra bättre, menar Miriam, och när hon själv frågat dem varför har hon fått svaret:
– “Det är vi som har lärt ut, det är vi som har kunnat”.
När Miriam hade gått kursen lärde hon sina elever samma sak. Sedan pratade hon med en kollega på Rosengårdsskolan om att anordna en turnering mellan skolorna, där Monbijoueleverna lärde ut sporten till Rosengårdseleverna.
– Jag har visat för barnen att jag tror på dem utan att behöva säga det, i och med jag vill att de ska lära ut en helt ny sport till andra barn helt själva. Det är nyttigt för eleverna att lära känna andra och se hur de har det på andra skolor.

Kombination av basket och amerikansk fotboll

Sporten Ultimate Frisbee är en kombination mellan basket och amerikansk fotboll. Målen görs i så kallade “end-zoner” och man rör sig som i basket, man får inte gå framåt med frisbeen utan att passa den vidare. Lagen består av sex spelare.
– Det var kul att ha något att bygga upp med klassen, för jag kunde ju inte alla regler heller.
Innan Monbijoueleverna var redo att lära ut sporten deltog de i en liknande turnering med Västra hamnens skola.
– Våra elever hade knappt spelat, vi gjorde inte många mål men de “körde på”. Och då var det Västra hamnen-eleverna som lärde ut till oss. Nu har några av våra elever gått med i ett Monbijou-lag som Mattias driver.

LÄS MER: Barn lär barn

Elev lär elev som växer och blir stolta

Hur har du tänkt när du valde att eleverna skulle lära ut sporten till andra?
– Jag har kört det på idrottsdagarna, att det är eleverna som får planera aktiviteter och hålla i dem. Det är alltid en pedagog som hjälper till. Det är bra för bedömningen, de visar mycket och de börjar tro på sig själva. Det är inte bara att säga till någon “Kasta så här”, utan det finns hur många regler som helst, men hur berättar man dem? Det är bara nyligen som det har gett effekt.
Vilken effekt är det?
– De växer och är stolta över sig själva. Man får äga kunskap. Några av eleverna som hade väldigt lågt självförtroende innan har klättrat. Tre elever som har aldrig har varit intresserade av sport har börjat i laget som Mattias driver.

Fångar upp många

Miriam berättar också att hon har lärt sig mycket i sitt eget ledarskap och hur man lär ut. Responsen från kollegan efter turneringen mellan Rosengård och Monbijou var positiv.
– Hon kände att det är en sport som fångar upp många som hon har haft svårt med. Jag tycker att fler ska göra det här. Det är några saker man behöver, en rektor som säger okej till idrottsdagen, och planeringen tar tid, men jag älskar att göra det, säger Miriam.

Hon skulle vilja fokusera ännu mer på det schyssta i sporten som utvecklar eleverna, det som kallas “Spirit of the game” – om det sker händelser i spelet där spelarna inte är överens måste man prata igenom det och man spelar inte vidare om det inte är löst.
– Det kan vara att man skyller på varandra, men nu tar de ett steg tillbaka och måste bestämma själva. Det är ge och ta, och de lär sig genom att vara egna domare.

Text och foto: Camilla Landin