Slöjdämnet ger eleverna språk och självförtroende

Monika Nilsson tar emot i slöjdsalen där elevarbeten trängs med bildstöd, skolplanscher från förr och andra fynd från källaren.  

– Så här ser det ut i mitt huvud, skrattar hon när vi går in i hennes intilliggande arbetsrum där hyllorna är belamrade med slöjdmaterial. 

Från förskola till slöjd – ett karrriärval hon aldrig ångrat 

Det har gått över 25 år sedan hon sadlade om från förskollärare till slöjden; ett steg hon inte ångrat en sekund sedan dess. 2018 blev det Rosengårdsskolan och här fortsatte det täta samarbetet med träslöjdsläraren Dimitrios Katsanikos. De kom båda från Stenkulaskolan och började samtidigt på Rosengård. 

– Vi kom som ett par, skämtar Monika Nilsson. 

Hon är djupt engagerad i slöjdämnets status i skolan och menar att textil- och träslöjden på många sätt är ett ypperligt komplement till de teoretiska ämnena. 

– Vi kompletterar ju faktiskt matten. Vi jobbar med uträkningar hela tiden; är det rimligt att köpa 25 meter tyg om jag ska göra en kudde? Vi jobbar med svenska då vi dokumenterar arbetsprocessen i slöjden. Jag känner att det fått ett uppsving med SKUA, språk- och kunskapsutvecklande arbetssättet, på skolan. Men slöjdämnet har kommit i skymundan inom skolan, där är min kritik. 

Slöjd som kreativ arena för elevernas styrkor

Slöjden har också något unikt menar hon; i bäst fall kan slöjden bli en kreativ arena där elever kan få chansen att visa sina färdigheter på andra sätt.
– Elever som kanske har det tufft i andra, teoretiska, ämnen kan få blomstra i ett praktiskt. Så är det ofta, och det njuter jag fortfarande av. Själv tycker jag det var väldigt svårt med fysik, men när jag fick göra något praktiskt blev det lättare och då förstod jag att det var mitt inlärningssätt. På min första skola hängde de sju olika intelligenserna och det tyckte jag var spännande; vi lär oss på olika sätt.

Praktiska erfarenheter som försvunnit – och hur hon kompenserar

Det taktila och praktiska är långt ifrån självklara färdigheter i dag, är hennes erfarenhet.
– Att arbeta med en linjal behöver inte vara självklart för elever i dag; början den på plastbiten eller på ettan? Hur många kan klippa i dag? Det har blivit en enorm skillnad. Att klippa ett rakt streck på ett papper kan vara svårt, vi har tappat många av de färdigheterna vi hade förut och då är det ju upp till oss att kompensera för det. Det har blivit många klippövningar när de börjat hos mig i trean.

Dokumentation som gör skillnad 

I skåpen för de olika årskurserna ligger pågående elevarbeten; stiliserade, broderade självporträtt som bygger på fotografier, påsar med unika designlösningar och monogram utförda med korsstygn. Progressionen från lågstadiet och uppåt syns tydligt och är också något som noggrant och konsekvent dokumenteras från start till mål. Först genom att eleverna tar bilder av sina pågående arbeten men så småningom med mer och mer text där de skriver vad de gör och hur långt de kommit. Ett ovärderligt underlag både för de själva och för Monika Nilsson när hon i senare årskurser ska börja betygsätta.  

– De tycker det är vansinnigt roligt att titta på sig själva när man var så liten. Som pedagog är det en trygghet när det ska sättas betyg. 

Ju högre upp i årskurserna, desto fler bilder blir det. Ganska snart är det en bild per lektion som gäller. Genomgående för alla årskurser är hennes och kollegan Dimitrios Katsanikos genomarbetade stödstrukturer. Det finns en lathund, men det är inget hon basunerar ut.  

– De kan smyga fram till mig och låna den. Där står det steg för steg hur man ska göra. Jag lägger den här på bordet och gör inget väsen av det. Ibland försvinner den och ligger bredvid någon annan. Det är det här med deras självförtroende och respekten. 

Relationer, respekt och Rosengårdsmodellen 

Just respekt, öppenhet och nyfikenhet är ord hon återkommer till när hon ska beskriva sitt ledarskap. 

– Upplever eleverna att jag respekterar dem får jag respekt tillbaka. Jag tror de känner att jag är en genuint nyfiken person, jag är nyfiken på eleverna, hur de tänker och känner. Jag är väldigt öppen med vem jag är, de kan fråga mig ganska personliga frågor och jag väljer att svara hellre än att vara anonym för dem. 

Skolan arbetar sedan många år enligt den så kallade Rosengårdsmodellen och det färgar också Monika Nilssons klassrum; inför varje lektion hälsar hon till exempel alla elever välkommen i dörren.  

Så bygger hon elevernas självförtroende – steg för steg

Att bygga elevernas självförtroende är en långsiktig process.
– Vi gör något basic i trean så att de sedan i fyran ska känna igen något från året innan och så bygger vi på det. Man kan säga att det är styrt till viss del, men sedan bestämmer de sin egen design på till exempel påsarna. Det är ju styrt för att vi följer kursplanen utifrån vad de ska med sig för färdigheter. De ska klara sig ute i livet, kunna laga sina byxor, sy i en knapp, laga stolen eller skruva i luckan som lossnat. Att de känner att det här klara jag, jag behöver inte ringa någon.

Hon beskriver det som att de ska ha en trevlig stund tillsammans i klassrummet där eleverna ska känna sig avslappande – men det ska inte vara kravlöst.
– De vet att “enkel nivå” betyder E-nivå, då behöver jag inte säga att du ligger på bokstaven E. Då kommer ofta följdfrågan från eleven, hur kan jag göra för att höja det? Och då kan vi börja prata, hur utvecklar vi arbeten? Så det blir en dialog oss emellan.

– Och vad kan det handla om? 
– Att de arbetar med detaljer! Ta till exempel det här när de ska brodera sitt ansikte. Då samarbetar vi och då kommer vi till…”hur ser ditt hår ut, ögonbryn, ögonfransar, lugg, hals, haka”; och där har vi det språkutvecklande igen, vi får in orden och begreppen som kanske inte är självklara.

Monika Nilsson ser sig om i salen.
– Jag tror det lyser igenom, men jag älskar mitt jobb. Någon frågade vad det är jag gör som skapar lugn i klassrummet och att eleverna inte tittar på datorerna när jag pratar. Jag vet inte, men eleverna känner till min struktur; hon kommer prata så här och sedan händer det här. Sedan kommer jag själv ihåg hur det var att vara tonåring, det var det värsta jag varit med om. Den känslan och förståelsen har jag med mig. Samtidigt är slöjd väldens bästa ämne.

– Vad gör slöjd till världens bästa ämne? 
– Du får merparten av eleverna intresserade, de tycker det är roligt att komma hit och säger “kan vi inte ha fler lektioner?”