Mentorstimmarna har varit en viktig språngbräda för Viktoria Danbolt och Christel Granat.

Stark gruppkänsla banade vägen

Niondeklassarna på Fågelbacksskolan kammade hem en förstaplats i InnoCarnival med sin idé om en ”Seaver”. Bakom klassen stod två stolta mentorer som arbetat stenhårt med att skapa en klass där alla hjälps åt.

Niondeklassarna på Fågelbacksskolan kammade hem en förstaplats i InnoCarnival med sin idé om en ”Seaver”. Bakom klassen stod de stolta mentorerna Viktoria Danbolt och Christel Granath som jobbat stenhårt med att forma en klass där alla hjälper varandra.

I början av höstterminen 2021 vadade niondeklassarna ut i det kalla vattnet i Öresund för att snorkla och se vad som fanns under vattenytan. Klassen var där på ett av sina besök på Marint Kunskapscenter på Ribersborgsstranden. Lärarna Christel Granath och Viktoria Danbolt hade sedan en tid tillbaka velat samarbeta med Marint Kunskapscenter och när möjligheten att delta i InnoCarnival dök upp, var saken klar.

– Det var inte svårt att välja ämne. Våra elever blev helt uppslukade av havet och vad vi gör med det – och vad vi gör mot det, säger NO-läraren Christel Granath.

Trodde stenhårt på sina elever

Ja, trots en pandemi och en pausad verksamhet kunde klassen ändå få till ett nära samarbete med pedagogerna på Marint Kunskapscenter. När pedagogerna kom på besök på Fågelbacksskolan låg deras fokuset helt på eleverna och Viktoria och Christel höll sig i bakgrunden. De kunde även hålla kontakten via mejl. Vid ett tillfälle bjöd Christel Granath och Viktoria Danbolt in en kustingenjör från Malmö stad som klassen kunde bolla sina idéer med. Bara några månader senare vann klassen kategorin för elever i årskurs 7–9 i InnoCarnival. Med sin ”Seaver” presenterade de en innovation som skulle finnas på plats i Malmös kanaler för att vägleda skräp i vattnet till specifika uppsamlingsställen och även syresätta vattnet. Seavern skulle drivas av solpaneler ovan ytan och en turbin under ytan. Tanken var också att Seavern skulle öka marint liv inne i kanalerna och på så vis öka intresset hos malmöbor för vad som sker under ytan.

– Eleverna kom på idén helt själva och var otroligt drivna från början till slut. Vi lärare hjälpte till att starta upp och att sätta en tydlig struktur eftersom det var så ont om tid. Vi delade till exempel ut ansvarsområden till eleverna utifrån elevernas intressen och styrkor. Alla skulle känna att de behövdes, säger Christel Granath.

– När arbetet väl kom igång assisterade vi mest eleverna. Självklart kontrollerade vi också allt med vuxenögon, säger Viktoria Danbolt.

– Men framför allt har vi trott stenhårt på klassen. Sådant känner eleverna i samma ögonblick som man kliver in i klassrummet, säger Christel Granath.

– Ja, att så många olika vuxna visat att de tror på eleverna, till exempel pedagogerna på Marint Kunskapscenter, har varit avgörande för det här projektet, säger Viktoria Danbolt.

– Alla lärare kan nog känna igen sig i att man brottas med att få ihop det tidsmässigt. Men den stora utmaningen är nog att man ska ha kommit så pass långt med sin klass så att det går att genomföra projektet och göra så mycket som möjligt av det. I slutändan handlar det om tolerans inom klassen och det är ju något vi arbetat med sedan årskurs 7, säger Viktoria Danbolt.

LÄS MER: InnoCarnival för hållbar utveckling och kreativa lösningar

Allt blir vad man gör det till

Mentorstimmarna i sjuan blev en viktig språngbräda för kollegorna. Genom samarbetsövningar arbetade de för att skapa en stark gruppkänsla och en gemensam tanke om hur man arbetar tillsammans inom klassen.

– Vi har varit tydliga med att vi förväntar oss ett samarbete och en good-will. Det har inte riktigt funnits plats för ett nej. Även om det var saker under mentorstimmarna som eleverna tyckte var töntigt, till exempel vår turnering i sänka skepp, så har klassen ändå engagerat sig. Då har vi också haft väldigt roligt. Vi har verkligen drillat dem i att allt blir vad man gör det till, säger Viktoria Danbolt.

– Övningarna vi gjorde under mentorstiden var enkla övningar. Vi byggde till exempel statyer i grupp eller balanserade tändstickor i en stafett i korridoren. Men det gjorde att eleverna blev bekväma i klassen och att det då även blev lättare att våga blotta sig. När pandemin kom hade vår klass redan skapat ett väldigt starkt band. I åttan fortsatte vi med att till exempel läsa och lösa kluriga problem tillsammans, säger Viktoria Danbolt.

Kollegorna är överens om att just den här klassen varit väldigt driven. De motiverade eleverna var måna om att få med sig resten av klassen i skolarbetet.

– På mina mattelektioner har det varit en självklarhet att vi arbetar tillsammans i grupper och att alla hjälper alla. Man sätter sig inte bara med sina kompisar, utan alla ska med, säger Christel Granath.

Plugga tillsammans i grupp

De har också arbetat aktivt med att eleverna ska plugga tillsammans i grupp och ta hjälp av varandra. Tanken var att det skulle bildas uppstyrda plugg-grupper, men så har det inte riktigt blivit. Istället har klassen en gemensam chattgrupp där eleverna kan höra av sig för att få hjälp av klasskamraterna.

Alla lärare som deltog i InnoCarnival fick boken Idésmart av Ingrid Remvall som ett stöd under processen. Viktoria Danbolt tycker att kapitlet om grupparbeten i boken var särskilt intressant eftersom den tog upp hur man bäst tar vara på olika personligheter i en grupp och hur alla kan hjälpa till. Kapitlet gav lätta och konkreta tips.

– Vi förväntar oss att elever ska klara arbeta i grupp, men vi vuxna är inte alltid så bra på det själva. Vi pedagoger har så få verktyg kring grupparbeten och grupparbeten är svårt, samtidigt finns det så mycket förväntningar på att vi lärare vi ska ge vägledning och stötta, säger Viktoria Danbolt.

Christel Granath och Viktoria Danbolt erkänner att det kommer kännas tomt efter klassen under höstterminen. Men de har redan ett nytt projekt i sikte: en manual för lärare om hur man kan stärka och stötta elever i grupparbeten. Vilket kommer att implementeras som en del i ett redan befintligt arbete med studieteknik på Fågelbacksskolan. Och vem vet, kanske dyker det upp en Seaver i Malmös kanaler i framtiden.