Gå direkt till innehållet
Alfabet med förklarande bildstöd.

Publicerat:

Vill stärka språket i förskolan

Under ett år är det fullt fokus på språket på tio förskolor i Malmö. På Sofia förskola lyfter de relationen till vårdnadshavare som extra viktig.

– Där behöver vi bygga broar, säger förskolläraren Djenana Gozic.

Syftet med det ettåriga projektet “Bättre språkutveckling på förskolan”, som drog igång i september, är att stärka det svenska språket hos alla barn – men särskilt hos de som dagligen talar ett annat språk hemma. Tonvikten ligger på högläsning och berättande och i fokus står de yngsta barnen. På Sofia förskola går många två- och flerspråkiga barn. De har en lång tradition av att arbeta med språket, men nu får personalen chansen att reflektera lite extra över metoder och arbetssätt. De ska till exempel lyssna på föreläsningar och regelbundet observeras i sin yrkesvardag.

Nio språk på avdelningen

– Just nu finns tio språk representerade på avdelningen och det är utmanande med föräldrarna vars språk vi inte kan alls. Vi behöver bygga broar till vårdnadshavarna. Visst, vi använder bildstöd som tavlan i hallen som beskriver vad vi gjort under dagen – men om det händer en konflikt mellan barnen blir det väldigt svårt att förklara för vårdnadshavarna. En annan utmaning är att organisera oss; det kan vara stor skillnad i språkutveckling emellan barnen, så där får man pussla rätt så mycket, säger Djenana Gozic, förskollärare.

– Varför är det så viktigt att arbeta med de yngsta barnens språkutveckling?

– Att kunna förstå en annan person och göra sig förstådd handlar inte enbart om språkinlärning. Det påverkar ens egen personlighet och ens eget beteende i sociala sammanhang. Vi kunde se det tydligt hos ett av våra barn som inte kunde kommunicera på svenska. För att komma in i leken brukade barnet fysiskt avbryta eller störa aktiviteten. Nu sa barnet istället “jag vill leka med dig, vill du leka med mig?” Där ser man hur viktigt språket är.

Sagor, rim och ramsor

Nu ska de undersöka vad de är bra på när det gäller att kommunicera med barnen, och vad de kan utveckla. Hittills har förskolan arbetat mycket med sagoberättande, rim och ramsor. Lässtrategier som att ställa frågor och sammanfatta böckerna med hjälp av bild, drama, dans eller musik används också, De har under en längre tid haft leken som utvecklingsområde. Efter att ha läst och samtalat om “Totte går till doktorn” tog leken vid med doktorsväska, spruta och stetoskop.

– Jag gillar Deweys uttryck “learning by doing”. När barnen får uppleva och göra saker, det är då de lär sig bäst, säger Djenana Gozic.

Kokböcker för barn uppställda på hylla.

”Astons stenar”

I samband med projektet ska förskolorna arbeta med bestämda böcker, men två avdelningar (2–5 år)  på Sofia förskola hade redan vi starten enats om en egen bok, “Astons stenar” av Lotta Geffenblad. Aston samlar på stenar som han tycker ser ensamma ut och tycker synd om. Avdelningen 1-3 år arbetar med boken “Lilla kanin badar” av Jörg Mühle.

– Efter att ha observerat barnen bestämde vi oss för att utgå från samlande. “Astons stenar” blev perfekt, det är både matematik och språk i den. Och det handlar om känslor som empati och ensamhet. Det tänkte vi ta upp, vi tänker att samtal om empati och ensamhet kan leda in oss på samtal om hur en bra kompis beter sig, det vill säga hur vi behandlar varandra och hur vi trots våra olikheter kan respektera varandra.

– Vilka krav ställer det på er som pedagoger att vara delaktiga i leken?

– Vi måste ju vara närvarande, bland barnen och lyssna med både ögon och öron. Hela tiden observera dem. Det viktigaste är att följa barnens intentioner, intressen och behov. Ibland kan vi inte följa dem på en gång, men vi lägger saker på minnet och försöker fixa det så att det blir som de önskat det. Vi märker vad barnen pratar om. Om de hela tiden är i vår bilhörna och leker kanske vi startar ett projekt om bilar.

Text & Foto: Fredrik Thunberg