Publicerat:

Språkutveckling på yrkesutbildningar

Språket är kanske det viktigaste verktyget inom vård och omsorg. Att kunna kommunicera med den som söker vård eller hjälp kan vara skillnaden på hälsa och ohälsa. Därför ligger ett särskilt ansvar för språkutveckling på pedagogerna som utbildar undersköterskor på Vård och omsorgsprogrammet.

Examensmålen säger bland annat att eleven ska “kunna ge korrekt och komplex information till patienter och andra brukare.” Därför har utbildningen en yrkeslärare som är förstelärare med fokus på språkutveckling: Kristina Hallberg.
– Vi kom till insikt att det där med språkutveckling kunde inte bara ligga hos svensklärarna, berättar Kristina Hallberg som har jobbat med uppdraget i över tre år.
– Det kanske verkar självklart för många andra lärare, men kanske en del yrkeslärare tror att de inte kan bidra till språkutveckling, annat än våra facktermer. Jag var själv en sådan vårdlärare.

Vägen till jobb

De flesta som slutför sin utbildning på Vård och omsorgsprogrammet på Värnhemsskolan kan räkna med anställning direkt efter utbildningen. Det gäller de som går gymnasiets treåriga program, samt de som går 60 veckors utbildning på komvux. Många på vuxenutbildningen har dessutom varit relativt kort tid i Sverige, så språkutveckling har ett speciellt fokus.
Vård och omsorgsprogrammet på komvux är nedbantat jämfört med gymnasieutbildningen. På komvux läser eleverna endast 50 poäng samhällskunskap och 100 poäng svenska. De andra gymnasiegemensamma ämnena är strukna.
– Den språkutveckling många elever behöver för att bli godkända och anställningsbara hinns inte med på 100 poäng svenska, i praktiken 80 timmar, säger Kristina Hallberg. Hon berättar att svensklärarna var frustrerade och att det inte var ovanligt att elever skickades hem från sina praktikplatser eftersom de inte kunde språket tillräckligt väl.

Reflektion och ananlys

En del komvuxelever letar efter en nystart av olika skäl, andra är relativt nyanlända i Sverige.  Kristina Hallberg upplever att de utbildningar som elever uppväxta i andra kulturer har med sig prioriterar innantillärning före reflektion.
– Det fungerar i en faktakurs som medicin, men inte lika bra i andra kurser, säger Kristina Hallberg och nämner etik och människans livsvillkor som exempel. Kursen behandlar existentiella frågor om livsåskådning, självbestämmande och rätten till en värdig död.
– Reflektion, analys och diskussion är förutsättningar för att klara en sådan kurs, och det går inte om man inte har språket med sig.

Delad kunskap

Yrkeslärare har många gånger erfarenhet av formativ bedömning. Att lära sig ett hantverk handlar ofta om att repetera samma moment och gradvis bli bättre genom återkoppling från en pedagog eller handledare. Det är också ett skäl att Kristina Hallberg inte kände någon tveksamhet inför Dylan Williams forskning om formativ bedömning som språkutvecklingsgruppen har arbetat med.
– Bedömning för lärande har jag ägnat mig åt alla de tolv år jag har arbetat som lärare, vi har bara inte haft en etikett för det.
Som förstelärare med inriktning mot språkutveckling ingår hon i förvaltningens arbetsgrupp där de allra flesta är språklärare.
-– Vi är inte många yrkeslärare men i mitt arbete med kollegialt lärande bland de andra vårdlärarna är det en fördel att jag har samma bakgrund som de har. Jag vet vad det innebär att lära ut vårdämnen och har också fått lära mig mycket om språkutveckling som jag förmedlar vidare.

Efter tre år tycker Kristina Hallberg att mycket har förändrats i positiv riktning.
– Folk tycker det är roligt med utvecklingsarbete, säger hon och menar att pedagogiken har ett helt annat fokus bland kollegerna både på möten och i mera informella sammanhang.
– Jag tycker att vi har kommit långt med det kollegiala lärandet där alla bidrar och jag fungerar som en katalysator.

 

Text & Bild: Per Armbäck