Hej Jonas.
Idag (6 juli 2016) sitter Kerstin Mortimer och jag och frossar i gamla minnen. Vi pratar om ”jonasregler” som levde kvar i kingrutan i flera år efter att du hade slutat på Unnerödsskolan. Och så minns vi också hur vi reagerade när vi passerade klassrum, där elever väntade på att du skulle komma. Eleverna var helt tysta och lugna – utan att du var där. Snacka om tydligt ledarskap och säkert ömsesidig respekt.

Det har flutit mycket vatten under Uddevallas broar sedan dess. Vi hoppas att du har det så bra som de ser ut att ha det.

Kerstin är numera pensionär och har sedan 11 år tillbaka flyttat till sin hemstad, Västerås. I Västerås arbetade hon i flera år med elever med funktionsnedsättning.
Själv har jag arbetat med nyanlända sedan 2003, både i förberedelsegrupp och som mottagande lärare i ordinarie undervisning. Just nu är jag i hög grad inblandad i att starta upp skolverksamhet i anslutning till det asylboendet som startat upp på Eriksberg på Bokenäs, f.d. Volvos semesterby. I övrigt arbetar jag som huvudskyddsombud för grundskolan för Lärarförbundet.

Många varma hälsningar från oss till dig;
Kerstin och Ellinor (som var dina arbetskamrater på Unnerödsskolan i Uddevalla).